DEN HISTORISKE JESUS

De tillber den Korsfäste mannen

1. Inledning
Ännu en Jul är över och runt omkring vår värld har kyrkklockorna ringt för att samla kristendomens ca 2,2 miljarder anhängare till firandet av Guds människoblivande. Frågan är om dessa fromma religiösa skaror samlas kring en legend eller en verklighet? Fram till helt nyligen har få historiker förnekat Jesu existens. Många Bibelkritiker har under Jesusforskningens olika faser visserligen plockat isär Nya Testamentets texter, kritiserat dess innehåll och frambringat diverse olika interpretationer om vem den historiske Jesus var. Idag påstår dock en marginell del av forskarma att Jesus antagligen inte har funnits överhuvudtaget. I detta inlägg vill jag visa på att en sådan ståndpunkt inte står oemotsagd. Jesusforskningen har en enorm omfattning, varje dag publiceras i genomsnitt fyra nya böcker om Jesus från Nasaret och man räknar med att det hittills har utkommit över 180 000 titlar.[1] Jag läser just nu en av dessa nya böcker inom den senaste forskningen. Boken heter ”The Historical Jesus – Five Views[2] och innehåller fem olika ledande Jesusforskares[3] uppfattning om vem den Historiske Jesus var eller inte var. Denna läsning inspirerar mig till att uppdatera en del äldre material som jag har och sammanställa en övergripande essä kring Nya Testamentets trovärdighet och Jesu historicitet.

Först kan det vara på sin plats med ett klarläggande: Det är ett faktum att den som bejakar Bibeln som ett historiskt tillförlitligt dokument inte sällan möts av en rik flora radikal skepticism. Jag vill redan nu belysa att sådan kritik ofta är befogad. Det är ingen hemlighet att kristna genom tiderna har använt Bibeln på ett sätt som den aldrig har varit menad till. Ett aktuellt exempel på det är när de s k Young Earth kreationisterna försöker att läsa in naturvetenskapliga teorier i skapelseberättelsen i Genesis. Då dessa teorier står i direkt strid mot rådande konsensus för vetenskaplig praxis, har man helt enkelt gjort sig själv en björntjänst. Förtroendet för Bibelns historicitet minskar när man fokuserar på fel saker. Jag vill istället hävda att Bibeln tål kritik och att dess texter bör genomgå samma kritiska granskning som vilken annan skrift som helst, låt oss börja med att se över det primära källmaterialet för Jesu existens och person, Nya Testamentet.

2. Nya Testamentets trovärdighet
2.1 Texter och manuskript
En frekvent återkommande invändning mot Bibelns historicitet är att de manuskript som ligger till grund för den skulle vara få, motsägelsefulla och dessutom vara skrivna lång tid efter de berättelser som där skildras. Alla dessa påståenden står på synnerligen bräckliga ben. Då det till att börja med gäller mängden unika manuskriptkopior till Nya Testamentet uppgår dess antal enligt Bruce Metzger, ledande textkritiker, till 5684.[4] För visa på ett bredare perspektiv av den siffran ska man ha i åtanke att texter som vi tillskriver Platon endast finns bevarade i sju kopior. En likartad blygsamhet finner vi för avskrifter av Caesars texter, där vi har 10 bevarade, medan Aristoteles skrifter endast har fem kopior bibehållna.[5] Tidspannet mellan händelse och bevarad text är också vida överlägset till Nya Testamentets fördel om man jämför med andra samtida skriftsamlingar. Delar av Nya Testamentet finns bevarat ifrån åtminstone 130-talet[6] och komplett ifrån år 325. Om man antar att NT var fullbordat omkring år 100,[7] har vi alltså ett tidspann på 30 till 225 år. Av de sju ovan nämnda skrifterna som anses härhöra ifrån Platon finns endast en som är daterad före år 1000, närmare bestämt under 900 talet. Det ger ett tidspann på 1250 år. För Caesar och Aristoteles hamnar tidspannet mellan händelse och bevarat manuskript på 1000 respektive 1400 år. Då det gäller variabler i de olika funna manuskripten bör man komma ihåg ett par saker: För det första: Ju fler manuskript desto större är naturligtvis risken att variabler påträffas. För det andra: Omkring 90% av alla variabler i manuskripten utgörs av små stavfel och ca 9% är skillnader i den grekiska syntaxen som saknar betydelse för innehållet.[8] Endast en ca 1% av flera tusen variabler är sådana till sin karaktär att innehållet förändras, dock aldrig om några teologiskt avgörande satser.[9] Textkritikern och teologen F F Bruce konkluderar med tanke på ovan nämnda premisser att; ”bevisen för Nya Testamentets skrifter är betydligt starkare än för många andra klassiska författare, vilkas autenticitet ingen drömt om att förneka.[10] NT:s trovärdighet hade därför knappast ifrågasatts om det hade rört sig om en profan skriftsamling.

2.1.1 Texternas tillförlitlighet
Då vi inledningsvis har granskat Nya Testamentets manuskript gällande spridning, koherens och tidspann mellan händelse och befintlig text kan man på vetenskaplig grund fastslå deras, som antika skrifter helt unika status. Följdfrågan är naturligtvis vilken relevans dess innehåll[11] har och därmed blir också forskningen kring den historiske Jesus i blickfånget. En frekvent återkommande invändning mot de Nytestamentliga texternas sanningshalt är att det ”långa” glappet mellan historisk händelse och skrift/äldsta bevarade kopia har menar man, självklart berett vägen för myter och legender som inte stämmer med de historiska händelserna.[12] Här behövs en del klargöranden. För det första har vi redan konstaterat att texterna i NT är fullständigt unika som historiska dokument, inte minst med tanke på det avsevärt korta avståndet mellan händelse och tidigaste kopia.

För det andra är den gamla liberalteologiska ståndpunkten om evangeliernas ålder numera strikt reviderad. Arkeologiska fynd har bekräftat att Markusevangeliet är åtminstone ifrån tidigt 60-tal[13] Ett annat sätt som på sannolika skäl talar för en tidig datering är Apostlagärningarnas abrupta avslut. Paulus sitter anhållen i Rom i väntan på sin dom, men sedan slutar boken. Vi får inte veta hur det går. Orsaken torde vara att Lukas som författade boken inte visste hur det gick, det är den enda hållbara förklaringen. Eftersom Paulus led martyrdöden under kejsar Nero år 64, är den gängse uppfattningen att Apostlagärningarna skrevs omkring år 62. Att Lukas skrev sitt evangelium före Apostlagärningarna råder det inga tvivel om. De allra flesta bibelforskare är också ense om att Lukas har använt Markus som förlaga till vissa delar i sitt evangelium och detta betyder allstå att Markus är ändå tidigare än Lukas.[14] Dessutom är alla seriösa textkritiker på det klara med att flera av Paulus brev är äldre än evangelierna.[15] Påståendet om ett ”långt glapp” mellan händelse och nedtecknande har därför ingen substans överhuvudtaget. När det gäller sanningshalten i sig kan man inte heller angripa denna. Craig Blomberg, ledande NT-teolog och apologet säger; ”…då fanns det fortfarande människor kvar i livet som var ögonvittnen till Jesu verksamhet, även fientligt inställda som skulle ha dementerat felaktigheter…”[16]

Dessutom vet vi att 10 av de 12 apostlarna (och hundratals andra) led martyrdöden på barbariska sätt för sin tro och för att de stod för att det de vittnade om var sant.[17] Andra invändningar mot evangeliernas innehåll är att författarnas minnesbild skulle ha sviktat. Denna ansats till dementering besitter en svår anakronism, eftersom det innebär att man försöker ställa post-gutenbergianska krav på antikens människor. Om det fanns något folk som kunde memorera så var det judarna, eftersom de levde i en stark muntlig tradition. Många rabbiner kunde memorera hela Torah utantill.[18]

2.1.2 Arkeologin och Nya Testamentet
Om man helt kort ska säga något om arkeologin och NT är arkeologen John McRay´s utlåtande en god sammanfattning som överensstämmer med verkligheten; ”Det råder ingen tvekan om att NT:s trovärdighet ökar i takt med arkeologins upptäckter.”[19] Som exempel på tidigare ifrågasatta detaljer i evangelierna som nu har påträffats nämner McRay Betetsadammen (Joh 5:1-15), Silodammen (Joh 9:7) och Jakobs brunn (Joh 4:12).[20] Han talar också om inskriptioner som nämner personer och städer som länge använts som bevis mot evangeliernas sanningshalt. Här nämns bland annat den ”andre” Quirinus och staden Nasaret. Därtill konkluderar McRay att det faktum att de små detaljerna är historiskt verifierade också talar för att helheten och budskapet i evangelierna är sanna.[21]


3. Den Historiske Jesus
3.1 Utombibliska källor för Jesu existens och liv?
Trots det närmast oändliga och förhållandevis enorma bevismaterialet för NT gentemot andra klassiska antika skrifter finns det, som nämndes inledningsvis somliga forskare som fullständigt underkänner evangelierna som giltiga historiska källor. I Sverige kan nämnas Lena Einhorn[22] som menar att Paulus och Jesus var samme person och Roger Wiklund[23] som helt och hållet förnekar att Jesus skulle ha funnits. I boken ”The Historical Jesus – Five Views innehas en sådan uppfattning av professor Robert Prince.[24] Det som särskilt står ut i Prince essä är hans explicita lessianska[25] postulat som efterhand skapar en radikal distinktion mellan den historiske Jesus och trons Kristus.[26] I hans fall blir detta än mer tydligt eftersom Prince själv bekänner sig som kristen, trots att han inte tror att Jesus har existerat som historisk person.[27] Prince tillbakavisar flera av de traditionella trovärdighetskriterierna om Jesu existens, som t ex konsensuskriteriet[28] och därtill menar han att kristendomen bara är ännu en i raden av myter om heroiska gestalter som sägs ha övervunnit döden. Den enda skillnaden, menar Prince, är att Jesusmyten springer ur en judisk kontext och berättelserna om Jesus är därför inget annat än fiktiva midrasher av GT:s berättelser om kungar och profeter.[29] Med tanke på denna kritik kan det därför vara på sin plats att kort redogöra för några av de utombibliska källor som finns om Jesus och hur många av dessa, oberoende av varandra[30] bekräftar Hans existens.


3.1.1 Josefus (37-98 e Kr)
Den judiske historieskrivaren Flavius Josefus nämner Jesus vid två[31] olika tillfällen i sina skrifter om Judarnas historia. Det mest kända kallas Testimonium Flavianum och återfinns i den artonde boken av Antiquitates Judaicae:

”Ungefär vid denna tid framträdde Jesus, en vis man, om det nu är tillbörligt att kalla honom en man. För han var en som gjorde förunderliga gärningar, en lärare för människor som gärna tar emot sanningen, och han drog till sig många både judar och av grekiskt ursprung. Han var Kristus. Och när Pilatus, på grund av en anklagelse från våra ledande män, dömde honom till korset, upphörde inte de som först hade älskat honom att göra det. Ty han visade sig för dem på den tredje dagen levande igen, just som de gudomliga profeterna hade förutsagt dessa och tiotusen andra underbara ting om honom. Och ända till nu har de kristnas stam, uppkallade efter honom, inte dött ut.”[32]

De allra flesta forskare är ense om att de passager i texten som ovan är markerade med fetstil är editerat av senare kristen skribent.[33] Dock är Testimonium Flavianum utan dessa eventuella tillägg, ett tydligt bevis för flera saker angående Jesus: Hans historicitet, Hans utförande av under, Hans roll som lärare, Hans efterföljelse av både judar och hedningar, Hans korsfästelse under Pilatus och spridningen av kristendomen efter Hans död. Jesusforskaren Luke T Johnson[34] pekar också på det faktum att Josefus nämner Johannes döparen i sina texter och vittnesbördet om honom stämmer väl överens med evangeliernas skildring av den samme.[35]

3.1.2 Tacitus (55-117 e Kr)
Tacitus var en romersk historieskrivare och ämbetsman. Han var senator och konsul under Nerva 97–98 och blev senare prokonsul över provinsen Asien år 112–113.[36] Tacitus skriver i sin skrift Romerska annaler 15 om kejsar Nero och dennes försök att lämpa över skulden på Roms brand på den kristna sekten.[37] I anslutning till det förklarar Tacitus:

”Kristus, av vilken detta namn uppkommit, hade under Tiberii regering blivit avlivad av prokuratorn Pontius Pilatus. För ögonblicket undertryckt, frambröt åter detta avskyvärda svärmeri, icke blott över Judeen, dess vagga, utan spred sig även till huvudstaden, dit allt som väcker fasa och blygd från alla kanter sammanströmmar och vinner anhang.”[38]

Tacitus visar alltså på Jesu historicitet, att Han gett upphov till en betydande rörelse som sprids över Romarriket, och att Jesus korsfästes under Pilatus när Tiberius regerade i Rom.

3.1.3 Gaius Plinius Secundus (Plinius den yngre) 62-114 e Kr
Plinus d y var likt Tacitus en romersk ämbetsman och författare. Hans far Plinus (den äldre) är känd för sitt naturvetenskapliga verk Naturalis historia, medan sonen är mer känd för sin brevkorrespondens med den romerske kejsaren Tarajanus. Plinius d y blev utsedd till kejserlig legat i Bithynia Pontus i mindre Asien år 111 e Kr.[39] År 112 e Kr skriver Plinius en serie brev till kejsaren som innehåller en mängd beskrivningar om ”den kristna sekten”. Detta på grund av att rörelsens frammarsch i Plinius provins hade gjort att de hedniska templen stod tomma och de som sålde olja till brännoffren där hade blivit arbetslösa.[40] Plinius är ordrik, men de saker som nämns i hans skrifter om de kristna är bl a att de vägrar att tillbe kejsaren (trots hot och tortyr), Jesus nämns vid ett flertal tillfällen som historisk person, de kristna höll sin gudstjänst före soluppgången på söndagen, de tillbad och lovsjöng Kristus som Gud, hade någon form av trohetsed som de bekände och de samlades senare samma dag till ”kärleksmåltid” då de ägnade sig åt ”rituell kannibalism” (den heliga eukaristin).[41] Det är intressant att se hur ett dokument som avsåg att förgöra de kristna under inledningen av det andra århundradet idag används som ett av de tydligaste utombibliska bevisen till Jesu existens och urkyrkans liv och Gudstjänst.

3.1.4 Mara Bar Sarapion (Skrev omkring år 73 e Kr)
Den allra äldsta utombibliska manuskript som refererar till Jesus som historisk person är en syrisk stoiker vid namn Mara Bar Sarapion. Skriften är ett brev där författaren talar om för sin son att det går illa för de som förföljer visa män.[42] Nedan följer ett utdrag ur brevet i en engelsk översättning:

”What advantage did the Athenians gain from putting Socrates to death? Famine and plague came upon them as a judgment for their crime. What advantage did the men of Samos gain from burning Pythagoras? In a moment their land was covered with sand. What advantage did the Jews gain from executing their wise king? It was just after that that their kingdom was abolished. God justly avenged these three wise men: the Athenians died of hunger; the Samians were overwhelmed by the sea; the Jews, ruined and driven from their land, live in complete dispersion. But Socrates did not die for good; he lived on in the teaching of Plato. Pythagoras did not die for good; he lived on in the statue of Hera. Nor did the wise king die for good; he lived on in the teaching which he had given.”[43]

Citatet är utsatt för en del kritik, men många forskare är ense om att den ”vise kungen” som nämns som judarnas kung knappast kan stämma in på någon annan än Jesus. Det som talar för detta är bland annat den bland kristna gängse uppfattningen att Jerusalems fall var Guds straff över judarna för att de korsfäste Jesus. En annan sak är att Jesus i Matteusevangeliet ofta framställs som judarnas nye vise Konung, som gav ”den nya lagen”.[44] Utifrån detta brev kan man alltså se att Jesus var den vise kungen, att han blev avrättad av judarna och att Hans undervisning lever vidare.

3.1.5 Lukianos (120-180 e Kr)
En annan högintressant källa som nämner Jesus är den grekiske författaren och satirikern Lukianos. Man har ca 70 bevarade skrifter som bär hans namn och de flesta av dessa är satirer över den rådande samtidens politik och religion.[45] De kristna utgjorde inget undantag för detta:

”De kristna förstår du, tillber än idag en man – den framstående personen som introducerade deras ovanliga riter och som korsfästes pågrund av detta. Du förstår dessa missledda varelser börjar med en allmän övertygelse att de är odödliga, vilket förklarar deras förakt för döden och den självtillit som är så vanlig ibland dem och sedan har det inpräntas av den ursprunglige laggivaren att de alla är bröder – från den stunden de konverterade och förnekade de grekiska gudarna – och att de skulle tillbe den korsfäste vise mannen och leva efter hans lagar. Allt detta tar de till sig med en tro som leder till att de föraktar all världslig egendom och betraktar den som gemensam egendom.”[46]

Lukianos anses vara mycket trovärdig som källa eftersom han kritiserar kristendomen väldigt starkt, men samtidigt erkänner Jesu historicitet. Genom detta citat får vi reda på att de kristnas ledare är en historisk person, att han var den som introducerade dem i läran, att de kristna inte var rädda för döden, att de har god självtillit, att de följer ledarens påbud om se varandra som bröder, att de inte tillber grekernas gudar, att de tillber den korsfäste mannen,[47] att de lever efter hans lagar, att inte är materialister samt att de lever i egendomsgemenskap.

3.1.6 Övriga utombibliska källor
Förutom de fem källor som vi har analyserat finns ytterligare minst fem källor om Jesus som historisk person. Här följer en mycket kort summering av vad dessa säger om Jesus.
Gaius Suetonius Tranquillus (75-160 e Kr) – en romersk historiker som år 120 skrev om en ”Chrestus” som ställde till oroligheter bland judarna i Rom år 49 när Claudius var kejsare.[48] Celsus (född ca 140) var en erkänd romersk filosof som förlöjligade de kristna för att de tillbad Jesus – som ju var en människa.[49] Thallus (verksam på 50-talet) var en judisk historiker som vi känner bäst genom Julius Africanus, kristen skribent verksam på 200-talet. Africanus går i polemik med denne Thallus som enligt honom menade att solförmörkelsen som ägde rum vid Jesu korsfästelse var en vanlig solförmörkelse. Africanus visar på att Jesus korsfästes under påsken – d v s när det var fullmåne.[50] Krönikeskrivare Flegon, bördig ifrån Grekland bekräftar år 137 e Kr detta ”mörker” och skriver om att i den 202:a olympiaden (år 33 e Kr) inträffade en enorm solförmörkelse som varade ifrån sjätte timmen och att det syntes stjärnor på himlen. Han bekräftade också jordbävningen.[51] Slutligen nämns också Jesus vid ett par tillfällen i Talmud. Här målas Jesus, inte helt oväntat upp, som varande en heretiker – en falsk Messiasgestalt. Där bekräftas också att Jesus var son till Maria, att han utförde kraftgärningar[52] och att han med rätta dömts till döden.[53] Dock finns inga antika utombibliska källor, varken judiska eller hedniska som förnekar att Jesus har existerat som historisk person, detta trots att flera av dem är författade av motståndare till Kristendomen.

3.2 Äkthetskriterium
Den moderna historiska forskningen använder sig i dag primärt av fyra olika kriterier för att bedöma den eventuella trovärdigheten och sanningshalten hos ett antikt dokument. Dessa är: Olikhetskriteriet, multiattesterande påstående, kriteriet om koherens, samt förlägenhetskriteriet.[54]

Olikhetskriteriet innebär att en utsaga är trovärdig om orden från Jesus är unika för Honom och inte återfinns ordagrant varken i judiska texter eller den tidiga Kyrkan.[55] Kriteriets relevans är omdebatterat eftersom det är naturligt att det förekommer ordagranna upprepningar hos t ex lärjungarna. Multiattesterande påstående handlar om att oberoende källor skall bekräfta varandras innehåll. Kriteriet om koherens innebär att en viss utsaga måste samstämma med den totala bild som forskare har skapat om den historiske Jesus. Förlägenhetskriteriet, till sist, handlar om att utsagorna är trovärdiga om de innehåller förlägna, eller för kontexten ofördelaktiga detaljer. Sådana inslag tyder på att den tidiga Kyrkan inte har redigerat bort det som är pinsamt i efterhand.[56] Låt oss nu mycket kort se om Evangelierna och några av de utombibliska källorna innehåller utsagor som tydligt uppfyller dessa kriterier.

3.2.1 Olikhetskriteriet
Kritiken mot detta kriterium som ovan nämndes handlar om att man får problem med vilken skriven text som helst om man ska hitta uttalande som varken är inspirerade av andra källor eller ännu värre inte har inspirerat andra senare.[57] Detta till trots innehåller Evangelierna flera uttalande som är helt unika för Herren Jesus. Jesusforskaren Ed Komoszewski talar om Jesu bruk av det Hebreiska ordet amen som ett sådant exempel. Ordet finns naturligtvis inom judaismen, men Jesus använder det 75 gånger som ett prefix före det aktuella uttalandet,[58] vilket är helt unikt både inom judendomen och för den tidiga Kyrkan.[59] Ett annat unikt är exempel är Jesu bruk av epitet Människosonen om sig själv. Man kan gå vidare och se på flera handlingar som Evangelierna tillskriver Jesus och se att dessa saknar jämförelse i andra källor.[60] Ändå menar jag att olikhetskriteriet (åtminstone om detta används ”dubbelt”, åt båda håll) skulle behöva ses över. Många ledande forskare är skeptiska till användandet av kriteriet främst med tanke på att det separerar Jesus ifrån Hans kontext.[61]

3.2.2 Multiattesterande påstående
Kriteriet om multiattesterande påstående är betydligt mer logiskt än det föregående och används och brukas av i stort sett alla Jesusforskare. Det är uppenbart att en utsaga är mer trovärdig om den intygas från flera håll. Här är skildringarna om Jesus fullständigt unika som antika texter, eftersom de finns bevarade i fyra olika Evangelium, som enligt traditionen är författade av fyra olika personer. Här ska man dock understryka att man inom Bibelforskningen ser de synoptiska Evangelierna som en del[62] och den Johanniska traditionen som en annan. Även en sådan distinktion presenterar i det närmaste oöverskådliga multiattesterade påstående. Låt oss ta några viktiga exempel: Skildringen av Johannes Döparen och Jesu dop återfinns i samtliga synoptiska evangelier och hos Johannes.[63] Jesu uppträdande i Galiléen,[64] tempelrensningen,[65] helandet av en hednisk ämbetsman, [66] brödundret för de 5000,[67] Jesu lidande och död[68] och Jesu uppståndelse[69] är några centrala multiattesterade händelser inom evangelierna. Men vad säger de utombibliska dokumenten? Som vi har sett ovan förutsätter samtliga av dem Jesu existens. Vidare ser vi hur Josefus och Tacitus bekräftar korsfästelsen under Pontius Pilatus, vilket stämmer med Evangelierna, de skriver också om att Jesus var upphovet till en betydande rörelse, vilket både Plinius Secundus och Lukianos bekräftar, allt i harmoni med tidiga kristna dokument såsom Paulus brev och de tidiga Kyrkofäderna. Plinius Secundus, Lukianos och Celsus, samtliga fientliga mot de kristna, beskriver dessutom att Jesus tillbads som Gud av den tidiga Kyrkan, ett faktum som är grundläggande inom Nya Testamentet.[70]

3.2.3 Koherenskriteriet
Det är föga oväntat att Jesusforskare som t ex Robert M Prince och andra som förnekar Jesu existens avvisar ”koherens” eller ”konsensuskriteriet” som ett godkänt verktyg för adekvat bedömning om antika källors tillförlitlighet.[71] Om de skulle godta detta kriterium (som för övrigt bygger på en vetenskaplig empirisk metod) skulle nämligen deras egna axiom falla som ett korthus. Många tenderar dock att tro att konsensus angående Jesu existens endast finns hos konservativt evangelikala Jesusforskare. Naturligtvis finns dessa representerade men här finns också liberala forskare, agnostiker och ateister. Bland de riktigt stora skolorna av idag kan nämnas: John Dominic Crossan, Bart Ehrman, E P Sanders, N T Wright, Robert W. Funck, James D G Dunn, Emil Brunner, F. F Bruce, Gary Hambermas, Brandon S.G.F, Burton, L Mack, Paul Mayer, Darrell L Bock, Marcus Borg, J Ed Komosewzki, Anthony Harvey och Birger Geraldsson. Ingen av dessa ledande forskare förnekar Jesu existens, Hans roll som vishetslärare och eller profet, Hans korsfästelse under Pontius Pilatus och urkyrkans explosionsartat snabba framväxt bland annat pågrund av att mycket tidiga efterföljare[72] till Jesus frivilligt led martyrdöden för sin övertygelse att Jesus uppstått ifrån de döda.

3.2.4 Förlägenhetskriteriet
Förlägenhetskriteriet är ett starkt och vida beaktat trovärdighets kriterium, eftersom det är uppenbart att fiktiva berättelser ofta undviker ofördelaktiga skildringar. Låt oss därför till sist se om Nya Testamentet innehåller sådana element. Darrell Bock menar att så är fallet och börjar med att visa på Johannesdopet som lätt skulle kunna uppfattas som att Jesus är underställd döparen om man inte förstår kontexten.[73] Han tar också upp en välkänd perikop i Markus åttonde kapitel (med par) där Jesus tillrättarvisar Petrus mycket kraftigt och med orden: ”Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds, utan människors.”[74] Bock frågar sig om det är troligt att den tidiga Kyrkan skulle hitta på ett scenario där de jämför sin ledande Apostel med djävulen?[75] Nästa anhalt är Jesu inridande i Jerusalem på en åsna, en händelse som ur mänsklig synvinkel är föga imponerande om man ser till kontexten.[76] Bock tar också fram skildringen av uppståndelsen som en viktig kandidat till detta kriterium. Kvinnor hade ingen rätt att träda fram som vittnen i den romersk-judiska samtiden ändå är det just detta vi upptäcker i dessa texter. De första som ser Jesus uppstånden ifrån de döda var kvinnor. Bock menar vidare att detta kriterium är binärt eftersom Apostlarna inte trodde på kvinnornas vittnesbörd om uppståndelsen förrän de själva såg det. Att de tidiga kristna skulle framställa sina ledare som tvivlare är ett föga sannolikt element i en påhittad berättelse.[77] Den svenske religionshistorikern Anders Piltz nämner även jungfrufödseln med ordalag som kan kopplas till förlägenhetskriteriet: ”Jungfrufödelsen är så oväntad, så egendomlig att ingen som ville göra kristendomen attraktiv skulle ha uppfunnit den.”[78]

4. Slutsats
4.1 Syntes
Kristna beskylls ibland på grund av sin övertygelse om Bibelns trovärdighet som ”intellektuellt ohederliga”.[79] Med resultatet av denna analys om de bibliska texternas trovärdighet, historicitet och arkeologiska belägg och om Jesus, bekräftad som mycket unik historisk person vill jag dementera denna grundlösa kritik. Som redan nämndes i inledningen finns det många kristna som har använt Bibeln på ett felaktigt sätt, men det är knappast någonting som man kan beskylla alla anhängare till den korsfäste mannen för. Min utmaning blir istället riktad till de som påstår att Jesus aldrig har funnits; Hur kan de anses vara ”intellektuellt hederliga” och samtidigt kasta Nya Testamentets tillförlitliga texter, ett tiotal utombibliska skribenters vittnesbörd och de första kristnas (och därmed även flera NT skribenters) villighet att gå i döden för sin tro på skräphögen? Vi har också sett att de Nytestamentliga texterna med råge uppfyller de gängse använda trovärdighetskriterier som moderna kritiska vetenskapsmän har satt upp för att verifiera sanningshalten i ett antikt dokument. Absolut finns det aspekter av den kristna tron som inte fullt ut kan ”bevisas” med vetenskapliga metoder, men att förkasta Jesu existens och NT:s skrifter som tillförlitliga källor till Hans liv får nog lov att klassas som en högst ovetenskaplig och intellektuellt ohederlig hållning.

5. Slutkommentarer
[1] Jmf Wibeck (2008), sid 17
[2] Boken The Historical Jesus – Five Views har som redaktörer James K Beilby och Rhodes Eddy och utkom 2009 på Inter Varsity Press, Downers Grove i USA.
[3] Denna stab av Jesusforskare består av professor Darrell L Bock, professor James D G Dunn, professor Luke T Johnson, professor John Dominic Crossan samt professor Robert M Prince.
[4] McDowell (1972), sid 47, Strobel (1998), sid 62. Siffran är ifrån år 1998. Dessutom finns 19000 manuskript av NT på andra språk ifrån antiken. Det totala antalet är därmed över 24000, sprida över olika geografiska områden.
[5] Liknande statistik föreligger även för texter som tillskrivs t ex Tacitus, Livius, Plinius den yngre, Suetonius m fl, se McDowell (1972), sid 47-48 och Gustavsson (1997), sid 99.
[6] F F Bruce nämner ett fragment Johannes evangeliet (18:31-33, 37) som har daterats till senast år 130. Se Bruce (1969) sid 18. Dock har nya rön bekräftat P C Tiedes forskning där han bland annat har hittat ett mycket litet fragment från Markusevangeliet bland dödahavsrullarna. Det betyder att vi förmodligen har fragment av Nya Testamentet ifrån 60-talet e Kr och kanske ännu äldre.
[7] Enligt de flesta skolor skrevs Bibelns sista och likaledes yngsta bok; Uppenbarelseboken under slutet av Kejsar Domitianus regeringsperiod, d v s senast år 96 e Kr. Se t ex Carlsson (2007), sid 14.
[8] Komoszewski/Sawyer/Wallace (2006), sid 56. Den grekiska grammatiken är sådan till sin karaktär att ordföljden inte spelar någon roll. Grekiskan har flera kasus och ett ord kan därför fungera som subjekt i meningen oavsett var det står. Strobel (1998), sid 69
[9] Komoszewski/Sawyer/Wallace (2006), sid 60-63. Som ex på omdiskuterade läsarter nämner författarna Rom 5:1, 1 Thess 2:7, 1 Joh 1:4 och Fil 1:14. Dock utgör ingen av dessa variabler något stort problem.
[10] Bruce (1969), sid 15
[11] Det finns väldigt många aspekter att ta upp i denna fråga, men jag kommer att beröra några viktiga invändningar kring evangeliernas trovärdighet. För flera och mer djupgående punkter; se Lee Strobels bok Fallet Jesus, som för övrigt är en av mina källor.
[12] Armstrong (1993), sid 97
[13] Strobel (1998), sid 35-36
[14] Strobel (1998), sid 36
[15] Wibeck (2008), sid 32-33
[16] Strobel (1998), sid 35
[17] Strobel (1998), sid 48
[18] Strobel (1998), sid 46
[19] Strobel (1998), sid 105
[20] Strobel (1998), sid 108
[21] Strobel (1998), sid 107-108
[22] Lena Einhorn har skrivit boken Vad hände på vägen till Damaskus, där hon lägger fram sin hypotes om att Jesus skulle vara identisk med aposteln Paulus. Einhorns teser haltar betänkligt gentemot de historiska källor som finns både om Jesus och om Paulus. Flera källor säger t ex att Jesus dog år 33 e Kr under Pontius Pilatus medan Paulus dog år 64 under Kejsar Nero. Med tanke på det sistnämnda är hennes påståenden att ingenting finns nedtecknat av Paulus före år 100 helt befängt. Inte ens de mest liberala bibelforskare betvivlar Paulus fyra huvudbrev som autentiska och skrivna under 50-talet.
[23] Wiklund har skrivit boken Den Jesus som aldrig funnits och driver i denna sin tes om Jesus som en ren legend. Att hans teser motsätts av evangeliernas trovärdighet, de tidiga kyrkofäderna, tio utombibliska källor och hundratals kristna martyrer i urkyrkan, har Wiklund helt bortsett ifrån.
[24] Se Beilby/Eddy (2009) sid 55-103
[25] Empiristen och filosofen Gotthold Lessing [1729-1781] är bland annat känd för vad man brukar kalla för ”Lessings dike”; tanken om att det finns ett tydligt glapp mellan historia och uppenbarelse. Adekvat kunskapssäkerhet via historiska data var enligt Lessing ej möjligt.
[26] Denna åtskillnad är ingen nyhet. Den har länge fungerat som en modell inom Jesusforskningen sedan sent 1800-tal då Martin Kähler, en av de ledande gestalterna i den första fasen presenterade denna hållning i sin uppmärksammade bok The so Called Historical Jesus and the Historical Biblical Christ (1892). Allt fler Jesusforskare inom the new quest tillbakarvisar dock denna modell. Se Beilby / Eddy (2009) sid 22-23, 288
[27] Beilby / Eddy (2009) sid 55-56
[28] Beilby / Eddy (2009) sid 61
[29] Beilby / Eddy (2009) sid 62ff
[30] Om det är sant att dessa källor oberoende av varandra bekräftar samma data och händelser uppfyller de alltså det man inom Jesusforskningen kallar för kriteriet för Multiattesterat påstående.
[31] Det första tillfället där Jesus nämns av Josefus är i förbifarten när denne talar om Jakob, bror till Jesus som kallades Kristus. Strobel (1998), sid 85.
[32] Strobel (1998), sid 85-86
[33] Kyrkofadern Origines refererar under 200-talet till Testimonium Flavianum, men skriver då att ”Josefus inte trodde på att Jesus var Messias” detta tycks indikera att uttrycket ”Han var Kristus” ifrån början löd ”den så kallade Kristus”. Wibeck (2008), sid 79
[34] Luke Timothy Johnson är en av författarna till boken Five Views on the Historical Jesus
[35] Se Josefus Judarnas historia 18.118-19, se också Beilby/Eddy (2009) sid 139-140
[36] Jmf Beilby/Eddy (2009) sid 253
[37] Wibeck (2008), sid 61
[38] Artikel om Tacitus på internet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Publius_Cornelius_Tacitus
[39] Komoszewski/Sawyer/Wallace (2006) sid 198-199
[40] Wibeck (2008), sid 64
[41] Wibeck (2008), sid 65-66
[42] Wibeck (2008), sid 69
[43] Sida på internet om Mara Bar Sarapion http://en.wikipedia.org/wiki/Mara_Bar-Serapion
[44] Wibeck (2008), sid 70
[45] Se Beilby/Eddy (2009) sid 47, 92
[46] Wibeck (2008), sid 71
[47] Att Lukianos, precis som Plinus d y och Celsus nämner att Jesus tillbes som Gud är mycket viktigt att notera. Här har vi alltså tre av varandra helt oberoende utombibliska källor som bekräftar att de kristna såg Jesus som Gud långt före kyrkomötet i Nicea år 325 e Kr. Dogmen om Kristi gudomlighet har alltid varit central i kyrkan. Se Komoszewski/Sawyer/Wallace (2006) sid 197.
[48] Beilby/Eddy (2009) sid 158, 253 se även http://sv.wikipedia.org/wiki/Suetonius
[49] Komoszewski/Sawyer/Wallace (2006) sid 197.
[50] Wibeck (2008), sid 67-69
[51] Strobel (1998), sid 92
[52] De judiska källor som talar om att Jesus utförde under är intressanta eftersom de inte tillbakavisar att Han utförde mirakler. Vad man går emot är källan till denna förmåga. Jmf Beilby/Eddy (2009) sid 263
[53] Strobel (1998), sid 93
[54] Komoszewski/Sawyer/Wallace (2006) sid 39-50 Beilby/Eddy (2009) sid 254ff
[55] Beilby/Eddy (2009) sid 27
[56] Komoszewski/Sawyer/Wallace (2006) sid 46-47
[57] Jesusseminariet som själva har skapat detta kriterium skulle få stora problem med sanningshalten i sina egna dokument eftersom de både innehåller åtskilliga citat och anspelningar ifrån Jesusforskningens olika faser och att de har inspirerat andra att skriva på liknande sätt. Jmf Komoszewski/Sawyer/Wallace (2006) sid 40, se även Beilby/Eddy (2009) sid 40
[58] Teologiskt visar detta prefix att Jesus menar sig uttala sig korrekt om Guds vilja.
[59] Se Komoszewski/Sawyer/Wallace (2006) sid 41ff
[60] Jesus är fullständigt unik med hur han högaktar och lyfter fram kvinnor och barn i en explicit patriarkal kontext. Dessa hade i princip inget värde och man tilltalade som man inte kvinnor och barn offentligt. Jesus gick radikalt emot dessa ”förbud” vid flera tillfällen. Jmf t ex Matt 28:9-10, Mark 10:13-16, Mark 7:24-30, Luk 10:38-42, Joh 4:1-42.
[61] Beilby/Eddy (2009) sid 40, 247
[62] Matteus och Lukas anses bygga på Markusevangeliet som troligen är den äldsta nedtecknade skildringen som finns bevarad om Jesu liv. Man talar också om Q-källan, ett hypotetiskt dokument som troligen också influerat de synoptiska evangelierna. Se t ex Beilby/Eddy (2009) sid 26-27, 208-209
[63] Jmf Mark1:1-12/Matt 3:1-12/Luk 3:1-17 med Joh 1:19-28
[64] Jmf Mark 1:14-15/Matt 4:12-17/Luk 4:14-15 med Joh 4:1-3, 43-54
[65] Jmf Mark 11:15-19/Matt 21:12-17/Luk 19:45-48 med Joh 2:13-23
[66] Jmf Matt 8:5-14/Luk 7:1-10 med Joh 4:46-54
[67] Jmf Mark 6:32-44/Matt 14:13-21/Luk 9:10-17 med Joh 6:1-15
[68] Jmf Mark 14:1-15-47/Matt 26:1-27:66/Luk 22:1-23:56 med Joh 18:1-20:42
[69] Jmf Mark 16:1-20/Matt 28:1-20/Luk 24:1-53 med Joh 20:1-21:23
[70] Se t ex Matt 28:9, 17, Joh 5:23, 20:28, Apg 7:59, Heb 1:6, Upp 5:8-14, 22:3-4
[71] Prince skriver i sin essä: ”…we must keep in mind that the consensus criterion is no criterion, the truth may not rest in the middle. The truth may not rest with the majority…” Beilby/Eddy (2009) sid 61
[72] Varav många var ögonvittnen till Uppståndelsen.
[73] Se Beilby/Eddy (2009) sid 254-255
[74] Mark 8:33, Bibel 2000
[75] Beilby/Eddy (2009) sid 260-261
[76] Jmf Beilby/Eddy (2009) sid 268-269
[77] Beilby/Eddy (2009) sid 279-280
[78] Piltz (2006) sid 97
[79] Ett epitet som religiösa överlag ofta får uttalat över sig av Christer Sturmark och andra sekulärhumanister.

6. Källor
6.1 Litteratur
Armstrong, Karen (1993), Historien om Gud. Bokförlaget Forum Stockholm
Beilby, James K / Eddy, Paul Rhodes (2009) The Historical Jesus – Five Views. Inter Varsity Press, Downers Grove
Brown/Fitzmyer/Murphy Raymond E/ Joseph A/ Roland E (1990) The New Jerome Biblical Commentary. Geoffrey Chapman, London
Bruce, F F (1969) De nytestamentliga texterna, är de tillförlitliga? EFS-förlaget, Stockholm
Carlsson, Leif (2007) Tröst och trots. Kommentar till Uppenbarelseboken. Libris förlag, Örebro
Gustavsson, Stefan (1997) Kristen på goda grunder. Bokförlaget Cordia, Örebro
Keller, Werner (1957) Men Bibeln hade rätt. Bokförlaget Forum Stockholm
Komoszewski/Sawyer/Wallace, Ed J/ James M/ Daniel B. (2006) Reinventing Jesus. Kregel Publications, Grand Rapids
McDowell, Josh (1972) Evidence that demands a verdict. Campus Crusade for Christ, San Bern
McGrath, Alister (1992), Bridge building. Intervarsity Press, Leicester
Perarce, Dr Victor E K (1993) Evidence for truth; Archaeology. Evidence programs, Eastbourne
Strobel, Lee (1998) Fallet Jesus. Libris förlag, Örebro
Thiede, Peter Carsten (1996) Eyewitness to Jesus – Amazing New Manuscript Evidence about the origin of the Gospels. Dubleday Dell Publishing Group, New York
Wibeck, Sören (2008) Jesus – jude, rebell, Gud? Historiska media, Lund
6.2 Internet
http://sv.wikipedia.org/wiki/Publius_Cornelius_Tacitus
http://en.wikipedia.org/wiki/Mara_Bar-Serapion
http://sv.wikipedia.org/wiki/Suetonius

2009-12-26 “BOXINGDAY”
På den här sidan Atlanten kallar man Annandag jul för Boxingday. Jag har ingen aning om varför, men jag är tämligen övertygad om att det inte har med boxning att göra. Jag tog en lång härlig promenad i morse i den stränga kylan. Det gjorde mig gott efter all julmaten igår och i förrgår. Det enda tråkiga var att dragkedjan till min jacka gick sönder när jag hade gått halvvägs så det var ganska kallt sista halvtimmen. Julaftonskväll här åt vi svenskt julbord som Jakob komponerat, det var riktigt fint och igår var det traditionellt amerikanskt julbord med Kalkon som huvudrätt. Jag måste säga att trots att det sistnämnda var utsökt så var det inte riktigt samma klass som den svenska julmaten…

2009-12-25 MERRY CHRISTMAS!
Today it´s Christmas day. And it has been a great one so far; a lot of joy and celebration with my new friends here in Saskatoon. We started up the great feast of the Holy Incarnation, yesterday in the Church with an evening Eucaristic Vesper Service and this morning we gather again in the Holy Covenant Church for the Christmas morning laudes. It was a rich and good experience to celebrate Christmas within the EOC for the first time. After Church today I´ve been hanging out with the Geunters and their relatives. Eating and drinking a lot of good stuff and getting to know some of them better. And I even got some Christmas gifts! I thought this would be the first year without gifts, but I got a pair of really nice warm gloves from the Guenters and cinema tickets from their daughters families, that’s a good thing indeed! I have no idea what´s up the next coming days but I will probably not study tomorrow, cause I need a break from that so I can load up some new energy for the upcoming week. Tomorrow the junior Hockey tournament will start here in town as well, so I guess we will try to get hold of some tickets for the when Sweden plays. Haha, it´s time to go, time for more food…….

Divine Winter time!!

2009 12 19 Holy Covenant Church, Saskatoon
I går var jag ute och vandrade här i omgivningarna. Det var fantastiskt vackert nere vid floden som går tvärs i genom stan. På andra sidan var det ganska lungt och nästan inga hus. Den ljuvliga bitande kylan och snön som gnistrade i solskenet gjorde mig mycket gott.. Jag kände mig som hemma när vintern är som bäst i Sveariket. I går kväll var jag bjuden hem till en av familjerna i Kyrkan på lammstek. Det var riktigt gött. Sen drog jag och Palm hem till några andra och hade Rockband-turnering, så det blev en sen kväll.. I dag blir det nog en lugn dag, ev lite plugg senare, men snart ska vi dra ner på stan och kolla in en katolsk bokhandel.. (kanske handla lite mer böcker...haha).


2009-12-17 Saskakoon, Saskachewan – CANADA!

Det var inte helt enkelt att komma in i detta land, men efter ett special förhör hos tullen då de lusläste mina papper och ställde en rad frågor, fick jag till slut komma in. Jag har redan nämnt ovan om det underbara vintervädret som de har här… Äntligen får man tillbaka min barndoms vintrar med minus 30 grader (och mer därtill då). Jakob Palm berättade för mig att förra året då de hade -53 C kunde han ta ut kokande vatten i en kastrull och kasta upp i luften och innan det nådde marken hade det blivit till is. Dessutom har området här bland det högsta antalet soltimmar i världen, ca 300 dagar klart väder/år, vilket kan jämföras med Sverige som enligt ryktet hade 1,5 soltimme under hela november!!

Jag har höga förväntningar på vistelsen här och jag tror att det kommer att bli bra på många sätt. Det var en ljuvlig laudes i dag i Kyrkan kl 07. Diakon Jakob ledde den med sin mäktiga stämma och stora delar av liturgin mässades eller sjöngs. Resten av dagen har också varit bra, jag har redan varit med på ett sammanträde som handlade om projekt Rawanda och så har jag spenderat en del tid med folk i församlingen. Fr Ruben som jag bor hos var med i den första gruppen av präster som vigdes inom EOC under mitten av 70-talet. Jag uppskattar honom väldigt mycket och hans hustru också. Jag har fått ett mysigt litet rum här i källaren med skrivbord, en stor säng, bokhylla och läsfåtölj. I eftermiddag har jag smyckat ut det med ikoner och lite annat, jag är övertygad om att jag kommer att trivas bra. Jag har dock inte tillgång till internet här i huset, men det är bra på ett sätt får då kanske man sparar lite tid och blir mer effektiv när man kollar sin mail i Kyrkan eller hos någon polare här. I morgon blir en lite speciell dag för jag ska följa med på en begravning. Biskopens far dog över nittio år gammal häromdagen och jag blev inbjuden att komma med. I övrigt är det ganska sparsamt med planer för resten av veckan. Det är väl bra om jag pluggar lite i slutet av veckan, men det är ingen panik med Uppsatsen i alla fall och när det gäller praktiken så verkar det som att den kommer igång på allvar efter Jul och Nyår, men det blir säkert en del uppgifter i samband med Julfirandet i Kyrkan.

Saskatoon, Canada!!

I Arrived to Saskatoon, Canada yesterday afternoon. I must say I really enjoy this place.. and the weather indeed!! It was -34 C (-29 F) and snow and that´s like "average" temperature in winter overhere. I can´t wait to take some long walks in this awesome cold!! Last week they even had -46 C in a town close by here... That´s what I call a grim blackmetal weather!! I also got a very good first impression about the people here aswell, so I´m sure I will have a great time this upcoming months!! Today I joined Fr Ruben (I stay at his and his wifes place during my time here) to the Church for Laudes. The Holy Covenant, EOC have a very beautiful sanctuary here close by were I live. This morning I have spend with deacon Jakob Palm from Sweden so it good to speak some swedish again aswell. I miss my friends back in Indanapolis a lot, but I also sure that I will have great fellowship with the people overhere. This morning I also got the opportunity to met some really nice guys here in the Church, some of them have a cottage in the wilderness in the northern parts of Sasketchwan and they told me that I could join them up there some time this winter, I really looking forward to that! Now it soon time for lunchmeeting I think. May the Lord be with you all!!

Första predikan på Engelska...

Var Hälsade vänner!

Idag har jag, genom Herrens nåd fått möjligheten att hålla min första homilia på Engelska. Det var en mycket speciell upplevelse. Den största skillnaden mot att predika på modersmålet var nog att jag kände mig mer bunden till manuset än vanligt. Naturligtvis märktes det att engelska inte är mitt första språk, men överlag gick det väl och Herren var med mig. Jag klistrar in predikan i sin helhet här nedan för er som är intresserade av att ta del av The Essence of the Prophetic life. Först vill jag bara påminna om en intressant företeelse; nämligen dagens helgon S:t Lucia. Visserligen firas hon inte här i Amerika, men jag kan inte låta bli att tänka på firandet av henne där hemma i Skandinavien. Jag nämner detta med tanke på att man i frikyrklig kontext många gånger helt förkastar vördandet av helgonen... Samtidigt som man åtminstone en gång om året aktivt hyllar ett helgon. Personligen har jag inga problem med detta, då jag menar att helgonen är viktiga exempel för oss i tron och att de är värda att vördas, men INTE tillbes! Problemet är som jag ser det när man säger sig vara emot denna vördnad av helgon och likväl firar Lucia... Reaktioner?
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Och nu dagens Homilia:

The Essence of the Prophetic life Luk 3:10-18, Fil 4:4-13, Sef 3:14-20

“It is not the lack of miracles, which has made the church to stagnate. It is because we have forsaken the angelic life of Pentekost, and reverted to private property. If we could live like the apostles lived, with all things in common, we would soon have converted the whole world – without any miracle.” S:t John Chrysostom

About two years ago, several of the largest freechurches in Sweden got an unexpected, or should I say maybe expected visit. In the midst of the Service a monk named Lars Larsen, stormed in wearing a torn cloak and steal the whole show. He proclaimed that Jesus is the friend of the poor, Sell what you own and share with the homeless, capitalism is whoring with mammon, etc.. In most places (though not quite all) Larsen was literally thrown out by the leaders of the parishes. Why? Perhaps because they didn´t understood what he really said.

I stand here today with fear in more ways than one way, it's not "just" my first homily in English ... More thereto is the Holy Gospel of today hugely challenging ...

I do not know if you recognize the fact that people sometimes say: I have a problem with the Bible in general, or maybe: I do not like the Old Testament and Paul's letters, but I have great respect for Jesus… especially the teaching in the Sermon of the Mount. My question to those who say that is: Have you thought about what Jesus teaches in the Sermon on the Mount? Have you at all considered how radical his words there are?

Someone might wonder what the Sermon on the Mount has to do with the current text. I mean simply that there are many parallels between John the Baptist's message in today's Pericope and Jesus' teaching in the Sermon on the Mount.

John the Baptist is a prominent figure in the New Covenant, He stands as a Jew with the Jewish people, literally and symbolically, in the wilderness and preparing for him they were waiting for: the Messiah, Christ, the Anointed One ... Jesus Christ - God's only Son.

Fr Steve taught us last Sunday about John the Baptist's role as a forerunner, and how he offered his own talent and fame for the Lord that was to come. We also taught us four interesting reasons why God chose to make use of John the Baptist:

Can someone recall those four?

God used John the Baptist:
> In order to safeguard the free will of humanity
> Because John was someone that people trusted and knew
> Because God wanted to over time build up a long, consisted faith
> Because God, through His grace wanted to use ordinary people in the great plan of salvation.

Perhaps we can summarize these points with two words: Prophetic Credibility.

John the Baptist's message and his life was one, the words and life, spoke the same language.

(I would say that he is a prophet, among the prophets and we know that the Church recognize him as the last prophet of the Old Covenant.. )

I do not know how you relate to the epithet prophet ...
The early church fathers used to describe a theologian with the following words:
Theologian is the one who prays in spirit and truth and the one who pray in the Spirit and the truth is theologian…

Perhaps one could say that "Prophet is the one who speaks on the behalf God and the one who speaks on behalf of God is a Prophet!?” Greek word προφτης means literally “to carry forward.” That is you have something to be borne forth or passed on to anyone else.

Very often, I think we just imagine prophetism as something that has exclusively to do with the future. If one reads the so-called prophetic books in the Old Testament it will soon became obvious that it is not the whole picture. A prophet speaks in the first place on God's behalf in the present situation, although there also are clear visions of the future as well. The main purpose of the prophets is to reveal who God is and that he appears and speaks to His people in history. He sees them where they are and want to be an active part of their lives.

It is my conviction that the Church must be prophetic, That we as the Body of Christ on earth today just as John the Baptist should let our life speak the same language as our words, or better yet, let our lives speak more loudly than our words..!

Now; Prophetic credibility was the key words. And when you read the Holy Gospel of today, it is clear that John the Baptist, just as we heard last Sunday, had a very good reputation among his contemporaries. The people, soldiers, tax collectors, yes all different kinds of people were represented in His audience. The parallel text of St. Mark, tells that all Judea and all Jerusalem came out to the desert and repent, and became baptized by John…

The first part of the text deals with the issues these people ask John the Baptist about and the answers he gives back….

Three times we hear the question, Master, what shall we do?

The answers given by John is interesting. They are very fundamental:
John demands that people should share, and be fair with each other, and do not be mean and cruel, and also be happy with what they get. These are things we teach our smallest children!

It's about humility, simplicity, contentment, honesty and credibility, to treat others as you want to be treated (sound familiar?). It can sometimes be a temptation to forget to be faithful in the daily and common things and the only include The Lord in things that we consider being big decisions or issues.

Another aspect of John the Baptist's response to these people is that he answers every one particular. It reminds us of the importance of teach people so that they understand and be relevant to the context of our culture. Which I think is also one of the pillars of a prophetic ministry to God in the world.

Church Father Origen, known for his allegorical interpretation of Scripture, said that John the Baptist's words about the person who has two shirts should share with one also had a deeper meaning. Anyone who wants to follow the Lord can not have a double inner garment, one that serves the old Adam, and one that serves the new Adam .. And perhaps it is so. Or even that the external acts reflect the inner conviction and who we belong to ...

The fifteenth verse acts as a bridge between the education of the people, and John's teaching about Jesus, of Him as a person and His authority.

I guess there are some here who wonder what all this in the first part of the Gospel has to do with the later. I will admit that it took time in my preparation before I saw the clear link ... So stay with me here!!

The people are filled with anticipation, they were so satisfied by the message of John and his personality that they became convinced that he was the Messiah.

The following verse is very clear about John's views on that issue:

"John answered, saying to all," I indeed baptize you with water; but one mightier than I is coming, Whose sandal strap I am not worthy to loose. He will baptize you with the Holy Spirit and fire ... .. "

What is meant by those words? There is a lot we could develop here, but let us look at some aspects.

In the Old Testament you will find some texts about ritual purification with water. Those deemed to have been the basis for the so-called proselyte baptism. This baptism was also expressed by a purifying process and was carried out when a heathen would be incorporated into the Jewish people. (The symbolism of an outward washing to cleanse an invisible blemish was made very familiar to the Jews by their sacred ceremonies for the men's part was done in connection with the circumcision and sacrifice in the temple.) Some biblical scholars have indicated that the baptism of John was a variant of such a baptism, while others interpret it as more unique.

The fact that the baptism that John the forerunner offered was out in the wilderness and in the River Jordan can hardly be a coincidence. It constitutes a strong link with events in Israel's history. Like the people of Israel under Moses' leadership left Egypt physical and spiritual slavery, and went through the water of the Red Sea to meet God in the desert, people now need to re-segregate themselves, make a New Exodus to the Lord in the wilderness and prepare to receive the New Covenant. The prophetic message is bound thereby together with a prophetic act.

Greek word εκκλησια is the word that we translate as Church. Literally, it means “to be called out” or “a crowd that’s called out.” We as the Church of Christ is thus an Exodus movement - a crowd that is called out of the world and into the Kingdom of the Holy Trinity!

The baptism of John is therefore also the clearest pre-type for the Christian baptism, as we of course recognize as an entry into the kingdom of God and receiving forgiveness of sins and the presence of the Holy Spirit.

This is what John the Baptist refers to when he says that He who comes after him will baptize with the Holy Spirit and Fire. Christ and the Spirit can not be separated from each other. They are one with each other and with the Father. That Jesus is the one who baptizes with the Holy Spirit is therefore a proof of God's presence - with Zechariah words two chapter earlier, God has visited His people!

One can also wonder what John means when he says:
“…but one mightier than I is coming, Whose sandal strap I am not worthy to loose.”

It seems in our ears to be an odd statement, but The rabbis of Jesus' day taught that a teacher might require just about anything of his followers except to have them take off his sandals. That was going too far! But John says that he is not even worthy to do this for Jesus.

Therefore, my suggestion for the connection between verse 10-15 and 16-18, is that the acts we have seen that John the Baptist calls people to do, join together with his description of who the Messiah is and in our conversion to the God who comes to us.

In other words, the most fundamental essence of a prophetic ministry is that what is taught and performed is pointing to the Lord himself! And of course it is to Him all Christian ministries should point to and exalt. I know it is far from always work that way, but I believe that John the Baptist was perhaps the prime example of how the message pointed to Christ.

But as we know, this is the case because God comes to us. He will dwell among His people as today's Old Testament text testify!

Life, virtues, deeds; let all point to CHRIST…
It is not about the acts themselves, but about Him that they are pointing up to ...

The initial quotation from Chrysostom may seem harsh, but I think there is certainly an essence within there that concern us today. It's just like with the monastic life. It may seem strange to many Christians, but in fact the heart of a monastic life, discipleship and prophetism is for us all! The aim of the faithful life is conversion to Christ! To come back to the God who in Christ has visit us where we are.

So, let´s summaries: What is a prophetic life?

> To speak on God's behalf
> To say the truth in the present situation
> To let life speak more loudly than words
> To speak in a way that is relevant to the people who listen
> To let our lives reflect Christ and His character
> Reflect the light from God and point to Him
> And as John the Baptist; always let the message "beyond" the message and prophetic deeds be the Lord himself.

I mentioned the Swedish monk Lars Larsen in my introduction. One can think critically about his manner and his style, but yet people who have seen and heard him will not forget him. And hopefully they realize his "message behind the message"; Return to God and give Him first priority of life!!

We need these holy fools, or why not "ordinary radicals" taking an extra step. As forerunners and prophets. We must not necessarily become like them, but we need to follow the essence of their message…

Once again, finally: Credibility is a keyword. If the church should be Christ's representative on Earth, it is fundamental to provide a credible image, not to become one with the world and an individualistic lifestyle that is anything but representative of Christ!
Behold the words of S:t Paul in today's epistle:

“I know what it is to be in need, and I know what it is to have plenty. I have learned the secret of being content in any and every situation, whether well fed or hungry, whether living in plenty or in want. I can do everything through him who gives me strength…”

To the greater glory of God!

In the name of the Father, the Son and the Holy Spirit!
AMEN!!

FRAMTIDENS KYRKA - En vision för Gudstjänst och mission

Ortodox ikon: De tolv Apostlarnas Kyrka

Älskade vänner,

Hoppas att allt är väl med er. Idag tänkte jag dela med mig av en kort essä som jag skrev i våras angånde Kyrka och församling. Min förhoppning är att den ska bidgra till ett samtala om dessa, som jag ser det mycket angelägna spörsmål.. Essän bör ses som en kort introduktion och berör endast vissa ecklesiologiska aspekter, men är likväl relevant.

Välkommen med kritik och frågor.

Kristus är Mitt i bland oss!

Vad innebär det att fira Gudstjänst?
Att intresset för liturgiska Gudstjänster och konfessionell teologi är på stark frammarsch inom dagens evangelikalism är knappast en tillfällighet. När vår förståelse av det bibliska begreppet för frihet har urvattnats och kommit att bilda en symbios med postmodernismens stora flaggskepp individualism övergår dess sötma för vissa snart i en motbjudande avsmak. Att vara fri är inte det samma som att vara oberoende av de som gått före i tron eller att tolka Bibeln enbart efter eget huvud. Lika lite är friheten ett Gudstjänstutövande utan givna ramar. ”Som underhållare kan den kristna kyrkan aldrig konkurera, även om den har gjort tappra försök”[1] skriver Peter Halldorf i sin bok doften av Helgon. Jag menar att det speglar en trend som både frikyrklighet och den Svenska Kyrkan på många sätt har fallit offer för. Fallit offer för låter kanske grovt uttryckt i sammanhanget, men jag anser att det är just det som det ovan nämnda fenomenet handlar om. Vi menar väl och längtar efter att nå människor med evangeliet, men anpassningen till den för tiden rådande kravet att allt man gör ska kännas bra och vara kul för stunden är inte särskilt lyckad. Min poäng är inte att en Gudstjänst ska vara tung och gravallvarlig för sakens skull men vi behöver förstå att tillbedjan av Gud handlar om betydligt mer än att ha kul eller att få sporadiska kickar av extas. Den moderna västerlänningen är präglad av att allt ska bero på oss och tillfredställa oss som individer, men vad händer då med överlåtenheten, med vördnaden och med stillheten inför den Allsmäktige och förborgade Guden. Visst är det underbart att få upplevelser av att Herren är nära och att allt i livet flyter på, det ska man inte ringakta. Men även andligheten har en vardag som vi måste värna om och våga närma oss. Att fira Gudstjänst får i sanning aldrig bli en stund av trivsam underhållning – det är och skall förbli ett allvarsamt hängivet och vördnadsfyllt heligt dyrkande av den Treenige Guden som når sitt klimax i den Heliga måltiden. När de kristna samlas till Gudstjänst i allmänhet och till Nattvard i synnerhet uppnås och växer inte ”bara” relationen människor emellan utan också mellan människor och Gud. Detta menar jag är absoluta axiom för Gudstjänsten i ”framtidens kyrka”. Vi behöver stanna upp, söka våra rötter igenom hela Kyrkans historia och se att Gudstillbedjan handlar om ett möte, en relation med den levande Guden. Ett möte som driver oss till att bära Kristusdoften vidare till de som står utanför Kyrkan. Med andra ord: Mötet med den Treenige genererar i en längtan att sprida evangeliet till andra, därmed fortsätter Gustjänsten i det vardagliga.

Mission: Gudstjänst i vardagen
Mission är inte en disciplin som åtskiljas ifrån Gudstjänsten och den är inte bara en del av det kristna livet; den är snarare ett omistligt fundament, grundat på Kristi egna ord till Sina lärjungar. Som Kyrka är vi kallade att vara i världen och vara Kristi representanter i densamma för de som ännu inte har hört evangeliet. Som någon har sagt: "Mission exists because worship doesn´t" [2]. Guds yttersta mål är egentligen inte missionen i sig, men mission är redskapet för att uppnå det yttersta målet – Tillbedjan. Guds mål och vilja är att alla ska tillbe och ära Honom.[3] När tillbedjan av den Heliga Treenigheten blir grundfundamentet i en människa förvandlas alla perspektiv. Herren blir då synlig i oss och vi är då missionärer, som genom vårt sätt att leva, vara och tala inbjuder människor som vi möter till att ta del i tillbedjan av Gud. Dock menar jag att en given förutsättning för att detta ska fungera är att Kyrkan i framtiden kliver utur sin egen ”bekväma” umgängesvärld och vågar vara med människor som inte kallar sig kristna. Vi bör vara där, umgås, älska, trösta, ha kul med, hjälpa, skapa äkta relationer. Mission innefattar även som jag ser det en helhetssyn på människor och världen. Det handlar om att tala med dagens människor så att de förstår, att engagera sig politiskt och socialt och att vara en jordnära Kristus-efterföljare. Med tanke på detta är läran om den heliga Inkarnationen ett axiom. Gud blev människa för att människan skulle bli gudomliggjord,[4] sade kyrkofäderna, denna elementära kristna dogm bör integreras i den missionella församlingen. ”Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde, som själv är Gud och är hos Fadern, har gjort honom känd.”[5] Gud har visat sig för oss – i Kristus. Vi är kallade till att visa världen vem Kristus är och för att göra det är det av största vikt att vi talar ett språk som överensstämmer med den målgrupp som vi nå. Guds inkarnation har skett en gång för alla i Kristus, men evangeliet om Herren behöver inkarneras, förklaras, utläggas på nytt så att människor kan ta det till sig. Vi hör ekot av S:t Paulus ord:

"Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen. För dem som är utan lag har jag blivit som den som är utan lag, för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Gudslag utan lever i Kristi lag. För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några. Allt gör jag för evangeliets skull, för att jag själv skall få del av det."[6]

Detta innebär inte på något sätt att man ger avkall lydnaden till Skriften och dess bud, det är Paulus eget liv och hans undervisning ett explicit bevis på. Men vi behöver förstå att evangeliet inte är fastlåst i en speciell kulturell kontext, de yttre formerna för evangelisation kan variera rikt men Anden inom dessa är densamme.[7]

Låt oss ha blicken fäst vid Kristus[8]
När väl detta är sagt angående vikten att ha en missionell kyrka som går ut till alla olika grupper och människor och finns bland dessa, bör man också stanna upp och se vem som ytterst sett är vår sanna identitet. Som kristen metalskalle och medeltidsnörd bär jag själv på många erfarenheter av att den egna subkulturen ibland tenderar att konkurrera med Gud som huvudsakligt fokus. Jag tror att en liknande problematik även kan påträffas hos helt andra grupper. Jag är själv övertygad om att vi behöver events för rockmusiker, konstnärer, bikers, fågelskådare, medeltidsintresserade, fotbollsälskare osv, men frågan är om varje subgrupp är tänkta att ha sin egen församling? Det fanns en tid när jag tänkte så. Allt eftersom tiden går blir jag alltmer övertygad om motsatsen. Jag menar inte att vi ska avsätta eventen. De behövs av två viktiga anledningar; Dels för att vi själva får utlopp för de gåvor och intressen som Herren har gett oss och dels för att presentera Kristus för icketroende i de respektive sfärerna. Dock menar jag att församlingen ”spränger” alla dessa gränser. Om vi tror att evangeliet överbryggar etniska tillhörigheter, utbildningsnivå, ålder och kön skulle det då inte också överbrygga musiksmak och vilket fotbollslag man hejar på? Grunden för detta är givetvis att Kyrkan har en klar attityd kring att välkomna alla och att församlingens medlemmar ser floran av gåvor i Kristi kropp och bejakar den. Detta resonemang leder oundvikligt till att Gudtjänster och andra samlingar i Kyrkan inte ska anpassas till intresse inom en viss falang. De bör vara fokuserade på ett liturgiskt Gudstjänstfirande i stillhet med bibelläsning, predikan, hymner, bekännelser, förböner och Eukaristin, [9] tydligt rotat i den tidiga kyrkans praxis. När det gäller de lovsånger eller hymner som ska användas i Gudstjänsten kan man naturligtvis inom den aktuella församlingen diskutera och komma fram till den/de former som anses vara lämpligast eller enligt mitt tycke allra helst; sjunga lovsången akapella i en mässande form. Detta dels för att mässandet är den troliga formen för urkyrkans lovsång och dels för att det är en så gammal metod att den är befriad ifrån risken att hamna i kategorin trendmusik som enbart tilltalar vissa. På så sätt menar jag att vi tydligare påminns om vem vi samlas kring. Återigen: Vi bör se upp med tendensen att Gudstjänstfirandet ska vara på ett visst sätt för att den ska passa just mig eftersom det då föreligger stor risk att vår Tillbedjan byts ut mot underhållnig.

[1] Se Halldorf (2008) sid 36
[2] Citat användes vid föreläsningar i Missionskunskap under VT 2008 på Korteboskolan.
[3] Se t ex 1 Tim 2:1-7, Joh 5:23
[4] Citatet brukar primärt förknippas med kyrkofadern och biskopen Athanasios av Alexandria.
[5] Joh 1:18, Svenska Folkbibeln
[6] 1 Kor 9:19-23, Svenska Folkbibeln
[7] Jmf 1 Kor 12:4-7
[8] Se t ex Heb 12:2
[9] Se Andrén/Beskow (2006) sid 23-24 Ur Didaché 14:1-2, Justinius Martyrens första apologi, kapitel 67. Se Bercot (1998) sid 404