tisdag 1 maj 2012

Teologistudier - en investering för livet

För en tid sedan intervjuades undertecknad om varför jag är teolog och hur min utbildningstid har varit. Svaren på frågorna finns nedan eller följ länken till Korteboskolans hemsida:

 http://www.korteboskolan.edu/web/Teologistudierna_var_en_investering_for_livet.aspx

 ------------------------------------------
Teologistudierna var en investering för livet

 - Jag brukar säga att de 5 1/2 år som jag har pluggat teologi är en investering för livet och även om det har varit extremt tufft i perioder så kan jag ärligt talat inte komma på någonting som jag hellre skulle ha ägnat de åren åt. Simon Rosén är övertygad om att Herren har lett honom in i teologins oändliga värld. Tiden på Kortebo har verkligen hjälpt i arbetet med predikningar, undervisning och liturgiska uppgifter.

Vad har du gjort sedan du gick på Korteboskolan?

Tiden sedan Kortebo har varit ganska intensiv. Jag kände redan något år innan jag var klar med mina fyra år på teologiutbildningen där att jag ville fortsätta med att bedriva teologiska studier. Efter att ha undersökt vilka möjligheter som stod till buds bestämde jag mig för att söka in till Örebro Teologiska Högskola, där jag började plugga höstterminen 2010. Under tre terminer läste jag en rad intressanta kurser, mestadels inom nytestamentlig exegetik. Vintern/våren 2011 ägnade jag mycket tid åt min D-uppsats som jag skrev under handledning av Docent Tommy Wasserman. Uppsatsen bär namnet Det Gudomliga Majestätets Spira – Kristologi och Trinitarism i Didaché och Första Clemensbrevet. Kortfattat är den en exegetisk och textkritisk studie kring autenticitet, omfång och funktion av trinitariska doxologier och högkristologiska epitet i subapostolisk tid, speciellt gällande perikoper av hymnologisk karaktär, som kan härledas till ett liturgiskt bruk. Uppsatsen finns att läsa på Korteboskolans hemsida under fliken uppsatser. Mitt intresse för exegetik, patristik och anrik kristen liturgi är något som fanns tydligt redan under tiden på Kortebo och som jag nu genom Herrens nåd har fått tillfälle att fördjupa.

Förutom mina studier har jag också arbetat en del i S:t Petrus församling i Halmstad, byggt på mitt torp som ligger i skogen utanför Vetlanda och varit ute och spelat en del med mitt band Crimson Moonlight (Liturgisk Blackmetal). Sedan i somras har jag också tillbringat mycket tid med min käresta Nele från Belgien.

På vilket sätt har utbildningen på Kortebo varit ett bidrag till din situation idag?

På väldigt många sätt skulle jag vilja säga. Jag brukar säga att de 5,5 år som jag har pluggat teologi är en investering för livet och även om det har varit extremt tufft i perioder så kan jag ärligt talat inte komma på någonting som jag hellre skulle ha ägnat de åren åt. Jag är övertygad om att Herren har lett mig in i teologins oändliga värld och tiden på Kortebo har verkligen hjälpt mig i mitt arbete med predikningar, undervisning, liturgiska uppgifter etc. Den ekumeniska andan som jag tycker finns på Kortebo har också varit enormt viktig för mig, man lär sig om de flesta kyrkoinriktningar och teologiska hållningar och det ger en viktig insikt och respekt i mötet med människor som tolkar Skriften på andra sätt än den tradition som jag själv tillhör.


Du har en nära relation till den Evangeliska Ortodoxa Kyrkan i Sverige. Vad är kännetecknande för den?

Essensen av sin teologi hämtar E.O.C. ifrån den odelade Kyrkans tid och det är därför ingen tillfällighet att de dogmatiska likheterna med den kanoniska Ortodoxa Kyrkan är slående i många avgörande frågor. Läran om den Heliga Treenigheten och Inkarnationen är det teologiska ramverk som bygger upp hela vår tro. Också stora delar av den liturgi som vi använder oss av utgår från S:t Chrystosomos, vilket även de Ortodoxa Kyrkorna gör. Vår ”ortodoxa” identitet har alltså med historisk autentisk tro att göra. Vår ”evangeliska” identitet grundar sig vår övertygelse om att religiösa riter och bekännelser måste vara grundade i en levande tro som kommer från hjärtat. Religion is not dogma, it is life, som någon har sagt. Vår övertygelse är att man inte behöver välja mellan historisk ortodoxi och evangelikalism, de hör ihop och är båda absolut grundade i Skriften och Kyrkans tidiga tradition. Ett annat viktigt kännetecken för E.O.C. är en stark ekumenisk betoning. Kyrkan är en, men har många uttryck och vi behöver varandra för att berikas i vår förståelse av vem Gud är.

Finns det något speciellt i det sammanhanget som du tror att övriga Kyrkan i Sverige skulle kunna ta lärdom av?

Först skulle jag vilja betona att vi själva har lärt från Kyrkans rika och levande tradition och att det finns mycket som vi är i behov av att lära från andra sammanhang. Förutom den ovannämnda ekumeniska betoningen, skulle jag vilja nämna den holistiska spiritualiteten som E.O.C. (i likhet med den Ortodoxa Kyrkan) är måna om att framhålla. Den kristna tron är något fysiskt och konkret, något som man kan ta på, se, känna, smaka. Gud som Inkarnerad är det stora sakramentet, det föder i sin tur i Kyrkans sakramentsteologi. Poängen är att precis som Kristus är både sann Gud och sann människa har de heliga sakramenten en fysik sida och en andlig. Kristus som förenade himmel och jord, Gud och människor, genom att själv bli människa, fortsätter nu detta verk i sin kropp på Jorden idag. Vi kan ta den heliga Eukaristin som ett exempel. Det är lätt att tro att den högkyrkliga förståelsen av Nattvarden är att betrakta som ett förandligande av densamma. I själva verket är det tvärtom. I brödet och vinet förenas fysiskt och andligt som en holism. Brödet är verkligt bröd och samtidigt, inte delvis eller symbolsikt, Kristi sanna kropp. Vinet är verkligt vin och samtidigt Kristi sanna blod. Förutom smaken som är tydlig då det gäller Nattvarden finner vi inom ramen för liturgin flera andra sakramentala handlingar som konstituerar en holistisk spiritualitet. I Gudstjänsten är synen verksam genom att vi skådar de heliga ikonerna, vi ser prästens klädnad, vidare känner vi doften av den heliga rökelsen, vi hör Ordet förkunnas, vi känner vattnet och oljan. Ett annat uttryck är när vi använder vår kropp i tillbedjan: Vi knäfaller, står upp, korstecknar oss, ber för varandra med hjälp av handpåläggning och omfamnar varandra i fridshälsningen. Denna holistiska hållning bör också ha inverkan på hur vi lever som kristna i vardagen. Jag tror att vara kristen ytterst sett handlar om att i gemenskap leva utgivande liv i Kristi kärlek. Det innebär att vi behöver återerövra ett liv i vardagskristendom och konkret gemenskap med varandra, inte någon sorts konsumtionsförening där vi en gång i veckan går till Kyrkan för att ”få lite andligt till livs.” Gud har blivit människa och därför har hela vår tillvaro, allt vi är och gör med Honom att göra. Den inkarnatoriska och holistiska spiritualiteten tror jag är oerhört vital för att motverka gnostiska tendenser som alltjämt härjar i kristenheten.

Vad har du för framtidsplaner?

Just nu är det återhämtning, fysiskt arbete och en del åtaganden i S:t Petrus Församling, som jag tillhör i Halmstad. På sikt är det är min förhoppning att jag ska kunna bedriva teologi i så stor utsträckning som möjligt. Jag är prästkandidat inom den Evangeliska Ortodoxa Kyrkan och funderar på att söka vidare med mina studier till forskningsnivå. Jag tror att Herren kallar mig till tjänst i Hans rike på något sätt, men jag är medveten om att ett liv som mystagog (ortodox präst) och kristolog (kristologisk forskning) inte skulle ge någon direkt inkomst och jag kommer därför säkerligen i perioder att ha civila arbeten på deltid. En dröm vore att betjäna en församling och samtidigt arbeta med teologisk undervisning/forskning. Jag tror att Herren kommer leda allt i rätt tid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar