Hej vänner.
Bloggen har gått från att vara mycket sällan uppdaterad till extremt sällan, haha. Ja alltid retar det någon, skulle tro mest mig själv. Dock ska det sägas att intentionen med denna blogg inte på något sätt är täta och intetsägande uppdateringar, utan få med mer substans... Hör gärna av dig om det är något teologiskt ämne som du vill att jag ska ta upp här. Under tiden kan ni läsa en predikan som jag höll i S:t Petrus Församling för ett par veckor sedan.... Och kan ånjuta en riktigt grym Thrash låt:
http://www.youtube.com/watch?v=v2GeSePO5uw
-----------------
Gäller det alla?
Jes 56:1-7, Rom 11:13-15, 29-32, Matt 15:21-28
Matt 15:21-28
21Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon. 22En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: ”Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.” 23Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: ”Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.” 24Han svarade: ”Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.” 25Men hon kom och föll ner för honom och sade: ”Herre, hjälp mig.” 26Han svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” — 27”Nej, herre”, sade hon, ”men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.” 28Då sade Jesus till henne: ”Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.” Och från den stunden var hennes dotter frisk.
INLEDNING
Är den kristna tron inkluderande eller exkluderande? Är vi som Kyrka – Guds representanter på den här Jorden – präglade av en välkomnande eller avvisande attityd gentemot människor som inte delar vår tro? Bär dessa viktiga frågor med dig under dagens homilia.
Dagens texter väcker en del intressanta frågor. Inte minst då det gäller relationen mellan judar – hedningar och huruvida Jesu verksamhet var riktad enbart till det judiska folket. Samtidigt är inte berättelsen om Jesu möte med kananeiska kvinna inlåst i ett geografiskt eller temporalt vakuum. Jag tror att den bär på ett tidlöst budskap som åter behöver aktualiseras i såväl den enskildes liv som i Kyrkans gemensamma.
KONTEXT
Dagens evangelietext utspelar sig på en plats som vi inte hör speciellt mycket om i Nya Testamentet. Området kring Tyros och Sidon.
Tyros var en stad som låg ungefär 11 mil norr om Jerusalem vid medelhavskusten. Idag heter staden Tyr och tillhör Libanon, medan den på Jesu tid tillhörde en självständig del av det gamla Fenicien som bestod av mindre stadsstater. Det samma gäller Sidon som ligger ytterligare två mil norr ut. De båda städerna är i GT tydligt sammankopplade med hedendom och avgudadyrkan. Texten anger inte exakt var i området Jesus befann sig så det är svårt att veta om Han rörde sig utanför Israels gränser eller inte. Klart är emellertid att kvinnan som Han och lärjungarna möter inte är judisk utan hednisk. Hon kallas kananeisk av Matteus och syro-fenicisk i parallellperikopen hos Markus. Hon tillhörde alltså det folk som bodde i Palestina före det att Israel erövrade landet under ledning av Joshua.
EXEGES
När jag läser berättelsen i sitt sammanhang upplever jag att den känns instoppad eller felplacerad i förhållandet till berättelserna som Matteus annars återger. Jesus har avslutat sitt liknelsetal i kap 13, men den tydliga polemiken mellan Jesus och fariséerna och sadduccerna möter oss i berättelserna både före och efter vår text. Dessutom befinner sig Jesus omedelbart före och omedelbart efter mötet med den kananeiska kvinnan intill den Gensaretssjön.
Trots dessa interna indikationer för ett tillägg av texten hos Matteus, föreligger märkligt nog inga externa vittnen till att så skulle vara fallet. Det betyder att inga textvittnen av bland den stora mängd som vi har att tillgå för Matteusevangeliet utlämnar eller placerar texten på ett annat ställe. Min slutsats är därför att Matteus ville markera något viktigt med denna episod. Jesus befann sig vid Gensaretssjön, gick sedan tillsammans med sina lärjungar omkring fem mil ut i öde trakter, mötte den kananeiska kvinnan och gick sedan de fem milen tillbaka. Om inte budskapet i berättelsen är av stor vikt, hade den aldrig kommit med i Matteusevangeliet.
Vad är då budskapet i berättelsen?
Kanske är det så att det den rymmer ett flertal viktiga poänger.
Kvinnan kommer fram till Jesus och ropar: ”Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Ryktet om Jesus hade nått långt och det var ett mycket gott rykte som hade gått före Honom. Kvinnan visste att Jesus var extraordinär, att Han var Davids Son och att Han hade makt att göra de sjuka och demonbesatta friska. En del bibelutläggare menar att Davids son i kontexten ska uppfattas bokstavligt. Eftersom kvinnan inte är av judisk börd tilltalar hon inte Jesus som judarnas kung, utan som Salomos efterträdare, eftersom denne var känd demonbesvärjare.
Det finns tre aktörer i berättelsen. Jesus, kvinnan och lärjungarna. Många gånger lägger man inte märke till de sistnämnda, som jag misstänker har en viktig del i budskapet.
Mötet börjar alltså med att kvinnan åkallar och bekänner Kristus. Reaktionen från Jesus kan då tyckas märklig. Han svarar inte. Men, egentligen är det den vanliga reaktionen för en jude som tilltalades av en icke-judisk kvinna. Det låg i linje med vad lärjungarna förväntade sig. De tilltalar henne inte heller, men vädjar till Jesus att Han ska skicka i väg kvinnan pågrund av sitt tjat. Grekiskan kan här tolkas positivt som att Jesus skulle hjälpa kvinnan, men syfte för lärjungarna är att de skulle bli av med henne.
Då svarar Jesus, men texten tycks indikera att det är lärjungarna Han talar med när Han säger: ”Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk…” Detta hör även kvinnan som nu manifesterar sin nöd genom att falla ned inför Herren med orden: ”Herre, hjälp mig.” Nu svarar Jesus kvinnan, med en väldigt radikal och besvärlig utsaga: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.”
Det är dessa ord i kombination med att Jesus sa att Han inte är sänd till hedningar som verkligen rör om i den teologiska grytan…
Jag tror att det finns åtminstone fem olika tolkningar till de här orden.
1. Jesus var inte sänd till hedningar överhuvudtaget.
2. Jesus hade ett begränsat självmedvetande och kände inte till att Hans uppdrag var vidare än det judiska folket.
3. Jesus ville pröva den kananeiska kvinnans tro.
4. Jesus ville lära lärjungarna något.
5. Matteus lyfter fram denna markör-berättelse för att påminna de sina judekristna adressater om andemeningen i Guds förbund med Sitt folk.
Det första alternativet innehåller en sanning med modifikation. Man kan å ena sidan inte säga att Jesus inte i första hand vad sänd till judarna. Det var ju som jude bland judar Han hade blivit född och levde. Det gamla Israel var Guds förbundsfolk och löftet till dem upphör inte i och med Kristus, men dess verkliga intention framkommer. Å andra sidan vittnar redan evangelierna om att Jesus grep in bland hedningar. Och hos Lukas heter det i den välkända lovsången av Symeon att Kristus är ”ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.”
Det andra alternativet är det som jag personligen har svårast för. Skulle inte Jesus – Gud Sonen - ha vetat vad Hans uppdrag innebar? Tvärtom var Jesus mycket medveten om att Han var sänd till alla folk, men via Israel. Detta framkommer tydligt i Jesu samtal med den samariska kvinnan. Där Han säger att sann Guds tillbedjan sker i Ande och sanning, och varken nödvändigtvis i ett tempel i Jerusalem eller på berget Gerezim. Återigen menar jag att Jesus reviderar folkets förståelse av det sanna Israel och dess intention.
Det tredje alternativet handlar om att Jesus prövar kvinnans tro. Det är intressant. Flera kommentarer verkar framhålla denna uppfattning. Poängen med berättelsen är då att Herren vill se om kvinnans tro är tillräckligt stark och om hon är beredd att med ord och handling bekänna sig till Kristus för att få den hjälp hon behöver.
Det fjärde alternativet fokuserar inte på kvinnan utan på lärjungarna. Det har spelats in ett antal filmer om Jesu liv. I en av dem (som jag tyvärr har glömt namnet på) gestaltas mötet med den kananeiska kvinnan och detta fjärde alternativ framkommer tydligt. Jesu svar till både lärjungarna och till kvinnan tolkas ironiskt i filmen. Det är som att Jesus säger vad lärjungarna som de rättrogna judarna tänkte. ”Löftet gäller inte hedningar” eller ”Gudsfolket har ensamrätt att få tillträde till förbundets välsignelser.”
Här tror jag vi börjar närma oss en adekvat förståelse av texten. Precis som i flera av Jesu liknelser om himmelriket tidigare, är poängen att gå till rätta med allvarliga missuppfattningar och degraderingar av Guds frälsningsplan.
Detta fokus kompletteras med den femte tolkningen av Jesu utsagor. Berättelsen är en markör för de ursprungliga läsarna. Dess placering gör att den sticker ut och kombinationen med att Jesus talar med en kvinna som dessutom är hedning och griper in i hennes situation gör att betydelsen kommer fram radikalt. Matteus vill återskapa den ursprungliga förståelsen av förbundet mellan Gud och Israel. Och vad är då det?
Jag menar att kvinnan själv svarar på detta i kommande i vers 27: ”men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.” Annorlunda uttryckt säger hon att förbundets välsignelse (här framställt som en måltid) också kommer hedningar till del, som ett överflöd. Detta stämmer väl överens med hur Herren talade till Sitt folk i GT om förbundet:
”Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Dig har Herren, din Gud, utvalt att vara hans dyrbara egendom framför alla andra folk på jorden. Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er — ni är ju det minsta folket av alla. Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, och därför förde han er med stark hand ut ur slavlägret och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, våld…” Deut 7:6-8
Framför bör i detta sammanhang förstås som ett exempel för andra folk. Israel var inte själva Solen, de var som månen, satta att reflektera Solens ljus för andra. Denna tanke möter oss på många ställen i GT och inte minst i den text som vi hörde läsas tidigare ifrån Jes 56:1-7, där främlingar och hedningar som håller lagen var välkomna på samma premisser som Israeliterna.
TILLÄMPNING
Tillämpningen av en 2000 år gammal text är inte alltid det lättaste. Åtminstone inte för en exeget. Jag tror dock att redan exeges av den här texten har talat till oss idag, men jag har även ett par korta utmaningar.
Jag nämnde inledningsvis att dagens text verkligen rör oss idag. Med det menar jag att poängen med berättelsen – att visa på andemeningen och räckvidden i Guds förbund – ständigt är aktuell för Guds folk idag – Kyrkan.
Jag skäms när jag börjar tänka efter. Ibland lever jag med en sorts förinställd distinktion mellan olika människor. Det finns människor; kristna, ateister eller satanister som jag talar om Gud, tro och teologi med väldigt ofta. Men det finns andra kristna, ateister och satanister som jag aldrig har kunnat eller till och med velat dela dessa ting med. Jag tror att vi alla kan känna igen oss i detta, men vi kan ha olika kategorier av människor som vi inte ens ger en chans eller tror är religiöst inkompetenta. Jag vill utmana mig, dig, oss alla till att se människor med Jesu blick och i enlighet med det fjärde och femte tolkningsalternativet till Jesu ord – påminna även de som leder våra kyrkor om att Guds hjärta är större än både medelklass-svensson, filosof-svante eller dödsmetall-jesper.
Gud älskar alla människor och vill att de ska komma till insikt om sanningen. Må Herren förbarma sig över oss alla i denna uppgift…
Till Större Ära åt Gud.
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.
Amen