söndag 6 juni 2010

Pingstdagens Predikan

PINGSTDAGEN Apg 2:1-11
INLEDNING
”Utan den Helige Ande vore Gud långt borta, Kristus stannar i det förflutna,
Evangeliet är en död bokstav, kyrkan vore bara en organisation, auktoriteten en dominans,
Missionen propaganda, liturgin en besvärjelse och kristet handlande enbart slavmoral”

Anders Piltz

Livgivare
Ja, den helige Ande är den som gör all skillnad. Han är den som väcker livet skulle man kunna sammanfatta Piltz ord med.
I inledningen till dagens Gudtjänst sjöng vi som vi alltid gör om den Helige Ande: O Du Livgivare! Kom och tag Din boning i oss och rena oss från allt ont och fräls o Du gode våra själar……

Men vi sjöng också i samma hymn: Himmelske Konung tröstare, Sanningens Ande, Du som finns över allt och uppfyller allt – det godas skatt… Anden är därmed i ortodox uppfattning livet, varat och rörelsen i allt skapat. Utan Honom stannar själva livet och utan Honom finns ingenting. Det är tillfällighet att Anden i klassisk kristen teologi ofta förknippas med rörelse och liv. Syndens väg är döden, men Andens väg är att få evigt liv och bli gudomliggjord.

Inför gårdagens Pilgrimsvandring skickade jag ut ett mail med information om vandringen och där skrev jag även ett par rader om vad som kännetecknar en Pilgrimsvandring. Bland annat formulerade jag mig så här: ”En pilgrimsvandring är en inre vandring som gestaltas i en yttre. Det vill säga; en Pilgrimsvandring är inte enbart en trivsam vandring i skogen (vilket det naturligtvis också är) det är först och främst en helig vandring tillsammans med Gud och varandra…” Tron på Gud är en vandring. Anden är hela tiden där: Väcker vår tro och gör den levande och gör den till vandring, en rörelse. Men Anden verkar också för samband mellan andligt och fysiskt.

Dagens predikan har sin huvudsakliga utgångspunkt i den text som Lukas har tecknat för oss i Apostlagärningarnas andra kapitel: Andens nedstigande. Jag har i mina förberedelser försökt mig på konstycket att göra en kombination av en tematisk predikan och en textutläggande.

Evig
För något mer än en vecka sen firade vi Kristi Himmelfärdsdag, visserligen inomhus för de flesta, men i alla fall. Denna händelse står att läsa om i det första kapitlet i Apostlagärningarna. Precis som vid flera tillfällen i evangelierna vittnar Jesus här för de Saliga Apostlarna om Den Helige Andes nedstigande. Sedan följer texten om när apostlarna utser en efterträdare till Judas. Jag nämner detta eftersom man ibland nästan tar händelsen i dagens text som den första gången den Helige Ande kommer in på arenan.

Men i kapitel ett läser vi alltså inte bara om hur apostlarna genom Andens ledning utser Mattias till Judas efterträdare, utan också om hur Anden under gamla testamentets tid talade ingav David att profetera om Judas. Det är till och med så att Guds Ande (som är synonymt med Den Helige Ande och Jesu Ande) nämns redan i första Mosebokens andra vers. Anden är med därför evig tillsammans med Fadern och Sonen.

I trosbekännelsen instämmer vi här om en stund om Anden med orden: Och på den helige Ande, Herren och Livgivaren, som utgår av Fadern, på Honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras, och som har talat genom profeterna…

Försvarare
Ordet som används för Anden i Skriften är både på Hebreiska och i grekiskan samma ord som för vind och andedräkt, där kan man alltså se en koppling till talet om Anden som Livgivare som jag just nämnde. Det finns även del andra ord som främst NT använder för att beskriva Anden. παράκλητος tillhör de vanligaste och översätts ofta till svenska med hjälpare eller tröstare.

Lexikalt betyder det att vädja för någon och det användes under Jesu tid om försvarsadvokater. Det är knappast någon tillfällighet att detta ord används om Anden eftersom satan betyder åklagare. Bruket av παράκλητος för Anden är också kopplat till Andens roll som försvarare av Kristus, eller den som förhärligar Kristus. Sonen i sin tur förhärligar Fadern och därför framträder också där Treenighetens nära och odelbara gemenskap.

Välplanerad
Ett annat attribut om Anden som jag menar står att finna i dagens text är att Han är välplanerad. Det kan med våra mått mätt verka märkligt eftersom texten anger att Anden kom plötsligt över lärjungarna… Betoningen på Andens fria och plötsliga verkan har ibland använts som kritik mot ett rikt liturgiskt Gudstjänstfirande. Man hävdar då att Anden inte tillåts verka fritt i Gudstjänsten och i församlingens liv. Låt oss ta en sådan invändning på allvar.

Den dag som händelsen i Apostlagärningarnas andra kapitel utspelar sig på heter på grekiska πεντηκοστή och betyder den femtionde dagen. Pingsten var för judarna en veckohögtid som infaller femtio dagar efter påsken. I jordbrukssamhället var detta tiden för veteskördens avslutning – en tacksägelsefest för den goda skörd som Herren hade skänkt. En annan viktig aspekt som tillhör firandet av πεντηκοστή i Gamla Testamentet är tydligt kopplat till det Mosaiska förbundet. Femtio dagar efter den första Påsken – det osyrade brödets högtid då påskalammet slaktades (se Exodus 12) får Mose och folket ta emot lagens gåva på berget Sinai.
Vad har denna Bibelteologiska exposé då att skaffa med den Helige Andes nedstigande på Pingstdagen?

Till saken hör som ni säkert känner till att den kristna Pingsten infaller just femtio dagar efter det Stora Påskalammet, Guds Lamm som borttager världens synd – slaktades. Mose och Israeliterna befriades ur Egyptens slaveri under den första påsken och femtio dagar senare föddes deras nation staten Israel och det mosaiska förbundet stadfästes genom förbundet.

Allt detta pekar nämligen fram på Kristi verk och Andens ankomst: Det stora påskalammets blod rann för Hela världen och femtio dagar senare bildas dess folk – Kyrkan, genom att Anden kommer och stadfäster det nya förbundet. I det gamla förbundet skrev Guds finger på tavlor av sten, nu på Pingstdagen skriver Guds finger (vilket Jesus använder som ett epitet om Anden) på tavlor av kött – lärjungarnas hjärtan!

Det är naturligtvis sant att Anden kom plötsligt över lärljungarna där de var församlade, men det kunde samtidigt ur ett teologiskt perspektiv knappast ha varit mer välplanerat. Pingsten blir därmed Kyrkans födelsedag eller med den Helige Irenaeus ord: Där Kyrkan är där är Anden och där Anden är, där är Kyrkan… Utifrån ett sådant perspektiv menar jag att det är mycket svårt att kategorisera Anden som ostrukturerad.

Förklarande
Nästa attribut som jag finner om Anden i Apostlagärningarnas andra kapitel är att Han är förklarande. Jag finner detta intressant då en vanlig missuppfattning om Anden som man ofta möter i vissa sammanhang är att livet nära Gud eller i Anden bara är till för några få. Detta kan t ex uttryckas i de här människorna talar högt och tydligt i tungotal, gärna framifrån estraden i mikrofonen och utan att någon uttydning följer. Eller kanske berättar man om sina inre upplevelser med den Helige Ande och hur man samtalar med honom flera gånger om dagen och hör Hans röst eller ser eldskrift på väggarna.

Det jag talar om kan låta väldigt extremt och dömande, men det är sådant som jag tyvärr har mött ibland och jag menar att det är en total förvanskning Andens person. Esoterisk andlighet har ingenting med den Helige Ande att göra.
En vän till mig som arbetar som själavårdare blev en gång tillfrågad att ta med några kollegor och finnas till hands för samtal på en kristen konferens. Efter kvällsmötena var mottagningarna fullbelagda och till stor del var ärendet från män och kvinnor som sökte upp själavårdarna det samma: De kändes sig knäckta och nedslagna för de kände inte att de var med i den inre kretsen av heliga människor som såg änglar varje vecka och talade i tungor och alltid var lyckade.

Måhända är ute på ganska djupt vatten, men jag har en fundering kring detta som ni får pröva och tänka efter kring. Pnevmatologi (det betyder läran om Anden) kan och får inte betonas Inkarnationen och skapelseteologin förutan! Kanske är det just det som är den stora skillnaden mellan viss typ av frikyrklig karismatik och Ortodox eller Katolsk. Herren skapar människan av stoft, Hon är tagen ifrån Jorden och sedan blåser Han in sin Livgivande Ande i henne. Gud själv, den ouppnåelige blir (och observera ordvalet) genom Anden människa i Inkarnationens mysterium.

Den helige Ande är konkret och jordnära, Han binder samman Himmel och jord, inte splittrar dem ändå mer och lär ut samma falska kristendom som t ex doketisterna eller gnostikerna pläderade för under det andra århundradet. Dessa grupper av villoläror ville åtskilja andligt och materiellt..

Samtidigt är det ju mycket tydligt att tungotalet användes då Anden föll över apostlarna. Men var det då så att alla som hörde dem blev förvirrade och kände sig nedslagna och utanför. Ja förvirrade blev de som lyssnade, men skälet till att de blev häpna var inte att de kändes sig utanför utan att de, sina många nationaleter till trots, ändå förstod vad som sades.

Tungotalet är en gåva som förenar, inte stöter bort. Detta ligger också i linje med hur Paulus undervisar om tungotalet. Om du har det, tala det tyst eller se till att det alltid finnas en uttydning, men tala hellre fem ord som folk förstår, än hundratals med tungotal som de inte förstår. Andens språk är folkets språk!
Detta blir en passande övergång till nästa egenskap om Anden nämligen just:

Förenande
Flera Kyrkofäder talar om Andens utgjutande på pingstdagen som ett upphävande av språkförbistringen vid Babels torn, då förvirringen ersätts av förståelse och det splittrade åter blir helt.
Anden verkar alltid för enheten i Kristus. Vad är det vi får veta av dagens text innan Anden faller över lärjungarna? De var församlade, flera exegeter som jag har läst inför den här predikan menar att ordet ὁμοθυμαδόν som översätts med församlade indikerar att man var samlade till Gudstjänst. Och man kan ofta se hur detta mönster följer i Kyrkans historia. När kristna samlas över kulturella, konfessionella eller nationella gränser är ofta Anden där och verkar på ett tydligt sätt.

Maximos Bekännaren uttryckte det så här på 600-talet:

Män, kvinnor och barn är djupt splittrade då det gäller raser, nationer, språk, levnadssätt, arbete och tillgångar. Men Kyrkan återskapar dem alla i Anden, så att de blir ett i Kristus…

Det gjorde stort intryck på mig när jag läste Peter Halldorfs bok Drick Djupt av Anden för första gången. I mångt och mycket en alldeles lysande bok på pnevmatologins område. En berättelse som har etsat sig fast i mitt minne är skildringen av den andliga väckelsen vid Asuza Street, Kalifornien, USA år 1906.
Här samlades en liten grupp enkla kristna för att hålla bönemöten. Det var i sig inget märkvärdigt, men det fanns något med denna skara som för sin tid var banbrytande. Alla fick som ville fick delta. Eller som det handlade om i detta fall afroamerikaner tilläts att be med de vita. Som man själva uttryckte det: ‘the color line was washed away in the blood’ — det som skilde svarta och vita åt blev borttvättat i Jesu blod. Andens vind blåste på nytt och den moderna pingstväckelsen blev ett faktum.

Och tänker man vidare på det så liknar det scenariot i texten. I vers fem läser vi om judar som var församlade i Jerusalem. De var ifrån vitt skilda områden: Från mindre Asien, norra Afrika och Europa. Av diverse orsaker som människan har ställt till med var de förskingrade, splittrade och talade inte längre samma språk. Men genom Guds ingripande upphör denna fraktion. Detta belysas utifrån dess kontrast: Ett av de vanligaste epiteten för djävulen på grekiska är diaboloV vilket betyder splittra.

Återigen ser vi alltså den markanta skillnaden mellan Guds Ande och ondskan, mellan sanningens Ande och lögnens. I och med Pingsten får Inkarnationen sin förlängning; Kristi försoning och återupprättande verk blir en realitet för alla människor genom den sanna pingströrelsen som är Kristi Kyrka. Kyrkan med stort K är en pingstkyrka, utan den Helige Ande finns det ingen Kyrka.

Syntes:
Låt oss nu sammanfatta det som har blivit sagt i dagens predikan om Andens egenskaper:

Anden är:
Livgivande – Han uppfyller allt och finns i allt
Evig – Tillsammans med Fadern och Sonen deltar Han i Skapelsen
Försvarare – Anden förhärligar Kristus och är vår Hjälpare
Välplanerad – Vi kan inte styra Anden, men Gud är ordningens Gud
Förklarande – Anden talar ett språk som människor begriper
Förenade – Anden binder samman himmel och Jord och läker splittring

Utifrån dessa grundläggande attribut blir det enklare att ta till sig Serafim av Sarovs ord: Hela meningen med det kristna livet är uppfyllelsen av den Helige Ande.

Till Större Ära åt Gud
I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn!
Amen