Den lukanska teologin bjuder en rad intressanta iakttagelser. Jag går just nu en exegetisk kurs om Lukasevangeliet. Förutom att översätta en rad kapitel från grekiskan håller jag på med ett PM kring tolkningshistorien av den rike mannen och Luzarus. Kursen innefattar även textkritiska moment, vilket jag tänkte dela med mig av nu. I Luk 10 finns ett par varianter i olika Codex och manuskript, varav åtminstone ett kan anses ha dogmatiska implikationer.
Trevlig läsning!
------------------------------
Textens källor
Berättelsen om den laglärdes fråga och liknelsen om den barmhärtige Samarien utgör enligt Howard I. Marsall en viktig textenhet som få forskare anser ha varit åtskilda. Vad som snarare har varit föremål för en diskurs är vilken källa den lukanska texten bygger på. Parallellperikopen till den laglärdes fråga anses ibland vara Mark 12:28ff där en konversation kring Torah´s essens föreligger mellan Jesus och en farisé. Om Lukas har använt Markus som källa, menar somliga att den teoretiska frågan i den markanska texten har anpassats av Lukas till en mer praktisk frågeställning; ” Vad skall jag göra för att jag må ärva evigt liv?” Därför har exegeter som Klostermann och Ellis antagit att utelämnandet av schema-bekännelsen inte fyller någon funktion i det mer pragmatiska lukanska perspektivet. Marshall finner dock av stilistiska skäl denna hypotes som långsökt och menar att Lukas snarare bygger på Q och element från Matteus.
Om liknelsen om den barmhärtige Samariern lyfter fram meningen med kungsbudets andra led; ”och [älska] din nästa som dig själv…” är det nära tillhands att låta perikopen om Martha och Maria i 10:38-42, svara mot det första ledet; ”Du skall älska Herren din Gud ur hela ditt hjärta och av hela din själ och hela din styrka och dela ditt förstånd…” M a o skulle denna länk kunna ses som ett argument för textens enhet. Perikopens relation till Joh 11-12 är omtvistad, men kan enligt Marshall innebära att såväl den johanneiska som den lukanska berättelsen bygger på äldre, okända källor.
Textvarianter
Vers 25a
Inledningen till vers 25 lyder enligt UBS4: ”Καὶ ἰδοὺ νομικός τις ἀνέστη ἐκπειράζων αὐτὸν λέγων.” Codex A5, W 032, 038, Byz lyder: ”Καὶ ἰδοὺ νομικός τις ἀνέστη ἐκπειράζων αὐτὸν καὶ λέγων.” Denna marginella förändring med tillägget av καὶ kommenteras inte av Metzger eller Omanson. Den svårare läsarten skulle dock kunna vara att καὶ har funnits med i ett tidigt stadium av texten, men sedan reducerats bort av stilistiska skäl.
Vers 27
Versen lyder enligt UBS4: ὁ δὲ ἀποκριθεὶς εἶπεν, Ἀγαπήσεις κύριον τὸν θεόν σου ἐξ ὅλης [τῆς] καρδίας σου καὶ ἐν ὅλῃ τῇ ψυχῇ σου καὶ ἐν ὅλῃ τῇ ἰσχύϊ σου καὶ ἐν ὅλῃ τῇ διανοίᾳ σου, καὶ τὸν πλησίον σου ὡς σεαυτόν. I den byzantinska texten används ἐξ ὅλης i stället för ἐν ὅλῃ vid tre tillfällen. Skiftningen kommenteras inte av Metzger eller Omanson.
Vers 32
Participet γενόμενος föreligger i Codex A C D E G H K M S U V W m fl och de flesta minusklerna, men utelämnas i 75 och אc. ἐλθὼν utelämnas av Codex B C E G H K M S U V W. Metzger menar att det är svårt att avgöra om den långa texten har blivit förkortad genom att γενόμενος och/eller ἐλθὼν togs bort eller om vi har att göra med en sammanblandning i den långa texten. Enligt Metzgers kommitté är de externa bevisen starka nog att behålla ἐλθὼν, medan γενόμενος av stilistiska skäl anses vara mer osäker och hamnar inom klammer i texten.
Vers 38
Majoriteten av alla bevarade manuskript lyder här: Ἐν δὲ τῷ πορεύεσθαι αὐτοὺς αὐτὸς εἰσῆλθεν εἰς κώμην τινά: γυνὴ δέ τις ὀνόματι Μάρθα ὑπεδέξατο αὐτόν. (USB4). Sena korrektorer av Codex A och א och Byz har emellertid εἰς τὸν οἶκον αὑτῆς i slutet av versen. Både Metzger och Omanson anser att den korta läsarten här bäst förklarar den längre, eftersom de inte ser någon anledning att ta bort εἰς τὸν οἶκον αὑτῆς om det fanns med tidigare.
Vers 39
Versen enligt USB4:
καὶ τῇδε ἦν ἀδελφὴ καλουμένη Μαριάμ, [ἣ] καὶ παρακαθεσθεῖσα πρὸς τοὺςπόδας τοῦ κυρίου ἤκουεν τὸν λόγον αὐτοῦ. Codex A W och B2 har här istället; παρὰ τοὺς πόδας τοῦ Ἰησοῦ. Kommentar saknas hos Metzger och Omanson. κυρίου skulle dock kunna ses som en harmonisering av texten eftersom det förekommer vid flera tillfällen senare.
Vers 41-42
USB4 anger texten på följande sätt: ἀποκριθεὶς δὲ εἶπεν αὐτῇ ὁ κύριος, Μάρθα Μάρθα, μεριμνᾷς καὶ θορυβάζῃ περὶ πολλά, ἑνὸς δέ ἐστιν χρεία: Μαριὰμ γὰρ τὴν ἀγαθὴν μερίδα ἐξελέξατο ἥτις οὐκ ἀφαιρεθήσεται αὐτῆς. Codex A K P har καὶ τυρβάζῃ περὶ πολλά, en variabel som Metzger menar har sin grund i att θορυβάζῃ helt enkelt är för ovanligt. Vidare har ἑνὸς ersatts av ὀλίγων (lite, få saker) i Codex 038, detta för att tona ner föreställningen om att endast Marias kontemplativa handling var värdefull. Omanson vill tolka det som att Martha inte behövde göra mer än några få maträtter till Jesus. Detta strider emellertid mot såväl extern som intern bevisning. Externt: ὀλίγων föreligger i mycket få manuskript. Internt: Den lukanska kontexten visar på flera sätt att ἑνὸς är den ursprungliga läsarten. Först genom Jesu ord till Martha: Μαριὰμ γὰρ τὴν ἀγαθὴν μερίδα ἐξελέξατο ἥτις οὐκ ἀφαιρεθήσεται αὐτῆς. Singularformen av τὴν ἀγαθὴν Indikerar tydligt att Maria har valt det goda som inte må tas ifrån henne. I den övergripande kontexten svarar liknelsen om den barmhärtige Samarien (10:25-37) och perikopen om Marias mediterande vid Herrens fötter (10:38-42) mot två delar av kungsbudet som Lukas citerar i 10:27. Att göra gott mot och älska sin nästa i liknelsen och att älska Gud i berättelsen om Marias mediterande. Emfasen på Marias handling som den primära betonas i den lukanska texten. Umgänget med Gud spiller över i kärlek till nästan.
Marshall (1978) sid 440.
Hos Markus lyder texten: ἐπηρώτησεν αὐτόν, Ποία ἐστὶν ἐντολὴ πρώτη πάντων;
Egen översättning av Luk 10:25.
Marshall (1978) sid 440-441.
Se fortsatt diskussion hos Marshall (1978) sid 441.
Egen översättning av Luk 10:27b.
Egen översättning av Luk 10:27a.
Jmf Marshall(1978) sid 450ff.
Marshall(1978) sid 451.
Se Gilbrant (1978) Band II sid 194-195.
Byz lyder alltså här: ὁ δὲ ἀποκριθεὶς εἶπεν Ἀγαπήσεις κύριον τὸν θεόν σου ἐξ ὅλης τῆς καρδίας σου καὶ ἐξ ὅλης τῆς ψυχῆς σου καὶ ἐξ ὅλης τῆς ἰσχύος σου καὶ ἐξ ὅλης τῆς διανοίας σου καὶ τὸν πλησίον σου ὡς σεαυτόν. Se Gilbrant (1978) Band II sid 194-197.
Metzger (2005) sid 128.
Metzger (2005) sid 128-129.
Metzger (2005) sid 129, Omanson (2006) sid 129.
Gilbrant (1978) Band II sid 200-201.
Se Metzger (2005) sid 129.
Omanson (2006) sid 129.
Jmf egen översättning av Luk 10:42.
Källförteckning:
Aland, Kurt (2007). The Greek New Testament (Fourth rev edition.) Deutsche Bibelgesellschaft, Stuttgart
Gilbrant, Thoralf (red), Gärtner, Bertil (sv red), Utnem, Erling (no red) + ett 50 tal skribenter. (1978) Studiebibeln Nya Testamentet. Normans förlag, Stockholm.
Marshall, Howard I (1978) The Gospel of Luke, a Commentary of the Greek Text. Paternoster Press, Granville.
Metzger, Bruce M. (2005). A Textual Commentary on the Greek New Testament, second ed. (fourth rev edition). Deutsche Bibelgesellschaft, Stuttgart
Omanson, Roger L. (2006). A Textual Guide to the New Testament. Deutsche Bibelgesellschaft, Stuttgart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar