Var hälsade.
Medan regenet piskar mot fönstret, ljungeldarna lyser upp skyn och tordönet får väggarna att skaka skriver jag dessa rader till er.
Det är inte så att jag har övergett bloggen, men de har inte blivit av att jag har skrivit på ett tag. Dock kommer jag att bjuda på ett ganska långt och intressant inlägg denna gång, som jag hoppas kommer att bidra till goda tankar och i någon mån utmana oss i den tid vi lever i. Inlägget handlar om bibelsyn. Vart har diskussionen om bibelsyn tagit vägen? Och när den väl hörs, varför hamnar den ständigt i kategorierna liberal eller konservativ? Kan det kanske vara så att det finns fler fråor i anslutning till bibelsyn som vi behöver aktualisera. Läs gärna detta inlägg och kommentera och diskutera.
Herren vare med er alla!
//Pilgrim
PROJEKT SKRIFTENS ROLL
”Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv…” [2 Tim 3:16, Bibel 2000]
Allmänt
Läran om Skriften är på många sätt en väldigt laddad fråga. I likhet med en mängd teologiska frågor har den varit föremål för stora kontroverser, men av någon för mig okänd anledning är just frågan om bibelsyn behäftad med ovanligt många hätska inlägg och därtill en hel del missförstånd. Påståenden som ”Skriften är den fulla uppenbarelsen om Gud”, ”jag tolkar inte, jag bara läser som det står”, ”det fattar du väl själv att man inte kan låta en 2000 år gammal skrift kan vara normerande för hur vi lever våra liv idag” eller ”historisk kritisk forskning har visat att Jesus inte dog på ett kors, utan på en påle” är alla, i varierande utsträckning exempel på problematiska uttalanden som jag personligen har hört kristna människor påstå på fullaste allvar. I likhet med den systematiske teologen Daniel L Migliore vill jag framhålla att det viktiga inte nödvändigtvis är om utan hur eller ännu hellre, med vilken utgångspunkt Skriften är att betrakta som auktoritet för oss. Det kan vara tämligen intetsägande att påstå att Skriften är Guds ord om man inte först definierar utgångspunkten för en sådan devis, eller är det så att Skriften är utgångspunkten, som i sin tur motiverar den kristna teologin i stort? En annan inledande fråga att beakta är huruvida Skriften skall utgå från läsaren och alltid omtolkas in i varje situation eller om den tolkas av gemenskapen och är bärare av ett tidlöst budskap som ständigt är aktuellt, oberoende av den tid vi lever i.
Inspirationslärornas begränsning
Även om det inte tillhör de vardagliga diskussionerna i Kyrkan, kan det vara bra att känna till att det finns fler sätt att definiera bibelsyn än enbart konservativ eller liberal. De traditionella inspirationslärorna är mekanisk diktamen, realinspiration, barthiansk och evangelikal verbalinspiration. (Se förklaring av varje kategori i slutkommentarna) Som jag ser det är samtliga i någon mån förbundna med skilda mått av missförstånd.
Mekanisk diktamen saknar helt och hållet Kyrkans betoning på att Gud anförtrodde sitt budskap till människor. Dessutom håller den inte mot en historisk granskning av tillkomstprocessen av Skriften. Migliore problematiserar denna hållning till Skriften, eftersom detta på många sätt är protestantismens svar på upplysningens kritik, som i sin tur skapar en vetenskapsfobi hos många kristna. ”Jag tolkar inte jag bara läser som det står” är tragiskt nog en devis som (om än uttryckt något annorlunda) kan kopplas till denna bibelsyn, eftersom Skriften ofta läses helt utan kritiska glasögon.
Realinspirationen är vanligare än man tror, eftersom den ofta i företräds i modifierad av bland många narrativa teologer. Mitt problem med denna lära är att den skapar en kanon i kanon och låter primära utsagor vara Guds ord, medan sekundära blir betraktade med skepsis eller ibland helt och hållet förkastade. Ett vanligt exempel här är att den sunda devisen om att läsa hela Skriften med kristologiska glasögon används som ursäkt för att se Guds Suveränitet och domshandlingar i Gamla Testamentet som människors ord om Gud istället för Guds ord. Förlängningen av en sådan approach skapar en dekanonisering av Skriften. Utsagan om att Skriften inte kan vara normerande för hur vi lever våra liv idag är realinspirationen dragen till sin yttersta spets, i sammanhanget använd för att försvara att homosexuella äktenskap skall sanktioneras av Kyrkan.
Den barthianska inspirationsläran kan i viss mån duka under för samma kritik som realinspirationen. Här är det erfarenheten av ordet hos läsaren/lyssnaren som på ett subjektivt sätt möter Guds ord. Sammanfattningsvis kan de två sista inspirationslärorna kritiseras utifrån att de bygger på en subjektiv och individualistisk utgångspunkt, ett perspektiv som kommer att bemötas nedan.
Citatet ”Skriften är den fulla uppenbarelsen om Gud” vill jag koppla samman med den reformerta och evangelikala verbalinspirationen, eftersom den där i vissa led tycks ersätta personen med boken. Jag är fullt medveten om att de flesta systematiska teologer i denna fåra inte begår detta misstag. Samtidigt hör jag denna typ av uttalanden om Skriften i evangelikala sammanhang för ofta för att förbise det. Om Skriften är Guds ord, behöver vi fråga oss på vilket sätt. Läran behöver motiveras och preciseras för att komma till sin rätt.
Inkarnatorisk verbalinspiration
Min egen hållning ligger närmast verbalinspiration - Skriften är Guds ord. Dock är det nödvändigt att tillägga att ett påstående av sådan dignitet inte hänger i luften. Den som har läst systematiskt teologi och haft förmånen att bekanta sig med olika konfessionella traditioners starka (och svaga) sidor, har möjligtvis också gjort upptäckten att olika traditioner börjar sin dogmatiska redogörelse inom olika kategorier. Lutherska och reformerta teologer sätter ofta läran om Skriften först, medan katolska och ortodoxa börjar med läran om Gud. Detta är knappast en tillfällighet. Reformationens viktiga betoning på Skriften som Guds ord har starka historiska förklaringar som inte ska förbises. Luthers sätt att göra upp med den Romerska Kyrkans åsidosättande av Skriftens auktoritet var på många sätt helt nödvändigt.
Den äldre Kyrkans val att börja med läran om Gud (den Heliga Treenigheten och Inkarnationen) har förklaringen att den inte ser Skriften som den fulla uppenbarelsen om Gud, utan ”…det högsta uttrycket för Guds uppenbarelse för människosläktet.” För att uttrycka saken annorlunda har man i ortodox (och i viss utsträckning även i katolsk) tradition valt att låta betoning vara på vem snarare än på vad. Jag menar att dogmers auktoritet hellre bör ta sin utgångspunkt i förtröstan på en person än verifikation kring en möjlig tro på en Gud. Det skrivna ordets beskaffenhet som både Guds ord och människors motiveras utifrån det teologiska ramverk som läran om Inkarnationen konstituerar. På ett liknande sätt som Kristus i till Sitt väsen är ”sann Gud och sann människa… enhet i två naturer, vilka är utan sammanblandning och förvandling, oupplösligt och oskiljaktigt förenade…” är också Skriften på ett mystiskt sätt både Guds ord och människors. Den ortodoxe teologen Bradley Nassif uttrycker det på följande sätt:
"The Scriptures constitute a coherent whole. They are at once Divinely inspired and humanly expressed… The books of Scripture contained in the canon are authoritative because they truly convey the authentic revelation of God…"
Jag menar att det inkarnatoriska perspektivet på Skriftens beskaffenhet hjälper oss att se en motivation och grund för devisen om att Skriften är Guds ord, skrivet av utvalda människor. Poängen är att den paradoxalt nog är både ock, ett mysterium som till fullo inte kan förstå, men kan ana innebörden av då man sätter in Skriften i det sammanhang som den var menad till.
Från sola till solo scriptura?
I sin förträffliga bok Jungfrumark skriver den svenske mystikern Peter Halldorf om att fundamentalistisk biblicism och liberal subjektivistisk individualism båda berövar Skriften dess dynamik. Kanske kan man dra det ännu längre. Den onyanserade biblicisten, den subjektive pietisten och även den kritiske bibelforskaren brottas alla samma grundproblematik: ”They have turned sola scriptura into solo scriptura…” Alla har jaget i centrum för tolkning och upplevelsen av Skriften. Var det verkligen så det var tänkt? Inom den magisterala lutherdomen hade Luthers tes om Sola Scriptura aldrig för avsikt att fullständigt frikopplas ifrån Kyrkans tradition. Tvärtom menade han att patristiska skrifter, ekumeniska kyrkomöten, bekännelser och liturgier hade ett stort värde i tolkningen av Skriften. Tanken på att Skriften skall tolkas totalt utan hänsyn till traditionen är en post-reformatorisk tanke där individens förståelse eller upplevelse av Skriften betonas på bekostnad av Kyrkans gemensamma lärosatser. Det är därför av största vikt att Skriften tolkas av Kyrkan.
Den ortodoxe teologen Kallistos Ware skriver:
"Skriften får inte ses som något som är överordnat Kyrkan, utan är någonting som lever och förstås inom Kyrkan. Det är från Kyrkan som Bibeln ytterst härleder sin auktoritet, för det var Kyrkan som ursprungligen bestämde vilka böcker som skulle ingå i den Heliga Skrift. Det är bara Kyrkan som kan tolka den Heliga Skrift med auktoritet…. När en konvertit skall upptas i den Ortodoxa Kyrkan lovar han: ”Jag skall godta och förstå den Heliga Skrift i överensstämmelse med den tolkning som har gjorts och görs av österns heliga ortodoxa katolska Kyrka, vår moder…"
Låt mig illustrera utifrån ännu ett av de inledande citaten för detta PM: Om Kyrkan enhälligt, sedan äldsta tid har lärt att Kristus dog på ett kors, får detta naturligtvis ifrågasättas, granskas och undersökas. Men att som kristen forskare hävda att detta är historiskt felaktigt signalerar det en brist på respekt för Kyrkans auktoritet och lära.
Eller för att ta ett annat mer kontroversiellt exempel: Kyrkan har i 1900 år lärt att präst och biskopsämbetet är reserverat för män. Om man som kristen i dagens Sverige står upp för denna lära, blir man stundtals lynchad bland Kyrkans egna för att man bestämt grundar sin uppfattning på Skriften och traditionen och inte på samhällets ombytliga och kulturellt betingade koder. Låt vara att man kan ha olika slutsats i frågan som sådan, men varför väcker den traditionella läran markant avståndstagande hos somliga egalitärer? Jag skulle önska att det berodde på att Skriften förstås olika, men fruktar att den underliggande auktoriteten är anpassningen till samhällets strukturer.
Den ecklesiologiska hållningen till Skriften hjälper oss också att förstå att Skriften som den är given är den fastslagna text som genom Anden är Guds inspirerande ord till oss. Textkritik är en mycket spännande disciplin som berikar förståelsen av Skriften, men den skulle inte kunna göra anspråk på nya sanningar om de rent hypotetiskt skulle framträda. Ännu mindre ska vi som vissa messianer framhåller, förkasta den grekiska texten av NT och söka efter ett hypotetiskt hebreiskt original. De nytestamentliga texter som Kyrkan kanoniserade under Andens ledning är skriven på grekiska och inget annat.
Epilog
Jag är medveten om att ovannämnda exempel drar frågan om bibelsyn till sin spets, men jag vill med denna text få oss att tänka till ett extra steg. Vår moderna läsorienterade hermeneutik behöver kritiseras utifrån att vi ser oss i backspegeln och återerövrar den ecklesiologiska hermeneutiken, där kollektivet, inte individen är den som tolkar Skriften. I och med postmodernismen inträde är det inte liberalteologin som är den starkaste polariteten till Skriftens auktoritet, utan individualismen. Liberalteologin förfäktar Kyrkan fortfarande på många håll, men när ska vi på allvar se att vi har svalt individualismens paradigm med hull och hår? Jag är den förste att erkänna att både den Romersk Katolska och den östliga Ortodoxa Kyrkan har mycket att göra upp med, men beskylla dem för en för lättvindig anpassning till en ”tillfällig” kulturell idéströmning på bekostnad av Kyrkans lära är svårt. Ett sådant faktum kan tyvärr konstateras på många evangelikala sammanhang.
Till sist vill jag utifrån detta dokument summera min bibelsyn (som jag hoppas inte är min utan den odelade Kyrkans.) Jag företräder en Inkarnatoriskt ecklesiologisk verbalinspiration: Det innebär att hela Skriften i sanning är Guds ord, nedtecknat av utvalda människor i skilda historiska sammanhang. Denna skrift är älskad, trodd och tolkad av den enda Heliga Allmänliga och Apostoliska Kyrkan och i sin inspirerade form bevarad på grekiska i både Nya och Gamla testamentet.
Slutkommentarer
tyvärr följer ej numreringen med från word, om någon vet hur man fixar detta får ni gärna säga till...
2 Tim 3:16, Bibel 2000.
Migliore (2004) 45-46.
Bibeln är Guds Ord och endast så. Författarna var helt passiva i processen av nedtecknandet. Läran är utbredd på många håll inom amerikanska konservativa fåror, även om det är svårt peka ut någon speciell företrädare.
Realinspiration anger att Bibeln innehåller Guds Ord. Det är inte texterna och orden i sig som är inspirerade, utan de övergripande tankarna och idéerna. Företrädare: Bland andra Hugo Odeberg.
Denna lära betonar att Bibeln blir Guds Ord. Nyttan med uppenbarelsen är när den individuella människan upplever mötet med den uppståndne Kristus i texterna eller när förkunnaren predikar Kristus. Den subjektiva uppenbarelsen betonas. Företrädare: Karl Barth m fl.
Denna syn betonar helt riktigt att Bibeln är Guds Ord, skrivet av utvalda människor. Det finns tydliga skillnader i texterna i sig, bland annat när det gäller kvalitén på textmanuskript, men Skriften är tillförlitlig i allt och tillräcklig och nödvändig i sin uppenbarelse om Gud. GT omtalas frekvent i NT som Skriften, men det finns även perikoper i de senare delarna av NT som likställer evangelierna och paulinska texter med GT. Se 1 Tim 5:18 och 2 Pet 3:16. Företrädare: Wayne Grudem, D A Carson m fl. Se Grudem (1994) sid 105-138.
Migliore (2004) 46ff. Det senare är grundat i att man allt som ofta ser Skriften som svaret på alla typer av frågor. Som brännande exempel kan nämnas skapelseberättelsen som läses en vetenskaplig redogörelse för hur jorden skapades. När goda vetenskapliga studier har påvisat att Jordens ålder är 4,6 miljarder vänder man sig mot detta för att man tror att ”Guds ord säger att Jorden är 6000 år.” I själva verket speglar ett sådant förkastande av vetenskapen att man har pressat in vetenskapens hur och vad frågor på Skriften som är ett teologiskt dokument som i första hand svarar på vem och varför frågor. Se Pieper (1985) sid 131ff.
Vad gör man med de nytestamentliga utsagorna om Kristus som Domaren skall döma rättvist, trampar Guds den Allsmäktige stränga vinpress, vallar folken med en stav av järn och förintar det onda med glansen av sin ankomst? Rom 2:5, Upp 19:11, 15, 2 Thess 2.8.
Luther framhöll Skriftens klara vittnesbörd mot det som uppfattades som en mörkläggning från Roms håll: ”Somliga skriver att Skriften är dunkel. Då ska du svara, det är inte sant. Det finns ingen klarare bok skriven på Jorden, ty den heliga Skrift är jämförd med andra böcker som Solen jämförd med allt annat ljus…”
Se Hägglund (2002) sid 56.
Ware (2000) sid 203, min kursivering.
Ur dekretet från det heliga konciliet i Chaledon 451, beträffande Kristi dubbla natur.
Halldorf (1993) sid 94.
Utdrag ur ett dokument om Bibelsyn som sammanställdes mellan den Anglikanska kyrkan och den Ortodoxa år 1976. Se Nassif (2004) sid 62-63
Halldorf (1993) sid 92ff.
Citatet är hämtat från en predikan av Biskop Joshua Beecham, S:t Paul the Apostle Evangelical Orthodox Church, Indianapolis, USA. I November 2009.
Nassif (2004) sid 65-66
Jmf Migliore (2004) sid 60ff, som är noga med att betona de gemensamma kyrkliga bekännelsernas roll när det gäller att tolka Skriften och lyfta fram dess grundläggande teser.
Ware (2000) sid 203-204.
Jmf Pieper (1985) sid 95ff.
Ur ett ortodoxt perspektiv gäller grekiskan även för Gamla Testamentet, eftersom LXX författades på grekiska och var den text som NT:s författare använde sig av.
Denna slutliga formulering knyter an till de tre kriterier som Kyrkan använde för att låta en text komma med i NT: 1. Apostoliskt ursprung. Texten skulle vara skriven av en apostel eller någon i nära samband med en apostel.2. Spridd och erkänd. Den skulle vara använd och älskad av hela den dåtida Kyrkan. 3. Dynamisk. Den skulle vara skriven på ett sätt som förändrar människors liv. Se Halldorf (1993) sid 94.
Källor
Halldorf, Peter (1993) Jungfrumark – en modern pilgrims färd mot sina rötter. Bokförlaget Cordia, Göteborg.
Hägglund, Bengt (2003) Teologins historia. Församlingsförlaget, Kristianstad.
Grudem, Wayne (1994) Systematic Theology; An introduction to Biblical Doctrine. Zondervan Publishing House, Grand Rapids.
Migliore, Daniel L. (2004) Faith seeking understanding: an introduction to Christian theology. Wm. B. Eerdmans Publishing, Grand Rapids.
Nassif, Bradley / Horton, Michael / Berzonsky, Vladimir / Stefan-Hancook, George / Rommen, Edward / Gundry, Standley N. / Stamoolis, James. (2004) Three views on Eastern Orthodoxy and Evangelicalism. Zondervan, Grand Rapids.
Pieper, Franz (1985) Kristen Dogmatik. Bokförlaget Pro Veritate, Uppsala.
Ware, Kallistos (2000) Den Ortodoxa Kyrkan. Bokförlaget Artos, Skellefteå.
