Ny vecka...

2009-11-30 W Elbert St,

Indianapolis

Ny vecka igen! Var tar tiden vägen? Ser tillbaka på en ganska intensiv och innehållsrik vecka, helt galet egentligen… hur som helst så var jag i Sioux City, Iowa förra helgen, det var en mycket god upplevelse. EOC har en fin Kyrka där som heter Christ Resurrection Church. Jag fick möjlighet att lära känna Fr John och flera av församlingsmedlemmarna. Under veckan som har gått har jag arbetat mycket med uppsatsen och om jag räknar med idag har jag nog skrivit 12-13 nya sidor den senaste veckan och det är ganska bra med tanke på att jag bara skriver 2 heldagar/vecka. Till dagsdato är uppsatsen på 43 sidor så det går åt rätt håll. Väldigt intressant att analysera dessa snart 500 år gamla dogmatiska dokument. Förutom uppsatsen har jag läst en del annat, både i samband med katekes och praktik uppgifter och en del annat. Köpte ju ett gäng böcker i Chicago så det finns mängder att gå igenom (när ska man hinna med allt?). Dessutom var jag nere på halfpricebooks the otherday och köpte mer intressanta böcker. Märklig känsla att gå in i en sekulär bokaffär och hitta hyllmetrar med tung teologi, t ex Thomas ab Aquino on essens and person… I torsdags firade jag thanksgiving för första gången. Det var en gemytlig högtid med mycket god mat och härlig gemenskap. I fredags var jag med Bishop Joshua på en Basketmatch i NBA ligan. Det var Indiana Pacers mot Dallas Mavericks som lirade, Dallas vann ganska stort eftersom de hade en galen tysk i laget som satte typ varenda boll han sköt. Basket är ingen sport jag diggar direkt, men det var väldigt kul att se live. I går fick jag privilegiet att delta lite mer aktivt i Liturgin i Kyrkan. Jag hade hand om rökelsen och deltog i vissa andra moment. Om knappt två veckor ska jag hålla min första predikan på Engelska, det kommer att bli spännande…
Kristus vare med Er!

Resan till Chicago

2009-11-20 W Elbert St, Indianapolis
Det är med stor tacksamhet till Mästaren som dessa rader frambringas. Jag ser med glädje tillbaka på en synnerligen intressant och givande vecka i Chicago. Jag lämnade Indianapolis i måndags morgon och var framme i Chicagos centrum, Jackson Blvd omkring lunchtid. Bussresan tog tre timmar och kostade bara 20 dollar, det var väl prisvärt. Väl framme skulle jag på egen hand i denna enorma stad försöka att hitta till min blivande polare och tillika CM-fan, Nathan. Han bor på Addision Ave, vilket nästan räknas till downtown ändå tar det 20 min med tunnelbanan. Jag hittade tåget som i detta fall heter Red Line mot Howard och Nathan mötte upp mig på stationen. Nathan skulle iväg till plugget så jag fick låna en nyckel till hans lya och traska omkring själv i omgivningen, där fanns bland annat en aveny som heter Brodway med en hel del sevärdheter.

I tisdags skulle Nathan upp tidigt till plugget så jag tog det lite lugnt på morgonen och drog ner till downtown lite senare. Väl där försökte jag fundera ut hur jag skulle kunna ta mig till 820 N LaSalle och Lifeway som är Moody Bible Institute teologiska bokaffär. Jag lyckades hitta vägen till gatan och väl där såg jag att den bar namnet S LaSalle. När jag hade gått ett par kvarter norr ut bytte den namn till North, men den började på nr 1 och jag skulle ju till 820. Det var nog minst 3 miles att gå. Som tur är kan siffrorna hoppa över 10-15 nummer då och då. Jag hittade en hel del intressanta böcker på bokaffären. Bland annat två exegetiska bibelkommentarer och en fet systematisk teologibok som jag har letat efter ett tag. Efter Lifeway tog jag pendeln tillbaka till Jackson Blvd och gick omkring i lite andra affärer och caféer innan det var tid att möta upp med min gaddade vän igen. Vi drog till Sears Towers och åkte upp till Sky Deck. Det är världens tredje högsta byggnad vilket innebär att man ser typ hur långt som helst. När vi kom upp var det skymning så vi hann att se utsikten i dagsljus, men snart blev det mörkt och vi kunde blicka ut över alla miljoner gatuljus åt alla håll. Det är verkligen helt galet vad stort Chicago är.. Kvällen tillbringades på en thrashmetalpub vid sacramento ave, där vi åt burgare uppkallade efter olika band. Min hette Mastodonburger och var nog den godaste hamburgaren som jag har ätit. Prövade också lite fin stout.

I går var en mycket välsignad och speciell dag på många sätt, jag skulle nämligen få möjlighet att träffa en känd ortodox teolog och professor vid North Park University, men innan dess var jag och Nathan nere på stan en sväng och handlade lite schysta kläder. Äntligen Cheap Monday Jeans i min storlek, haha.. Efter lunch tog jag bussen ut till North Park, som inte ligger speciellt långt ifrån downtown, i Chicago ögon mätt, men likväl med buss 30 minuter längre bort än Addison på Foster Ave. Jag kom fram i god tid och gick omkring inne på området som bestod av minst tio stora byggnader och jag gissar att det är många hundra studenter för det var folk överallt. Professor Bradley Nassif tog emot mig på sitt kontor och vi hade ett mycket gott och givande samtal kring Augustana Graeca och korresponsdansen mellan Patriark Jeremias II och Tubingen teologerna (som jag skriver min C-uppsats om). Jag fick god input och flera användbara litteratur tips och uppslag. Redan före mötet hade professor Nassif via Bishop Joshua erbjudit mig att komma och lyssna på seminariet som professor Nassif skulle hålla samma kväll. Han hade sagt att det kunde vara intressant för det låg nära tidsmässigt, med tanke på mitt ämne. Detta visade sig vara mer än nära tidsmässigt. Professorn visade mig sin disposition för förra och denna veckas lektion och det sista de hade gjort förra veckan var att professor Nassif hade nämnt om korresponsdansen mycket kortfattat. Därför frågade han mig om jag ville föreläsa en halv lektion. Det var litet galet att få en sådan fråga, men pga att det var låg så i tiden med var de var, kunde jag inte se det som en slump, dessutom försäkrade professorn mig om att klassen skulle tycka om att få höra lite Europeisk brytning, speciellt eftersom dialogen naturligtvis utspelade sig på Europeisk mark. Så jag tackade ja till erbjudandet. Jag hade bara två timmar på mig att förbereda och första timmen gick åt att försöka öppna filen med min Uppsats på, vilket lyckades till slut då jag fick access till ett annat klassrum med nyare datorer. Hur som helst så fick jag alltså undervisa om korresponsdansen, dess inledning, orsaker, innehåll och lite om följderna. Jag tog det mycket kortfattat, men allt gick mycket bättre än vad jag trodde och jag är så tacksam till Herren för allt detta. Det var meningen att jag skulle hålla på 20 minuter eller 30, men efter 30 min frågade jag professorn om jag skulle sluta, men han ville att jag skulle slutföra den sista delen också så med frågor och allt blev det 45 min, dvs en hel lektion. Studenterna var riktigt skärpta och det märktes att det var på Masternivå så frågorna var utmanande att svara på. En man i samlingen skulle skriva sin doktorsavhandling om den nya finska tolkningen av Luther (som går ut på att luthersk soteriologi innefattar läran om gudomliggörelsen). Jag fick mycket god respons för min lilla föreläsning och en av studenterna var svenskbördig så det var trevligt att samtala med någon på modersmålet aswell.

Efter min session höll professor Nassif sin föreläsning, som handlade om ortodoxins utveckling efter reformationen, i Europa och Ryssland. Bland annat talade han om Kyrillios Lukaris som bär epitetet ”den protestantiske patriarken” och om den katolskt välsinnade Peter Moghilla. Föreläsningen avslutades med att vi såg en film om Ortodoxin som heter The History of Orthodox Christianity part III, Hidden Tresure (finns på youtube) mycket intressant film som hjälper den västlige kristne att förstå mer av den östliga kristna tanken och livet. Kan verkligen rekommendera den! Det var med stor tacksamhet som jag begav mig tillbaka till Nathan den kvällen för jag behövde verkligen detta just nu. Ibland kan det vara svårt att se att man kommer någonstans med allt slit och tvivel infinner sig titt som tätt att man borde lägga ner teologin för att man inte kan eller vet eller kan memorera ens en tusendel av sina teologiska idoler… Men jag fick en bekräftelse på att Herren använder mig mitt i min svaghet och i det lilla jag kan och gör. Och kan Han använda mig så kan Han använda vem som helst, Ära till Hans namn!
Kvällen hos Nathan igår var också mycket välsignad, hans polare Joel kom förbi och vi lyssnade på hård metall (typ nya Nile), drack lite god mörk öl och samtalade om livet. Jag är väldigt glad för att jag fick lära känna Nathan och Joel, det var riktigt bra folk. Idag åkte jag hem till Indianapolis igen och har läst en del inför nästa veckas arbete med Uppsatsen, naturligtvis inspirerad av onsdagens möte med professor Nassif. Men nu är det ingen rast och ro… i morgon far jag, Bp Joshua, Kathy, Fr Denis o Dativha till Sioux City, Iowa för att lämna av Fr Denis o Dativha där, ska bli intressant att se Kyrkan där as well, även om resan tar 11 timmar enkel väg…

Herren vare med Er alla!

another busy day..

2009-11-11. W Elbert St, Indianapolis
An other busy day with the work of my Thesis about the Augustana Graecea. It should be time to send a report to my professor soon. I have written 35 pages in total now so that´s probably almost half way... Right now it deals with if the affirmation of filioqueism creates a nestorian christology and about the tubingentheologians use of early patristic exegisis to defend the position of the latin Church..

2009-11-10. W Elbert St, Indianapolis
Nu har jag varit här lite mer än en vecka. Börjar komma in i rutiner och känna mig hemmastadd. Helgen som just gick har varit väldigt intensiv. Fest hemma hos Biskop Joshua i fredagskväll, sen biskopsynod hela lördagen och fullbokat hela dagen igår efter Kyrkan as well. Riktigt gött att ha en soft kväll nu… Kom just hem ifrån gymmet och har ätit en god kvällsmat bestående av hamburgare (haha, inte första gången nej, man får ta seden dit man kommer.) Jo jag hade inte riktigt fattat att synoden var öppen för andra församlingsmedlemmar, men det var den. Det var intressant att vara med och lyssna på det som sades. Mycket av innehållet handlade om Rawanda och EOC:s fortsatta utveckling där. De tre kyrkor som redan finns där borta växer snabbt, jag trodde att de två utöver Fr Denis församling var riktigt små, men de bestod av ett 70-tal medlemmar. Under synoden hölls också en kort rapport ifrån de olika EOC församlingarna, dvs:

S:t Paul the Apostel Evangelical Orthodox Church, Indianapolis (USA)
S:t Peter Evangelical Orthodox Church, Halmstad (Sverige)
Holy Covenant Evangelical Orthodox Church, Saskatoon (Canada)
Holy Transfiguration Evangelical Orthodox Church, Terre Haute (USA)
Holy Resurrection Evangelical Orthodox Church, Lincoln (USA)
Christ Resurrection Evangelical Orthodox Church, Sioux City (USA)
S:t John Evangelical Orthodox Church, Kigali (Rawanda)
S:t Michael Evangelical Orthodox Church, Gitarama (Rawanda)
S:t Joseph Evangelical Orthodox Church, Burema (Rawanda)
S:t Andrew Evangelical Orthodox Church, Bujambura (Burundi)

Alla församlingar i Afrika var inte representerade, men Fr Denis berättade lite om varje församling och arbetet med att etablera EOC i både Burundi och i Uganda. Under synoden var tre biskopar,(Ärkebiskop Jerold, Bp Thomas, Bp Joshua) fyra präster, (Fr Walker, Fr Steve, Fr Denis och Fr John) tre diakoner och de båda nunnorna samlade. Sen var vi en handfull andra som satt och lyssnade. Sannerligen inte varje dag man går på en biskopsynod. Efter synoden gick vi ut och åt tillsammans och senare gick jag och de tre biskoparna på bio. Som jag sa efteråt: Inte varje dag man är med på en synod och inte varje kväll man går på bio med tre biskopar… Igår var det Eukaristi kl 09 i vanlig ordning, men det var ju extra festligt eftersom flera av ledarna för EOC var på plats. Fr Denis predikade och Fr Steve, Fr John, Bp Thomas och Bp Jerold hjälpte Bp Josuha med olika inslag i liturgin, det var en riktigt välsignad förmiddag! Efter Gudstjänsten följde jag med familjen Jensen hem. De bor utanför stan i ett lugnt område nära skogen, vid en liten damm så det var gott att se lite sånt också. Vi åt gött och hade en trevlig eftermiddag tillsammans. Jag fick också möjlighet att träffa Jensens två äldre söner, det var bra folk. Den ene var gammal metalskalle så vi hade en del att prata om. På kvällen var vi ett stort gäng som drog i väg på en konsert med en Phil Keaggy. Oerhört talangfull gitarrist är väl bara förnamnet. Han har lirat sen 60-talet och lirar alltifrån soft typ psalmer till skön gammal rock´n´roll ala Neil Young. Faktum är att Keaggy räknades som världens bästa gitarrist efter Jimi Hendrix under början av 70-talet och jag måste säga att jag det var bland det grymmaste jag sett live… Hur som helst så blev det ännu en sen kväll igår så det var gött att sova lite längre i morse. Hoppas man kommer upp i tid i morgon… Har mycket att skriva på Uppsatsen. Till dags dato har jag fått ihop över 25 sidor så jag börjar närma mig halvvägs, det känns gott.

PRAKTIKDAGBOK USA

Förutom teologiska arbeten och artiklar kommer den här bloggen innehålla en del anteckningar ifrån min praktik tid här i USA (och sen senare i Kanada). Så ni som är intresserade av att läsa det håll till godo:

2009-10-26, Cincinnati Airport, OH
Resan har tagit sin början. Jag har kommit fram till USA och närmare bestämt till Cincinnati Airport, OH. Hemma i Sverige är klockan 03:30, här är den 22:30, det betyder att jag har varit uppe i 25 tim nu… segt, dessutom har jag ett par timmar kvar av väntan innan Bishop dyker upp, men, men det är väl bara att vänta. Jo resan har gått riktigt bra måste jag säga. Har haft förmånen att träffa flera trevliga människor. Döm av min förvåning när jag sitter och läser och plötsligt ser Kappadokierna och Athanasisos gå förbi. Jag såg nämligen en bok i ögonvrån i någons hand, vars färger på omslaget på något sätt drog till sig mitt intresse.. först trodde jag att jag såg fel, men nej det var ikoner på boken och inte vilka ikoner som helst. Det var Kristus i mitten med de tre kappadokierna och Athanasios omkring. Jag såg att boken hette någonting med Nicea också. Jag rusade upp ifrån min plats och gick fram till den något förvånade unge mannen. ”I saw your book, are you Orthodox? Or theologian” sa jag. Han berättade att han var Anglikan, med reformert bakgrund och studerade patristisk Kristologi med betoning på Athanasios och Kappadokiernas skrifter. Ja sen gick en timma oerhört snabbt! Vi talade mycket om både mina och hans studier och om anglikanismen, Ortodoxin och om EOC. Han var riktigt trevlig och visade stort intresse för EOC. Scott som han hette, bodde i Chicago så det kan hända att vi ska ses där någon dag senare i vinter om jag åker dit. Det var ett riktigt stimulerande samtal, han hade riktigt bra koll och man kunde börja på ”nördnivå” direkt och prata om Augustana Graeca, Magisteral Lutherdom och Patristisk hermeneutik mm. Hans reformerta bakgrund gjorde dessutom att han hade bra koll på de böcker som vi använt på Kortebo och det var riktigt gött att tala med någon som var insatt i samma litteratur och hade liknade tankar om den. Förutom Scott så lärde jag känna en tjej från Sverige som satt framför mig till planet till Chicago, vi skulle till samma terminal och gate sen så det var gott att kunna hjälpas åt på den enorma O´hare flygplatsen. Hon skulle vidare till Kalifornien och kasta freespe på stränderna där ett par månader. Sen samtalade jag också en del med min granne som var en kvinna ifrån Polen som skulle till USA och arbeta. Så även om det var lite tråkigt att resa ensam, så var det kul att lära känna lite folk som jag kanske inte hade pratat med annars. Utöver detta tillbringade jag tiden med att läsa Juloratoriet av Göran Tunström och att se på lite film och lyssna på massa bra Metal naturligtvis, jag har laddat upp med mycket musik i min MP3 spelare nu.

2009-10-27, Cincinnati, OH
Nu är det förmiddag och jag sitter hemma hos familjen Wenham i Cincinnati. Det är alltså Biskopens dotter med familj. Natten var god, men jag sov inte så länge som jag kanske hade trott att jag skulle, men det beror ju på att man fortfarande har svensk tid i kroppen. Kommer nog bli riktigt seg framåt kvällen. Det tråkiga just nu är väl mest att jag inte tog influensa sprutan. Halva familjen här har svinsmittan och jag är orolig att jag åker på skiten. Ni som läser detta får gärna be till Herren om beskydd kring mig. Ja vad ska man göra idag då? Kanske plugga lite? Jag trodde inte att jag skulle orka det med tanke på jetlaggen, men vi får se kanske blir en stund. Är bjuden på middag i kväll till Biskopens andra dotter och hennes familj, det blir säkert trevligt också. I morgon kväll ska vi ju på NHL-match. Hoppas verkligen att jag inte blir sjuk så att jag missar den möjligheten.

2009-10-30, Middletown, OH
Det är fredag och jag sitter hemma hos familjen ”Wenham”. Denna dagen började med att vi åkte iväg till Cracker Barrel för att äta frukost. Och det kallar jag frukost. Äggröra, olika korvar, bacon, tjocka pannkakor med lönnsirap och annat gött, tur att man inte äter sånt varje dag. Häromdagen var jag, Biskopen och John på NHL. Den närmaste arenan ligger i Culumbus, OH så vi drog dit och kollade på en match mellan Columbus Blue Jackets och Phoenix. Bortalaget vann med 1-4. Trots att vi bara betalade 20 dollar per biljett så hade vi ganska bra sittplatser högt upp i den enorma arenan, jag tror de tog in 20000 eller något i den stilen. Matchen kunde väl ha varit lite mer intensivare, men det var en hel del skönt spel och snygga mål. Publiken var förhållandevis stillsam, men jag antar att det berodde på att det var en ganska vanlig seriematch. Utöver denna utflykt och lite mindre turer in till stan så har dagarna här varit ganska lugna. Läst en del, förberett för praktiken och lekt med barnen i familjen. Nu ska vi alldeles snart bege oss i väg till Indianapolis för att träffa Bishop Joshua och hans fru. Det är där jag kommer att bo de närmaste 6 veckorna. Ser fram emot detta.


2009-10-31. Elbert St, Indianapolis
Finally I am here. Jag kom hit igår kväll med Biskop Thomas. Jag befinner mig på 208 W Elbert Street i Indianapolis som är huvudstaden i Indiana. Med mina mått mätt är det en stor stad, omkring 1,5 miljoner innevånare beroende på hur man räknar med förorter osv. Innan du som läser detta tycker alltför synd om mig bör det påpekas att huset jag bor i under min vistelse är beläget i utkanten av staden i ett mycket lugnt område med gott om utrymme mellan husen och en hel del träd. De enorma motorvägarna hörs emellertid konstant, men det är smällar man får ta, jag slipper åtminstone att se dem. Jag bor alltså hemma hos Bishop Joshua Beecem och hans hustru Kathy. De är underbara människor och de tar mycket väl hand om mig. Jag har hela övervåningen för mig själv så det känns nästan som om jag har egen lya. Gött! I dag har jag varit i Kyrkan för första gången här. Den ligger ca 15 minuter bilväg härifrån så det är ett stycke. Undrar om jag kommer att kunna lära mig att köra dit på egen hand? Vore grymt i så fall. EOC Kyrkan heter S:t Paul the Apostel Evangelical Orthodox Church och är en del av den Kyrka som blev kvar när den riktigt stora EOC Kyrkan här gick över till den kanoniska Ortodoxa Kyrkan. Jag gillade verkligen Kyrkorummet, det blir ju lite annorlunda när församlingen äger byggnaden själva.

Så i morgon är det dags att fira den Heliga Eukaristin för första gången i USA och för första gången i en Kyrkobyggnad som ägs av en EOC församling! Det ser jag verkligen fram emot. Sen ska det bli väldigt gött att träffa människorna här o lära känna dem as well. Pratade med föräldrarna i telefon innan de sa att det var 3 minus grader där hemma i Sverige. Här är det väldigt omväxlande väder så här års. I dag tror jag det var ganska normalt, typ 17 grader, men igår var det galet varmt omkring 25. Men å andra sidan så ligger Indianapolis på samma breddgrad som typ Egypten eller något så det ska väl inte vara kallt direkt.

2009-11-01 Elbert St, Indianapolis
Idag är det Söndag och jag har varit med om den första Mässan här i EOC-Kyrkan i Indianapolis. Det var riktigt välsignat att få vara med om detta! Häftig känsla att vara på andra sidan Jorden och ändå känna igen så mycket som vi gör hemma i Halmstad. Visserligen är allt på Engelska här, men bortsett från det är likheterna stora med S:t Petrus. Även delar av den liturgiska musiken kändes igen och en del av hymnerna som används här stoltserar med min vän Lasse Lagerkvist som kompositör. Kyrkorummet gjorde naturligtvis att det fanns en del skillnader i liturgin. Här använder man t ex rökelse och ger ikonerna större utrymme. Idag var det dessutom ett dop och det är första gången som jag är med om det inom EOC. Dopliturgin går tillbaka på tidiga patristiska källor och innehåller exorcistiska böner, i syfte att skydda barnet från satans välde och föra det in i Guds Rike. Man döper barnet naket genom trippel nedsänkning i Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn och kläder sedan barnet i den vita skruden som då symboliserar inträdet i Guds rike. Direkt efter det sker också myrrasmörjelsen, då Biskopen ber för barnet och smörjer det med olja och tecknar korsets tecken över dess panna, öron, ögon, bröst, händer och fötter. Dopakten sker längst ned enligt urkristen rit längst ned i Kyrkan precis i början av Gudstjänsten. Efter dopet går föräldrarna med barnet fram i mittgången under det lilla intåget.

Det var ganska mycket folk i Kyrkan, ca 70 pers skulle jag tro. Vilket innebär att det var många att hälsa på och prata med. Det var trevligt, men svårt att hålla reda på alltför många namn. Hur som helst så lärde jag känna Fr Steve Walker, Moder Paula, Randall, Jack, diakon Pat och några till som jag inte kommer ihåg namnen på. Men det lär det nog bli tid till. Verkar vara riktigt bra folk i alla fall. Flera av dem som är intresserade av teologi, musik och historia så brist på samtalsämne har det sannerligen inte varit. I morgon är det måndag och då måste jag komma igång på allvar med studierna igen eftersom förra veckan blev ganska slapp.

2009-11-04. Elbert St, Indianapolis
I dag har jag varit med Bishop Joshua på ett ålderdomshem och besökt en av församlingens äldsta medlemmar. Sen var vi på en pastorslunch i Greenwood (ett av de södra distrikten här i stan). Mötet handlade om diakonalt arbete med en ekumenisk organisation som heter Faith Hope and Love. Efter det fick jag följa med till flygplatsen här i stan för att möta upp Fr Dennis Mogabu och hans hustru från en av EOC församlingarna i Rawanda. De ska vara här i Amerika ett par månader och besöka de olika församlingarna och medverka på synoden till helgen osv, ser fram emot att lära känna dem mer framöver. Det är väldigt mycket nya intryck, nytt folk och saker att sätta sig in i just nu. Det tillsammans med att jag har ganska mycket plugg osv gör att man känner sig ganska seg, men jag försöker att ta det ganska soft under kvällarna och bara läsa lite grann eller hälsa på nån i församlingen. I måndags t ex var jag ute med Randall Phlum en sväng. Han är musiker och lirar i band också. Vi var på guitarcenter o lirade på sköna gitarrer och sen drog vi och käkade på Golden Corral (den där enorma buffékedjan som vi var på en gång med Crimson as well.) Man blir typ mätt bara man tänker på det. Men gott var det. Kanske var detta anledningen till att jag gjorde slag i saken tidigt och fixade ett gymkort på Anytime Fitness igår… Jag är ganska mör i kroppen idag för det blev ett hårt pass, känner dock att jag måste ta det lugnt med ryggen, den strular en del. Fick låna Bishop Joshuas truck (en enorm dakota pickup) till gymet, riktigt manligt fordon… Ja så nu har jag kört bil på egen hand i denna gigantiska stad. Jag skrev innan att det var 1,5 miljoner invånare, men det känns som det är mycket mer för det verkar vara bra mycket större än Stockholm. Trots det så bor jag ju i ett ganska lugnt och förhållandevis glesbefolkat villa område så det är gött. I kväll är det vesper i kyrkan och undervisning i Kyrkohistoria, ser framemot det. Morgondagen kommer vigas åt uppsatsen, var ett tag sen jag skrev på den nu, men ska försöka göra det torsdagar o fredagar under min tid här i Indianapolis. Tisdagar, onsdagar och söndagar är praktikdagar och måndagar kommer jag att använda till läsning av kurslitteratur. Lördagar blir väl ledigt, typ träffa folk o se lite av stan.

HOLISTISK KRISTENDOM

Vänner och fränder, bröder ock systrar, kända ock okända Välmött till Skogsprästen!

"Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende: livets ord. Ja, livet blev synligt, vi har sett det och vittnar om det, och vi förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och blev synligt för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus…” [1 Joh 1:1-3, Bibel 2000]

Min primära intention med denna blogg är att sprida det Heliga Evangeliet om Herren Jesus Kristus i kretsar där det normalt inte förkunnas. Jag vill också vara en aktiv röst för Kyrkan och dess folk och peka på den anrika sakramentala kristendomens relevans och för oss idag. Holistisk kristendom handlar om att tron på och livet tillsammans med den Högheliga Treenigheten omfattar Hela vår varelse. Klassisk kristen tro har sin grund i en Trinitarisk och Inkarnatorisk teologi. Gemenskapens grund är Den Högheliga Treenigheten. Den eviga, fullkomliga och perfekta relationen mellan Fadern, Sonen och Den Helige Ande är mönstret, kallelsen och målet för all god mänsklig relation. ”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till… Vi har vårt ursprung i honom.” [Apg 17:28, Bibel 2000]. Sakramentens grund är den Heliga Inkarnationen. Precis som Kristus är både Sann Gud och Sann människa har de Heliga Mysterierna (Sakramenten) en fysik sida (t ex brödet och vinet i den Heliga Eukaristin) och en Andlig (brödet och vinet förvandlas och blir på ett mystiskt sätt bärare av Herrens verkliga sanna och Heliga kropp och Blod och därmed förmedlare av Guds nåd). Holistisk Kristendom är därför Jordnära och bejakar sann mänsklighet. Esoterisk andlighet och okontrollerad karismatik utan kontakt med livet här och nu har därför ingenting att göra med den odelade Kyrkans teologi.

Två citat som belyser detta faktum:

”Caro cardo salutis” – ”Köttet är axeln kring vilken frälsningen svänger”
Quintus Septimus Florens Tertullianus

”Den ära och härlighet som människan kallats till är att hon ska bli alltmer gudalik genom att bli alltmer mänsklig…”
Fr Dumitru Staniloae

Denna tro, teologi, praxis och liv finns och växer inom många kristna kyrkor idag och tack vare profeter och mystiker som Peter Halldorf, Wilfrid Stinissen, Gunnar Lind och Magnus Malm har även Svenska Frikyrkor börjat upptäcka behovet av detta. Personligen är jag på väg in i den Evangelisk Ortodoxa Kyrkan som är ett litet men växande och samfund som kort sagt vill verka för Kyrkans enhet, vara en bro mellan Evangelikalism och Ortodoxi och att i nära gemenskap med Gud och varandra följa och gestalta den Odelade Kyrkans tro, teologi och liv med ett personligt engagemang.

Min förhoppning med denna blogg är vidare att den ska få vara ett forum för diskussioner och nätverkande för likasinnade, samt en källa för undervisning och inspiration. Då jag är ny i bloggosfären tar jag tacksamt emot tips, råd och idéer om hur sidan kan utnyttjas till fullo! Jag avser här att lägga upp Homilier (predikningar), Exegetiska och Bibelteologiska arbeten, artiklar, patristisk research, Mystik, Poesi och lyrik, bok- och musiktips, inbjudningar till Gästabud, länkar, anteckningar från personliga resor och mycket mer. Om någon vet hur man kategoriserar ämnen och lägger upp dem i menyn är ni välkomna att höra av er för det har jag ännu inte lyckats med. Framförallt hoppas jag på Din respons, kritik, frågor och inlägg. Än en gång välmött till Skogsprästen – Holistisk Kristendom….



Ett smakprov av min lyrik till kommande CM-album:

I skogen bortom…

I skogen bortom skogar,
I majestätets tallars pelarsal…
Där ingen man ännu beträtt markens fagra grönska.
Dit blott den karga nordens vilda bestar känner vägen ock
Korpens anrika kraxande ljuder klart över skogsbemantlad ödemark.
Där i skogen bortom skogar,
stå de praktfulla granar i mångtusenden,
Invid fjällsjöns klara vatten ock forsens krigiska dån…

I skogen bortom skogar,
dess trolska innanmäten…
I skogen bortom skogar,
dess kolsvarta kamrar...

Jag fann mig själv där i skogen bortom skogar,
sittande invid det värdiga bergets fot,
Jag fann mig omsluten av naturens egen högmässa.
Ja ständigt och utan brist löd skogens eget Sanctus:
Oåterkalleligt över dimtät, ändlös myr,
I vördnad från lundens stilla högborg…
hänförelsens vind blev mig till del,
jag kunde skönja landet bortom bitterhet…

I skogen bortom skogar,
I det fördolda vargariket tillber jag…
I skogen bortom skogar,
I vördnad inför världsalltets Skapare…

---------------------------------------------------------


FÖRRA VECKANS HOMILIA i HALMSTAD:
-----------------------------------------

Kallad alltså älskad 2009-10-25
Homilia S:t Petrus Evangelisk Ortodoxa Församling
Mark 10:46-52, Heb 5:1-10, Jer 31:7-9 Av: Simon Pilgrim Rosén


Inledning

Rationalisten konstaterar jag tänker alltså finns jag,
Romantikern upplever jag känner alltså finns jag,
Den kristne borde leva i jag är älskad alltså finns jag.

Vad innebär det att vara utvald av Gud?

Kan man vara utvald på mer än ett sätt?

På vilket sätt var Kristus den utvalde?


Kallelse är ett begrepp som man frekvent möter i kyrkan. Ibland har det använts på ett lättvindigt sätt, ibland på ett klokt, men tyvärr inte sällan på ett oförsiktigt. Kallelsen att sprida Guds rike och gestalta helighet måste alltid springa ur dess källa som är Gud själv. Det är i Honom vi lever rör oss och är till, allt har sitt upphov i Honom.

Inte sällan talar vi mer om vår kallelse till tjänst än om vår kallelse att tillhöra Gud. Detta är den primära kallelsen och det är ur den som kallelsen till tjänst sedan springer fram, inte tvärtom. Dagens predikan behandlar därför kallelsen till Gud ur ett bibelteologiskt perspektiv och jag har valt att använda samtliga av dagens texter som utgångspunkt. Kanske kan man tänka sig att det kommer en del två någon gång då vi talar mer om kallelsen till tjänst.

1. Israels utkorelse
Dagens gammeltestamentliga text handlar om Israel. Den talar om hur Gud upprättar och tar sig an det folk som han en gång har utvalt som Sitt.

Av kärlek
Det är viktigt att poängtera att Gud utväljer en person eller ett folk av nåd, inte för att de är bättre än andra, men för att de är älskade av Honom. Jag hade uppe de här perspektiven i början av sommaren när jag predikade utifrån Hesiekiels sjuttonde kapitel. Men just detta skadar inte att påminna sig om:

I Deut 7:6-8 finner vi just den aspekten på kallelsen:

Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Dig har Herren, din Gud, utvalt att vara hans dyrbara egendom framför alla andra folk på jorden.
Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er — ni är ju det minsta folket av alla. Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, och därför förde han er med stark hand ut ur slavlägret och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, våld.

Värdigheten vilar inte på mänsklig prestation, utan på Guds nåd och kärlek. Utsagan ”framför andra folk” är värt att stanna till vid. Det handlar i sammanhanget inte om position, utan om funktion. Israel skulle vara ett exempel för andra att följa, de skulle inte härska med järnhand.

Med Guds plan
Hela Guds frälsningshistoria bygger på det man brukar kalla för förbundsteologi. Det är Guds plan. Det finns lite olika uppställningar kring de gudomliga förbunden, men vanligtvis talar man om åtta stycken:

Skapelseförbundet
Det Adamistiska förbundet
Det Noaitiska förbundet
Det Abrahamitiska förbundet
Det Mosaiska förbundet
Det Davidiska förbundet
Det Nya förbundet i Kristus
Fridsförbundet

Frälsningshistorien drivs framåt med hjälp av förbunden, eller rättare sagt Förbundet (alla förbunden är egentligen Ett och samma). Med förbunden Gud kallar Sitt folk ut från det gamla och in i det nya.

Vi har en hel bok i Skriften, uppkallad efter detta tema, nämligen andra Mosebok som egentligen heter Exodus, som betyder just uttåg. Gud kallar Sitt folk genom Mose att tåga ut ur Egypten och de blir därmed befriade ifrån religiöst och fysiskt slaveri.

Vid ett närmare studium av Bibeln märker man att uttåg inte en engångsföreteelse. Faktum är att Guds folks uttåg är ett tydligt bibliskt tema som återkommer gång efter annan i de bibliska texterna. T ex föregås Israels uttåg ur Egypten av två andra uttåg:

För Guds löften
Gud kallade Abraham att lämna Ur i Kaldéen, för att komma till det förlovade landet. Abraham gensvarade på Guds kallelse och bröt för Guds löftens skull upp ifrån sitt hemland för att vandra med Gud och följa Honom. Precis som i fallet med Israels barn som bryter upp ifrån Egypten så deklarerar Gud att Han ska göra de uttågande till ett stort folk. Löftet till Abraham och dennes uttåg ur Kaldéen hänger alltså tydligt samman med Exodusberättelsen.

Den andra ”pre-exodus” berättelsen finner vi hos patriarken Jakob. När denne började behandlas orättvist av sin morbror Labans folk, välsignar Gud honom och befriar honom ifrån Labans hand. Båda dessa patriarkers uttåg visar en andlig befrielse ifrån en hednisk kultur och är tydliga typologier, (profetiska bilder/händelser) för Israels stora uttåg som är både en andlig och en politisk befrielse.

I 2 Mos 3 återfinns så den välkända texten om hur Jahve kallar Mose vid den brinnande busken. Gud presenterar sig för Mose som patriarkernas Abrahams, Isaks och Jakobs Gud och HERREN. I denna text lägger Jahve fram Sin befrielseplan för Sitt folk och anger anledningen till den, i Ex 3:7-8 läser vi:

”Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare — ja, jag vet vad de får lida. Därför har jag stigit ner för att befria dem från egypterna och föra dem från Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung,

En summering av dessa skeenden kan alltså se ut så här:
Gud ser
Gud griper in
Gud kallar ut
Gud befriar

Inom ramarna för GT finns en annan för Israel oerhört central berättelse om uttåg. Det är när Gud befriar en rest av det judiska folket ifrån den babyloniska exilen på 500-talet.

Där finns en mängd paralleller till Exodus. Israel är fångar i ett främmande land, i en hednisk kultur, under en ond härskare – i detta fallet den fruktade Nebudkanessar. Dock började det babyloniska riket försvagas och föll tillslut för det Persiska som år 539 f Kr krossade Nebudkanessars välde. Den nye ”regenten” över de judar som befann sig i exilen var Kyros. Denne persiske kung blir ”smord” av Herren till påbjuda judarnas befrielse. Skillnaden ligger alltså i att denne var välvilligt inställd till Guds folk, men som jag ser det är likheten större: Gud är den som agerar, Han använder visserligen Farao och Kyros på helt olika sätt, men Herren är den som Ser, griper in, kallar ut och befriar Sitt folk återigen. Det betyder att Israels folk var kallade för att de först var älskade och sedda av Gud.

2. Kristi Fullbordan
Israel hade på ett unikt sätt kallelsen att vara det instrumentet genom vilken Gud frälser och upprättar världen. Vissa teologer har menat att Israel var Guds a-plan för detta ändamål. Men pågrund av att de misslyckades fick Kristus fullfölja uppgiften. En sådan hållning rimmar illa med hur NT framställer Kristi försoningsverk:

Av kärlek
T ex i 1 Pet 1:20 heter det:
Han var utsedd redan före världens skapelse men trädde fram först nu vid tidens slut, för er skull som tror….

Ändå vanligare är dispensationalisternas tolkning om församlingen som Guds b-plan.

Jag skulle vilja säga att det finns ingen a och b plan!
Det finns på ett sätt inget ”Gamla” och ”Nya” testamentet.
Det finns en frälsningsplan och ett förbund.
(Konsekvenser av att följa en dispensationalistisk linje – evangeliet ogiltigförklaras)

För Guds löften
Vi nämnde åtta gudomliga förbund innan, men det är intressant att lägga märke till att när Profeten Jeremia lite senare i samma kapitel som dagens GT text är hämtad ifrån talar om det nya förbundet så är den lexikala innebörden av Hebr ordet Hadash ”förnyat”.

(Denna tes styrks betydligt om man studerar de olika förbundens förhållande till varandra, de hänger tydligt samman och återföljs på ett eller annat sätt av löftet: Jag Är med er eller ni ska vara Mitt folk och Jag skall vara er Gud…)
Det är med andra ord tydligt att Kristus uppfyller och fullbordar det som Israel pekade fram på. På det sättet är Han inte bara en bild av Israel, Han personifierar landet Israel och dess unika kallelse överförs via Honom till Guds församling som är Kristi kropp i världen idag!

Med Guds plan
Och Jesus gjorde allt detta för att Han var unikt utvald, med Guds plan, precis som dagens episteltext vittnar om:

Ingen tar sig denna värdighet; han blir kallad av Gud, liksom Aron. Så är det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst utan fick den av honom som sade: Du är min son, jag har fött dig i dag

Kristus visar med hela Sitt liv på detta! Och Vid Jesu dop vittnar Fadern ifrån Himmelen om att Kristus är Hans utvalde.

3. Vår utkorelse
När det sedan gäller vår utkorelse eller kallelse vill jag koppla det samman med dagens heliga evangelium. Det berättas att Jesus möter en blind tiggare och helar denne från sin blindhet och det är i sig naturligtvis ingen liten sak. Men det finns en del mer djupgående aspekter i texten.

Av kärlek
En blind människa i det antika samhället var helt utelämnad till andra människors hjälp och ofta tvungna att tigga till sig pengar. Trots sin blindhet ägde denne Bartimaios något som många seende saknar, nämligen insikt. När han hörde att Jesus kom började han att ropa: Jesus, Davids Son förbarma dig över mig! Han insåg sitt beroende av Gud. Gör vi det? Gör Kyrkan det idag? Hur står det till med den andliga klarsynen? Texten anger att vissa försökte att tysta ner Bartimaios, han var ju bara en blind tiggare tyckte man säkerligen. Men inte Jesus. Av Kärlek stannar Han upp och kallar på Honom. Mannen kastar av sin mantel och rusar fram till Jesus. Jag tillhör dem som menar att få detaljer i de bibliska texterna saknar betydelse. Att kasta av sig sin mantel för någon är ett sätt att visa underkastelse, vilket styrks av det kommande kapitlet, då Jesus rider in i Jerusalem och folket beredde ut sina mantlar framför Honom.
Mannen ber Jesus mycket vördnadsfyllt om att få bli frisk och Jesus säger:

Gå, din tro har hjälpt (ordagrant räddat) dig… Vilken tro? Tron på och bekännelsen av Jesus. Mannen blir nu frisk och texten avslutas med orden:

Och han följde Honom på vägen…

Mannens rop och bekännelse till Jesus ledde till att Herren grep in och sedan till att Bartimaios följde Jesus.

Med Guds plan
När jag arbetade med den här texten utifrån kallelseaspekten upptäckte jag något mycket intressant. Nämligen att de olika stegen i Bartimaios möte med och gensvar till Jesus finner paralleller i Israels folks vandring med Gud och Hans plan:

Israel i GT (2 Mos) Mark 10
Folket är i slaveri/förtryck/exil Mannen är i nöd Herren ser hennes förtvivlan Kristus hör mannens rop
Gud kliver ned Kristus stiger fram
Han griper in Han helar
Människan blir upprättad Mannen blir frisk
Folket vandrar med Gud… Mannen följer sin Mästare…
I öknen… På vägen till Jerusalem (lidandet)…
Till det förlovade landet! Han är lovad frälsningen!


För Guds löften
Jag menar här att GT:s uttåg pekar fram på de kristnas uttåg ur synden och världen. Gud har i Kristus befriat oss ifrån synd och död och lovat att föra oss till det förlovade landet. Där finns också en aspekt att knyta an till det kristna pilgrimskapet; med sandaler på och stav i hand är vi är ständigt på resa och skall därför alltid vara beredda att bryta upp och vandra vidare, för Guds löften. Grekiskans ord ekklesia är det ord som vi översätter med församling. Ordagrant betyder det faktiskt kalla ut eller en utkallad skara. Vi är alltså en Exodusrörelse, en utkallad skara.

Att vara kallad är därför att vara utvald i kärlek av Gud, precis som Israel var. Och att hörsamma kallelsen förutsätter insikten av beroendet av Gud och viljan vandra med Honom, precis som Bartimaios. Det är gratis men kostar allt. Vi är kallade till Helighet. Helig som ju betyder avskild. Vi är utvalda till att vara avskilda, till att höra till Gud. Det är vår primära kallelse, att vara Guds älskade barn….

Och jag tror att oavsett om man talar om den primära kallelsen, eller den specifika kallelsen som är kopplad till en viss tjänst i Guds rike handlar det om ytterst om kärleken ifrån Gud.
Av kärlek, med Guds plan, för Guds löften lever vi som kristna därför i förvissningen att:

Vi är älskade, alltså finns vi till…

Till Större Ära åt Gud, Amen!