En omdiskuterad identifiering

Var hälsade vänner.
Tack för att ni tar dig tid att läsa min blogg. Denna gång skulle jag vilja gå till en väldigt intressant och laddad text i Romarbrevet. En text som genom Kyrkans historia har vållat en hel del meningsskiljaktigheter. Det handlar om Rom 7:9-24 och hur det jag som plötsligt används bör uppfattas. Låt oss först läsa texten:

9Jag levde en gång, när lagen inte fanns för mig. Men när budordet kom fick synden liv, 10och jag dog. Det visade sig att det budord som skulle föra till liv förde mig till döden. 11Ty synden grep tillfället, den bedrog mig med budordet och dödade mig genom det. 12Lagen är alltså helig och budordet heligt, rättvist och gott . 13Var det då något gott som blev min död? Nej, inte alls. Det var synden. För att den skulle avslöjas som synd vållade den mig döden genom det som är gott; så skulle genom budordet synden kunna visa sin fruktansvärda syndighet.
14Vi vet att lagen hör till det andliga. Men själv är jag av köttslig natur, såld till slav under synden. 15Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag. 16Men om jag gör det jag inte vill, då medger jag att lagen är något gott. 17Då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig. 18Jag vet att det inte bor något gott i mig , det vill säga i min köttsliga natur. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott. 19Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig. 21Jag har alltså upptäckt att eftersom det onda finns hos mig så är lagen något gott för mig som vill göra det goda — 22i mitt inre bejakar jag ju Guds lag. 23Men jag ser en annan lag i mina lemmar; den ligger i strid med lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge hos syndens lag i mina lemmar. 24Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp? 25Men jag tackar Gud, genom Jesus Kristus , vår herre! Lämnad åt mig själv tjänar jag alltså med mitt förnuft Guds lag och med min köttsliga natur syndens lag.

Identifiering av ”jaget” i Rom 7
Vem talar Paulus om i ovanstående perikop? Har du funderat på vem eller vilka som ”jag” betecknar. Bibelutläggare i alla tider har funderat och gett en rad olika förslag och perspektiv till hur detta skall uppfattas.

Grunden till problematiken är att konsekvensen av att oreflekterat läsa in ”jaget” på Paulus själv skapar konflikt med mycket av det som Paulus just har sagt. I 6:6, 17-18 läser vi t ex: ”Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden… Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden men valde att av hela ert hjärta lyda den lära som ni blivit införda i. Och när ni då gjordes fria från synden blev ni slavar under rättfärdigheten…” (Bibel 2000).

Den kände teologen John Stott, (vars kommentar på Romarbrevet jag har hittat mycket av mitt material ifrån) delar upp ”jaget” i Rom 7 i två sektioner: 7-13 och 14-25
Utsagan: 9Jag levde en gång, när lagen inte fanns för mig. Men när budordet kom fick synden liv, 10och jag dog… Visar att den första sektionen handlar om en svunnen tid, och därmed inte om Paulus just nu. Stott anför att dessa verser är personliga, men ändå har en allmänmänsklig prägel. Jaget i 7-13 kan därför tolkas som:

1. Paulus som barn (judiska barn under 13 år var inte förpliktade att följa lagen på samma sätt som en vuxen.) Detta var ju enda tillfället då Paulus levde utanför lagen. Problemet är att det är väl starkt att kalla någon lever utanför lagen som är född och uppfostrad i en judisk familj.

2. Paulus som Farisé. Här vilar en betoning på att Paulus levde som en legalist och följde lagens bokstav, men inte uppfattade dess verkliga intention.

3. Adam. Är jaget en typologi för Adam och eller hela mänskligheten? Vers 7-11 har många paralleller till Gen 2-3. Mönstret är okunskap --> budord --> överträdelse --> död. Denna tes anfördes ex av Käsemannn och Dunn.

4. Israel. Douglas Moo anför denna tes. Lagen är Torah och därför är det anakronistiskt att läsa in Adam här. Moo pekar på mönstret Liv --> budord --> överträdelse --> död. Som är en miniatyr av Israels historia. Betoning på individens identifikation med folket.

”Jaget” i 14-25
1. En oomvänd person. Tidiga Kyrkofäder, speciellt i Öst, betonade att de explicita utsagorna: Men själv är jag av köttslig natur, såld till slav under synden och 18Jag vet att det inte bor något gott i mig… Visade att det inte kan handla om Paulus eller någon annan kristens egna kamp mot synden. Denna syn kan även göras om till en typologi där Rom 7 handlar om mänskligheten i Adam och Rom 8 om mänskligheten i Kristus.

2. Paulus själv som oomvänd. Liknande resonemang som i den första, men att jaget är mer personligt och inte retoriskt. Se alternativ två ovan.

3. Paulus (eller någon annan person som omvänd). Denna tes börjar spridas från Augustinus och framåt. Grunden är att endast en människa som är omvänd talar om ”sin syndiga natur” och är medveten om att denna är ett problem. Vidare har personen i fråga en god inställning till lagen, även om han inte lyckas uppfylla den. För det tredje ropar denne person efter befrielse från ” denna dödens kropp” – en beskrivning som knappast stämmer in på en omvänd. Kampen mot synden är påtaglig och detta menar bland andra Cranfield vittnar om att Anden är aktiv och har uppenbarat syndens problem i denna person.

4. Katekumen/pre-kristen utan Anden. Lloyd-Jones hävdar en mellanposition av alt 1 och 3. Det är å ena sidan tydligt att den som älskar Guds lag, inte kan vara en oomvänd. Samtidigt kan inte den som är omvänd vara såld till slav under synden. Det strider mot Paulus och hela NT´s vittnesbörd om den kristnes identitet. Därför är ”jaget” de som hört evangeliet och blivit upplysta om synden genom Anden, känt sig fördömda, men sedan gått vidare med att kämpa mot detta i egen kraft. Detta ”jag” är därför de som med förtröstan på egen förmåga försöker hålla lagen, men ständigt misslyckas för att de inte lever i Kristi nåd och Andens kraft. Anden nämns inte alls i kap 7, men har en mycket central roll i nästa kapitel. Detta leder Stott till konklusionen att jaget är en pre-pentekostal judekristen. En som älskar lagen, men inte har nyckeln till det kristna livet – Anden. Detta tillstånd blir alltså strikt ad hoc, knutet till en företeelse som var möjlig endast i brytningstiden mellan judekristna och hednakristna.

5. En omvänd kristen i temporär kamp. Det sista alternativet har stora likheter med det fjärde. Här betonas också det dubiösa förhållandet mellan att ”jag” å ena sidan har en hög syn på lagen/vill göra det goda/bekänner kampen och att man å andra sidan är totalt förlorad i synden och inte förmår någonting i sig själv. Men samtidigt är det också kompatibelt med utsagan i vers 25: ”Men jag tackar Gud, genom Jesus Kristus, vår herre! Lämnad åt mig själv tjänar jag alltså med mitt förnuft Guds lag och med min köttsliga natur syndens lag…” Personen är verkligen en kristen som bekänner Jesus som Herre och trots sin kamp och svaghet vill göra det goda och följa Gud. Men i likhet med alternativet ovan är avsaknaden av Anden central. Varje kristen har del av Anden, men det finns situationer och perioder då vi strider och kämpar mot synden i egen kraft och inte med hjälp av Anden. Detta korresponderar mot utsagan i 8:13 "Ty om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni dödar köttets gärningar med Anden kommer ni att leva..." och 8:26-27: "På detta sätt hjälper Anden oss vid vår sida i vår svaghet. Vi inte hur vi borde be, men Anden själv vädjar för oss med outsägliga suckar. Och Han som utforskar våra hjärtan, Han känner Andens sinnelag, eftersom Han ber för de heliga inför Gud” (Egna översättningar)
En viss kombination av alt 4 och 5 kan vara möjlig om man med det menar att de judekristna som vid det specifika tillfället inte levde efter Anden, precis som kristna kan misslyckas med det idag. Dock hade Anden redan utgjutits när Romarbrevet skrevs och det går därför inte att hävda att de var kristna utan Anden. Slutligen bör det tilläggas att poängen i Paulus resonemang inte är vem detta jag är utan hur denne person bekämpar synden. Svaret på den frågan är uppenbart i nästa kapitel – Anden är nyckeln till friheten i Kristus.