I dag inleds fastan. Nedan finns Söndagens predikan som jag höll tidigare idag i HOLY COVENANT CHURCH, Saskatoon, Canada. Budskapet idagens Heliga Evangelium är synnerligen utmanande, men inte desto mindre viktigt att våga närma sig.
Må Herren vara med oss alla!!
Love your enemy
(Luke 6:27-38, 1 Cor 15:45-49 1 Sam 26:2, 6-16, 21-25)
Introduction:
A Christian is the most free lord of all, and subject to no one,
a Christian is the most dutiful servant of all, and subject to every one.Luther
Is the Christian faith characterized by short-running or long term- thinking? Let us have that question in mind as we face this homily.
The Christian psychologist Larry Crabb speaks about the following scenario in one of his books:
One man began the therapy sessions with a desperate desire:
- I want to feel better quickly!
I waited a moment before I answered:
- Then I suggest you buy a couple of boxes good wine, provides you with some light-footed beauties and travel to Bahamas for a month. This time it was his turn to catch his breath. Slightly surprised, he looked at me and asked: - Are you a Christian?
- Why? Your advice does not seem very biblical.
- Well it's the only advice I can give you for your wishes. If you want to feel good immediately and get rid of all your unpleasant feelings it is difficult to recommend you to follow Christ. Short-term things as alcohol, immoral acts and holidays is better. It gives you a fast and pleasant experience. But the joy will not last long.
Context:
There are at least one similarity between Jesus' teaching in Luke 6 and my sermon today. Both are given on a plain area. Jesus' teaching on the same theme in Matthew was carried out on the mountain – (that is, Sermon on the Mount,) but here he is at a flat field. Even if it’s not mention whatever you there could see your dog runaway for six days…
To understand the greatness of Jesus' teaching here it is fundamental not only note what He says, but how He says it.
Jesus teaches not only about the law. He showing its true meaning. Jesus' characteristic formulation Ἀλλὰ ὑμῖν λέγω + “But I say to you..” is showing His authority. If a prophet would declare the Lord's will he would say “thus says the Lord,” and then bring forth a message. Jesus not only speaks on God's behalf (as we said a couple of weeks ago that a prophet does) He speaks as God Himself.
Text:
> Forgive - reject revenge
My first point today is called Forgive - reject revenge..
The woe-cries which is previous to today´s text was directed to the rich and self-righteous. But in our text Jesus is turning to his followers again. To those who suffer and are meek for the Lord's sake.
The message that follows is one of the most radical ever has been proclaimed. Believe me. The Theologians have reflected on the message a lot and especially the words about to love your enemies. How should that be applied?
Some scholars claims that those words does not apply in this world but in the heavenly, because they are impossible to live up to. But that creates problems if reading the entire text, since it deals with God's judgment on how people have treated their fellow human beings in this life. Others suggested that this radical imitation of Christ only was to those who were called to perfection - that is, those who lived a monastic life. But isn’t the heart of the monastic life – discipleship - for all Christians?
St. Augustin said that Jesus' teaching here was for all Christians, but only on a personal level. When threats and persecution was directed against me as a person I shall turn the other cheek and pray for my enemy, but when the violence hit a third innocent part, we can use violence if necessary. From that grew the doctrine of just war. I realize that many Christians have often been faced with difficult choices. But I'm still not sure whether war can ever be right. This is not least because of how the early Church interpreted those words.
During its first 300 years the church was strictly pacifistic. One of the earliest Christian writings outside the NT – the First letter of Clemens (about 96) contains prayers for the political forces - although they at that time were direct enemies of the Church and executed Christians because of their faith.
Luther spoke about this message as impossible to live up to. But he meant that our inability to be perfect before God forces us to Christ. We are sinners who by grace, can participate in His righteousness. I think that aspect of the text is an important starting point. As long it´s not used as an excuse to not do good works.
Jesus' words should, in short, be applied literally, but without losing the underlying sentence. To love your enemies and turn the other cheek tells us that we are called to live with a forgiving attitude, but not only against those who ask for forgiveness, but also against those who have not yet done so.
The text of the OT today illustrates this in a clear manner. The background is the huge rivalry that King Saul felt against David. The people loved David, they said: Saul has struck a thousand, David struck ten thousand. Due to this David had to flee for his life away from Saul into the wilderness. Then we heard how David by the Lord's miracle could come close to Saul, but that he refrained from carrying out revenge. And this leads Saul to repent and bless David.
That is a fundamental essence of Jesus' message in today's Holy Gospel - to practice undeserved forgiveness and leave the vengeance to God.
DENY yourself - become yourself
This brings us into the next paragraph. Deny yourself - become yourself. Jakob's definition of Jesus' message of the Beatitudes last week was: Deny yourself for the benefits of others. I think this captures something very central in today's text. To pray for ones enemies, turning the other cheek, and to give of what you own is to is to deny yourself, but not as a purpose of its own but as an act of love for other people.
There are three different words in the Greek for love: φιλεω, εροσω andαγαπαω When Jesus speaks of loving our enemies in our text it is interestingto note that the strong and self denial word for love - αγαπαω is used. αγαπαω is a denial of the self and the own benefits - it is a love that springs from God's source.
Jesus wants to challenge our attitude of giving and caring for other people.
This is why Jesus often rejected the Pharisees. Not because they kept the law. The problem is the attitude to the observance of the law. For the Pharisees this had been as a checklist, rather than a sacrificial act of love. That could be even directly harmful.
Let me illustrate: If you're driving a car on the highway and are about to change lane the traffic law tells you to blink before you turn over. Let's say you do, but crash with the car to the left of you because you didn’t pay attention to it. How would it be if you told the police afterwards: I did nothing wrong, I blinked just as you should. Then of course you missed the meaning of the law - to protect yourself and your fellow road-users.
So what then was the real intention of the law according to the Lord:
Jesus answer that Himself saying: It is to love God and your neighbor as yourself ... ... ...
Putting others before yourself is to deny yourself, or rather, to deny your selfishness. We are not created for selfishness. We are created for relationship and the sharing of Gods love - as an image of the Trinitarian love; an eternal and sacrificial outgiving communion between the Father and the Son and the Holy Spirit. Therefore, we – become our true self, if we deny ourselves for the benefits of others.
The Lord's commands - the morals of Heart
My third point today acts as a lens in which we should read the others.
I think that its overall is a very common misunderstanding when it comes to the discussion to be a Christian and do good deeds ... How often have we not heard people saying that Christianity is just about rules. And maybe we are thinking primarily on Jesus' command here as something we should keep so that we will be saved? Such a negative "I shall or must -effect" can be turned into a positive "I want to effect." Why?
Because Jesus not only proclaimed the kingdom of God. He came with the kingdom of God. Through baptism and faith we enter into the kingdom of God. If you hold on to that approach things becomes very different. The radical ethics of Jesus is then not a negative inconvenient preparation for what is to come, but rather a joyful participation in what already is…
Lent is now upon us and we can ask ourselves, why do we fast, anyway? Is it not just another legalistic commandment? Do we do this to become holy before God or because God has made us holy through Christ? That’s a huge difference! Some theologians have distinguished morality and good deeds from grace, that’s not my point. But I am convinced that we need to start with the grace. Participation in the kingdom of God, in communion with the Holy Trinity brings forth a morality that springs from our hearts. We love because He first loved us ....
Lent is a tremendous contrast to the very core of the western mindset. Postmodernism focus on the individual's best here and now. Everything we do must be wonderfully satisfying, entertaining and fun. In Lent take a step back, relinquish our right to have everything that we can get right now. That’s not anything we do to earn God’s grace, but as an ascetic responds in thankfulness to God.
Challenge:
To sum up I would like to offer us three major challenges from these three points for Lent:
1. Step into mantle of reconciliation. Surrender to God and ask Him to forgive those who have hurt you. Leave your “right” for vengeance, your “right” for possesses and your “right” to judge to the God who himself left all His glory, was condemned, punished, and even killed for the life of the world.
2. Love other people with an outgiving love that does not expect to be rewarded. Renounce your selfishness by giving of yourself to your neighbour.
3. Do not forget that all Christian acts stems from what is already been done for us. We do not make good because we have to, but because God has turned our heart and will.
So let us all with God's help, support each other in a special way during lent. Let us look beyond the short-running and have our eyes fixed on Jesus Christ….
To the greater glory of God ...
+ In the name of the Father and the Son and the Holy Spirit,
Amen.
The blog of Pilgrim Bestiarius XII -Theology - patristics - exegesis - liturgy.
söndag 14 februari 2010
lördag 6 februari 2010
DEN HELIGA NATTVARDEN
Var Hälsade!!
I början av denna veckan skrev jag några korta tankar om den Heliga Nattvarden och dess tolkningar i olika traditioner, utifrån en bok jag just hade läst. Nedan följer denna redogörelse. Till mitt stora förtret (jag har väldigt svårt för när datorer gör myteri) vill inte fotnoterna följa med denna gång är jag kopierar arbetet fr word. Jag har därför lagt in dem manuellt längst ned, men de är inte numrerade i dokumentet. Då de trots allt står i rätt följd kan man nog lista ut var de ska vara. Hur som helst så är det viktigt att ni läser noterna när ni läser inlägget, för att få lite mer förklaringar angående vissa aspekter. Kommentarer/tankar är som vanligt välkomna! OCH om någon vet ur man gör med noterna så hjälp mig gärna med det..
-----------------------------------------------------
1. Den Heliga Nattvarden
1.1 Inledning
”Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp.” Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: ”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse….”
Synnerligen sällsynt är uppfattningen att ovannämnda måltid, må vara om den kallas Herrens Heliga Nattvard, Eukaristi eller Mässa, inte är av stor betydelse för Kyrkan och dess liv. Måltiden är instiftad av Herren Jesus själv och den kristne får av nåd deltaga i detta högtidsfirande. Någonstans där upphör koherensen bland teologer och kyrkliga traditioner. Det kräver inga nämnvärda djupdykningar i kristen dogmhistorik för att upptäcka att Nattvarden – som enligt undertecknad bör ses som ett axiom för de troendes enhet med Gud och varandra, tragiskt nog har vållat prekära dispyter och kyrkosplittringar. Jag kan inte säga att jag attraheras av påståendet, men jag tror vi står inför ett vägval. Antingen kan vi uppträda som om det regnar och låsas att allt är väl eller också kan vi erkänna att det inom Kyrkan föreligger essentiellt differenta interpretationer om vad Nattvarden innebär och hur den dess praxis bör se ut. Behöver jag säga att det första alternativet är dömt att misslyckas? Hur kan vi be om och sträva efter enhet i Kristi kropp om inte ens tillkännager våra olikheter? Att tillkännage och förstå varandras initiallägen i en viss teologisk dogm är just vad vi behöver göra om vi väljer det andra alternativet. Där och endast där, kan en fruktbar dialog ha sin utgångspunkt. Jag har med intresse precis läst en bok som tar dessa premisser på allvar. Den ingår i Zondervans dogmatiska counterponits serie och bär titeln: Understanding Four Veiws on the Lord´s Supper. I boken presenteras fyra tolkningar av Nattvarden av en teolog ifrån respektive tradition. De utvalda teologerna är: Russel D Moore, John I Hesslink, David P Scaer och Thomas A Baima. Redaktörer för boken är Paul E Engle och John H Armstrong. Då jag personligen hyser ett djupt intresse för historisk systematisk teologi, har jag flera gånger uppmärksammat hur likartade dialoger genom Kyrkans historia har öppnat upp för viktiga gemensamma ställningstaganden eller åtminstone förvärvat en ingående förståelse för varandras olikheter och strävan efter en autentisk teologi.
2. Analys
2.1 Baptistisk tolkning (Zwingliansk memorialism) - Russell D Moore
Bokens första essä är skriven av den baptistiske teologen Russell D Moore. Han står för vad man brukar kalla för den zwinglianska tolkningen av Nattvarden. Huldreich Zwingli gick betydligt längre i sitt avståndstagande till katolikernas syn på Nattvarden än vad både Luther och Calvin hade gjort och menade att Kristus inte alls var närvarande i Nattvardselementen (brödet och vinet). Han ville i stället lyfta fram Kristi närvaro i de troende som samlades och deltog i kommunionen. Moore betonar dock initialt att denna uppfattning inte är att betrakta som att brödet och vinet endast är symboler, utan snarare tecken. Det handlar om historiska verkligheter som levandegörs. Han talar också om Nattvarden som en proklamation av Guds ingripande för Sitt folk. Här knyter Moore tydligt an till berättelserna i Exodus och den första påsken i samband med Israels befrielse ut ur Egypten. Denna händelse skulle folket helga och fira som åminnelse, som ett tecken som både pekade tillbaka i tiden till befrielsen ur slaveriet, men också framåt till löfteslandet som flödar av mjölk och honung. Parallellerna till Herrens måltid är naturligtvis inga tillfälligheter och Moore menar därmed att proklamationen av Guds ingripande och trofasthet gentemot förbundet på Mose tid, både upprepas och når sin fullbordan i Kristi verk. Nattvarden är en förbundsmåltid och elementen är det nya förbundets tecken som i likhet med regnbågen i det Noaiska förbundet eller omskärelsen i det Abrahamitiska var tecken som proklamerade en större verklighet.
”The bread and the cup are signs of remembrance of the atonement… in the Supper we commune with one another and with Christ…”
Moore anför vidare att Kristus inte bara är närvarande när vi firar Nattvarden, utan alltid när Kyrkan är samlade i Hans namn. Som kristna har vi delaktighet i Kristi kropp, men inte i Hans fysiska kropp, utan i Hans mystiska Kropp på Jorden som är Kyrkan. Att synda mot Kristi kropp som Paulus varnar för i första Korinthierbrevet handlar enligt Moore därför om den splittring av församlingen och missbruk av Guds gåvor som Aposteln talat om i den närliggande kontexten, inte om metafysiska realiteter inom elementen i sig själva.
2.2 Reformert tolkning (Andlig närvaro) - John I Hesselink
John I Hesselink skriver i sin kommentar till Moores essä att kopplingarna till GT:s förbund och Nattvarden som ett tecken är i harmoni med hur hans egen tradition skulle beskriva detta omtvistade fenomen. Men frågan vad som sker i Herrens måltid anser han inte riktigt vara besvarad. Kristus är förvisso alltid närvarande med Sitt folk, men i sakramenten möter Han oss på ett unikt sätt. Calvin talade om sakramenten som givna av Gud för att uppväcka vår tro och få den att växa, men han tillade att det måste ske genom Andens verk. Anden föder vår tro på sakramentets djupare innebörd. Det handlar därför inte om orden som uttalas över elementen, utan om den troendes hjärta. Om detta sade Calvin:
”Den som åtskiljer tron från sakramenten gör det samma som om man skulle avlägsna själen ifrån kroppen.”
Calvin menade att Kristus var verkligt närvarande i elementen, men genom en andlig närvaro. Med hänvisning till detta kan man se flera likheter mellan Luther och Calvin än mellan Zwingli och Calvin. Inom den kalvinistiska interpretationen av Nattvarden talar man om denna som en själens föda i vilken brödet och vinet fungerar som instrument för att Kristus genom Anden uppfyller den troende med Sin kropp. Genomgående affirmeras den pnevmatologiska aspekten av Nattvarden hos Hesselink. Genom Andens verk kommer Kristus oss helt nära. Det är också här den viktigaste differensen till den Lutherska tolkningen föreligger.
Calvin betonade att Kristus ingalunda kan vara fysiskt närvarande i Nattvardselementen, eftersom Kristus, efter Sin himmelsfärd kroppsligen sitter på Faderns högra sida i Himmelen. Men hur kan då Kristus även för Calvin vara ”verkligt” närvarande i elementen? Här betonas Andens roll på ett explicit sätt. Han är den som överbryggar klyftan mellan Himmel och Jord och gör Kristus andligt närvande i Nattvarden. Detta kopplar Calvin samman med Romarbrevets åttonde kapitel där vi läser: ”Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Kristi Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte Honom.” Det är med hjälp av Anden som de kristna lyfts upp till Kristus i firandet av Eukaristin. Man kan därtill inte tala om reformert sakramentslära utan att nämna betoningen på mysteriet. Vårt sinne kan inte och våra ord kan ännu mindre på ett rationellt sätt förklara hela innebörden av Nattvarden.
2.3 Luthersk tolkning (Realpresens) - David P Scaer
David P Scaer som står i den Lutherska skolan polemiserar Hesselinks påstående om att Calvin och Luther stod varandra nära i synen på Nattvarden. Redan 1549 erkände nämligen kalvinister och zwinglianer varandras uppfattning. Vilket ska sättas i perspektiv med att Luther vägrade ha Nattvardsgemenskap med Zwingli. Visserligen använder sig både Lutheraner och kalvinister av termen realpresens, men Scaer anför att innebörden i denna term är långt ifrån den samma inom de bägge traditionerna. Lutheraner tror på en verklig närvaro i det att den troende får del av Kristi fysiska och gudomliga natur i sin kropp och själ, emedan kalvinisterna tycks mena att Kristi närvaro är av andlig art och ”endast” blir en själens föda. Scaer ogillar det för Lutherdomen ofta brukade epitetet konsubstantiation eftersom denna inte speglar den magisterala Lutherdomens uppfattning. Enligt Scaer bör man hellre, i anslutning till Confessio Augustana tala om realpresens:
”Om Herrens Nattvard lära de, att Kristi lekamen och blod i nattvarden äro verkligen tillstädes och utdelas åt dem, som undfå sakramentet. De ogilla dem, som lära annorlunda.”
För att verkligen understryka detta skriver Scaer att den som deltar i Eukaristin får del samma kropp som föddes till Jorden av Jungfru Maria. Denna konkreta syn har sin förklaring i den höga sakramentsteologin inom Lutherdomen. Sakramenten är ingen nytestamentlig innovation, utan snarare det gängse bibliska sättet genom vilket Gud kommer till Sitt folk. Scaer refererar till den omtvistade perikopen i 1 Kor där det heter:
”…bröder: våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet. Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose. Alla åt de samma andliga mat, och alla drack de samma andliga dryck, de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.
Denna text läses Kristologiskt (hur man nu kan läsa den på annat sätt) och visar därför på en tydlig sakramental närvaro i förbunden på GT´s tid. I sakramenten, som naturligtvis explicit utgår ifrån Inkarnationen, blir Skaparen till ett med Sin skapelse genom att anta dess form. Gud är närvarande i allting, men för frälsningen är Han närvarande i vissa ting. En annan aspekt som Scaer tar fram som en skillnad mellan den reformera och den lutherska uppfattningen är Luthers betoning på Kristi ord som instiftande. Det kommer inte an på om man tror att Han är där eller inte, men den som dricker i otro möter Herren som domare och inte som frälsare.
Det kan tyckas att den Lutherska uppfattningen är identisk med den Katolska synen på Nattvarden, men Scaer visar på flera essentiella variabler gentemot Rom. Det mesta är kopplat till mässoffertanken, som enligt Luther var en stor hädelse om man med denna åsyftade att Kristi offer upprepades vid varje mässa. Denna tolkning, menar Scaer är mycket svår att harmonisera med Skriftens klara ord om att Kristus offrades en gång för hela mänskligheten. Vidare fördömer den Augsburgska trosbekännelsen privata mässor och bruket att låta folket endast ta del av brödet vid mässan.
2.4 Romersk katolsk tolkning (Transubstantiation) – Thomas A Baima
Den katolske teologen Thomas A Baima har genomgående en god ton gentemot de andra författarna och han visar på att den katolska synen på Nattvarden har många likheter med de andra och välkomnar vissa betoningar som han anser saknas i sin egen tradition. Men han bemöter också kritik. Bland annat kritiseras Scaer eftersom han i sin tur ifrågasatte aristotelisk terminologi för att på ett filosofiskt plan försöka beskriva hur Nattvardselementen förvandlas. Enligt Baima gör Lutheranerna samma sak, även om de lånar sitt filosofiska system ifrån William Ockham.
Baima tar i sin essä två synnerligen centrala utgångspunkter: Treenigheten och Inkarnationen. Nattvarden som även kallas kommunion har sitt absoluta axiom i Gud som själv är kommunion (gemenskap) den eviga kommunionen mellan Fadern och Sonen och Den Helige Anden. Kristen existentialism är därför inte att finna mening, utan att finna enhet/förening, med denne Gud som själv är enhet och förening. Kristi Inkarnation är sedan ramverket för det sakramentala livet i Gud. Han är Gåvan som ges i gåvorna (sakramenten). I sakramenten förenas Gudomligt och mänskligt, precis som Kristus är både Gud och människa. Sakramenten förmedlar därför liv och nåd för den kristne som i liturgin och firandet av Eukaristin inte endast minns och proklamerar Kristi verk, utan tar aktivt del i det. Baima förklarar att vid konsekrationen är dock inte endast Kristi kropp närvarande, utan även Hans offer. Även om Baima inte tydligt nämner mässoffret i klassiska katolska termer som ett upprepande av Kristi offer finns den underliggande tanken med i hans resonemang. När Baima kommer fram till definitionen av RKK:s syn på realpresens pekar han på det faktum att systematiskt dogmatiska utläggningar i Kyrkans hägn ofta har sin grund i att man besvarar en villfarelse som florerade, utifrån detta citeras ett dekret från konciliet i Trent:
”If anyone denies that in the sacrament of the most Holy Eucharist the body and blood, together with the soul and divinity of our Lord Jesus Christ and therefore the hole Christ are truly, really and substantially contained, but says that He is in it only as a sign or figure or by His power, let him be anathema…”
Härvid tillkännager Baima den explicit katolska tolkningen av Nattvardselementen – Transubstantiation, som går ut på att elementens form består, medan dess verklighet förvandlas, inte ens en empirisk undersökning av de konsekrerade elementen skulle resultera i något annat än att brödet och vinet är just bröd och vin till sina yttre gestalter, men icke desto mindre är den inre verkligheten Kristi kropp och blod. Genom vad man kallar för adduction är Kristus lika närvarande i Himmelen som i Eukaristin var den än firas, Hans närvaro är inte begränsad till en plats. Baima avslutar med att skriva om Nattvardens praxis, där man kan se en koherens mellan de olika författarna. Alla tycks intressant nog, vara överens om att Eukaristin helst borde firas varje Söndag (eftersom detta var urkyrkans bruk ) men Baima tillägger dock att en överlåten katolik går dagligen i mässan.
3. Slutsats
Boken Understanding Four Veiws on the Lord´s Supper är som nämndes i inledningen ett gott hjälpmedel för den som på ett sammanfattande och relativt enkelt sätt vill förstå mer om hur vissa traditioner tolkar läran om den Heliga Nattvarden. Det finns vissa aspekter av denna lära som omfattas av samtliga traditioner och boken har visat att flera infallsvinklar hos de olika författarna har välkomnats hos de andra teologerna. Ett exempel är Baptisten Moores förbundsteologiska approach, en annan är den reformerta betoningen av Andens roll, eller det Trinitariska och Inkarnatoriska ramverket som katoliker och Lutheraner betonar i sin sakramentslära. Differenserna är å andra sidan explicita och den mest polemiska hållningen mot de andra framförs av Scaer. Huruvida detta är ett personligt drag eller rent dogmatiskt är svårare att säga. Jag vill dock tillstå att Baima (RKK) och Scaer (Lutherdomen) står nära varandra, speciellt om man bortser ifrån mässoffret. Står då Moore (Baptismen) och Hesselink (Reform) lika nära varandra? Kanske inte riktigt, eftersom den reformerta traditionen tydligt talar om en verklig närvaro inom elementen. På så vis är den Zwinglianska uppfattningen en udda fågel. Å andra sidan kan man ställa samtliga protestantiska representanter mot Baimas katolska läror om mässoffret, utdelandet av endast bröd och privata mässor. Ser man i stället till devisen om en mystisk förvandling och närvaro i elementen torde den Lutherska och Reformerta linje hysa vissa likheter. Det sistnämnda hade varit än mer sant om den Ortodoxa synen hade funnits representerad.
3.1 Eget ställningstagande
3.1.1 Zwingliansk memorialism
Moore är en god Bibelteolog och jag har stor respekt för hans betoning av Nattvarden som ett tecken med rötter i GT och krona i det himmelska riket. Om man ska förlänga en sådan liknelse undrar jag vad som händer med stammen? Om Nattvarden är så central att GT innehåller flera historiska typologier för den och att Uppenbarelseboken talar om dess fullbordan, varför då begränsa dess innebörd här och nu som ”endast” ett tecken. En sakramental approach förenar Gudomligt och mänskligt och springer därmed fram ur frälsningens förutsättning: Inkarnationen.
Moore tar avstånd ifrån realpresens bland annat med hänvisning till tolkningen av att synda mot Herrens kropp och blod har att göra med Kyrkan som Kristi kropp och inte elementen vid måltiden. Hermeneutiken är logisk, men fallerar då man betänker att man inte kan synda mot någon annan än Gud själv. Att Paulus i denna vers nämner både kropp och blod tycks också understryka ett sådant postulat, då det annars är kroppen ensam som används om Kyrkan.
Min tredje och sista invändning mot en Zwingliansk Nattvardssyn är en i det närmaste enhetlig kyrkohistorisk konsensus, som fram till mitten av 1500-talet lärde realpresens.
3.1.2 Reformert, Andlig närvaro
Jag kan inte nog uttrycka min uppskattning av Hesselink´s eller rättare sagt Calvins betoning på Den Helige Andes roll i Nattvarden. Det är en betoning som ligger mycket nära den Ortodoxa uppfattning som jag själv står för. Det samma gäller naturligtvis Nattvardens mystiska realitet, som ingalunda helt kan uppfattas av människan. Dessa två premisser har gett upphov till fruktbara dialoger mellan det reformerta och Ortodoxa lägret, ett faktum som inte är helt svårt att förstå eftersom Östkyrkan sällan explicit har definierat Nattvarden lika ingående som i Väst.
Jag har dock en allvarlig invändning mot Calvins lära om Nattvarden, nämligen att Kristus endast är närvarande på ett andligt sätt i Nattvarden och att denna därmed endast är föda vår själ och inte för vår kropp. Som vi har sett skrev Hesselink om att Anden gör Kristus ”verkligt” närvarande i elementen, men om Kristus inte är fysiskt närvarande innebär det i så fall att endast Hans gudomliga sida är närvarande i Nattvarden. Den kalvinistiska läran formar därmed i detta fall en Nestoriansk Kristologi, en lära som enhetligt fördömdes av den tidiga Kyrkan. Kristi mänskliga och Hans Gudomliga natur får inte och kan inte särskiljas. Orsaken till denna hållning hos de reformerta har sin grund i att Kristus sitter på Guds högra sida och därmed inte kan vara närvarande i Nattvarden också. Är då inte Kristus allestädes närvarande? Och än mer, handlar inte formuleringen sittande på Guds högra sida snarare om potentat än om fysisk position? I dess kontext är det ett sätt att säga att Kristus är jämlik med Gud själv.
3.1.3 Katolsk transubstantiationslära
Då jag själv står för den patristiska läran om Nattvarden, är det föga förvånande att jag finner stora likheter mellan utgångspunkterna i min egen uppfattning och RKK:s. Det Trinitariska och Inkarnatoriska ramverket som ett omistligt axiom för sakramentsteologin ser jag som varande av stort värde. Dock anser jag realpresens vara en teologiskt mer passande ”beskrivning” av Nattvardens element än transubstantiation, då det senare på ett alltför invecklat sätt försöker beskriva sådant som inte går att beklä med ord. Med Gregorios av Nyzzas ord ”Var och en som försöker beskriva det outsägliga ljuset är i sanning en lögnare – inte därför att han hatar sanningen, utan pågrund av det otillräckliga i hans beskrivning…” Jag delar vidare till fullo Scaers kritik mot mässoffertanken, (om man med detta anför att Kristi offer upprepas i den Heliga Eukaristin) Augustanas fördömande av privatmässor och utdelandet av Nattvarden endast i form av brödet. Detta skall sättas i kontrast med Jesu ord: ”Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: ”Drick av den alla…”
3.1.4 Luthersk (och Ortodox) Realpresens
Med tanke på ovannämnda kommentarer till de övriga teologiska hållningarna liknar min förståelse av Nattvarden mest Scaers Lutherska. Skälen till detta är många. Luther gjorde å ena sidan upp med RKK:s tillägg till mässan, utan att å andra sidan ta bort essentiella sanningar i den samma som jag menar att Calvin och i synnerhet Zwingli gjorde.
För det första är Eukaristin ett tacksägelsesakrament där gudomligt och mänskligt möts och förenas. Den är ett möte med Hela Treenigheten som blir möjligt tack vare Guds människoblivande. Hela Kristus möter oss i Nattvarden. Hans närvaro är inte bara för vår själ, utan också för vår kropp. Med andra ord blir elementen förvandlade för att vi ska kunna bli förvandlade. Precis som att ”…Gud (i Inkarnationen) blev människa för att människan ska kunna bli gudomliggjord…” Jag tror att realpresens är det närmaste vi kan komma i vår beskrivning. Precis som Kristus är både Gud och människa är Nattvardselementen både bröd och kropp / vin och blod. Brödet är inte ett skenbröd, men det är samtidigt så mycket mer än bröd. Exakt hur detta går till är varken möjligt eller ens relevant att veta. Varje försök till formulering slinker ur teologernas fångstnät som en vig katt, för att låna en träffande bild av en okänd kyrkofader. Vidare kan man precis som Scaer fråga sig varför S:t Paulus varnar oss för att synda mot Herrens kropp och blod om det bara var symboler för Kristi närvaro? Är det möjligt att synda mot en symbol? Jag delar också som sagt Luthers explicita förkastande av mässoffret (upprepandet av Kristi död). Här vill jag låna ett citat av Scaer som är mycket träffande:
“Sacrament and Sacrifice are two different sides of one reality. Christ´s death is a onetime historical moment, but this sacrifice or atonement for sin is an eternal reality before God, which determines how He deals with the world. The one sacrifice for sin corresponds to only one Eucharist, which manifests itself wherever Christians celebrate it. No one but God can offer up Christ as a sacrifice and Christ alone distributes his sacrifice as sacrament to His people…”
Denna uppfattning delas också med Ortodoxin, där man inte talar om en upprepning utan en delaktighet i Kristi offer, eftersom evigheten under liturgin skär in i tiden. Jorden höjer sig och himmelen sänker sig. Någon undrar nu vad som är den verkliga skillnaden mellan Ortodox Nattvardslära och (magisteral) Luthersk. Då jag under flera månaders tid har arbetat intensivt med den första verkliga teologiska dialogen mellan Lutheraner och Ortodoxa, vill jag hävda att det inte finns någon skillnad. Och redan Luther själv refererade i sin polemik mot RKK, till grekerna i Östkyrkan som ”de mest sanna efterföljarna av evangeliet i världen..” då det handlade om läran om den heliga Nattvarden.
SLUTNOTER:
1) Matt 26:26-28, Bibel 2000
2) Jmf t ex Jesu egna ord i Joh 17:11. Paulus uppmanar vidare till detta i Ef 4:3-6
3) Dessa fyra tolkningar är Zwinglian memorialism (Moore), Reformed Spiritual Presens (Hesselink), Lutheran Real Presens (Scaer) och Catholic Transubstantiation (Baima).
4) Grenz (2000) sid 534
5) Moore (2007) sid 30
6) Se Ex 12:1ff
7) När judarna firar påsk ställer de fram ett sederfat, som innehåller lamm, ägg, bittra örter mm. Detta är hämtat ifrån Exodusberättelsen. Man upprepar händelsen under den första påsken. Det var en sådan måltid som Jesus firade med Sina lärjungar under påsken när Han instiftade Nattvarden.
8) Moore (2007) sid 34-35
9) Moore (2007) sid 38
10) Jmf 1 Kor 10:17
11) Moore (2007) sid 39-40
12) Moore (2007) sid 39
13) Hesselink (2007) sid 45
14) Hesselink (2007) sid 61
15) Hoc Est Corpus – den latinska inlednings orden av instiftelsen, Detta är min kropp, knyts i RKK till det ögonblick då brödet förvandlas till Kristi verkliga kropp. Från denna fras härstammar Hokus Pokus.
16) Torrance (1958) sid 174
17) Hesselink (2007) sid 62
18) Hesselink (2007) sid 63-64
19) Hesselink (2007) sid 64-65
20) Rom 8:9, Svenska Folkbibeln
21) Som en reaktion mot RKK:s betoning av prästens roll i ”neddragandet” av Kristus i sakramentet betonas i reformert tradition hellre de troendes upplyftande. Se 22) Hesselink (2007) sid 66
23) Hesselink (2007) sid 66
24) Scaer refererar också till det faktum att Luther lär ha böjt sig ned och slickat upp spillt vin vid ett Nattvardsfirande och hans exkommunicerade av en tysk präst som placerade konsekrerade oblat bland de icke konsekrerade, något som Calvin troligen aldrig skulle ha gjort. Scaer (2007) sid 75
25) Scaer (2007) sid 99
26) Scaer (2007) sid 75. Luther var mycket noga med att tolka innebörden av Jesu ord ”detta är min kropp… detta är mitt blod…” på ett bokstavligt sätt. Det är intressant att notera den påstådda polemiken i denna fras av olika reformatorer sätts in på olika ställen. Calvin lärde att min kropp skulle uppfattas symbolsikt så att närvaron kunde kopplas till en andlig närvaro, Karlstadt försökte med detta, för att Kristus med touto (detta) inte menade brödet som räcktes fram utan egen sin kropp. Zwingli tolkade är på ett symboliskt sätt och uteslöt därmed helt och hållet en sakramental närvaro i elementen. Därmed menar Lutheranerna vara konsekventa och tolkar hela frasen på ett bokstavligt sätt. Se Pieper (1985) sid 587ff
27) Konsubstantiation betyder lexikalt ”en substans vid sidan av en annan.” Eftersom den kan tolkas som att Kristus inte är verkligt närvarande i elementen, utan att det föreligger en distinktion mellan Kristi närvaro och elementen. Scaer (2007) sid 87
28) Ur den Augsburgska Trosbekännelsen artikel 10, Om Nattvarden. Hämtat från: http://www.logosmappen.net/beskrifter/ca
29) Scaer (2007) sid 87
30) 1 Kor 4:1-4, Bibel 2000
31) Scaer (2007) sid 92-93
32) Scaer (2007) sid 94ff
33) Scaer (2007) 144-145
34) Jmf Heb 8-9
35) Se den Augsburgska Trosbekännelsen artikel 24 (tilläggsparagraf III), Om Mässan
”Vid Herrens nattvard får lekmännen sakramentet under båda gestalterna, emedan detta bruk stöder sig på Herrens befallning Matt. 26:27: Drick härav alla. Där föreskriver Kristus med klara ord om kalken, att alla skall dricka av den. Ock för att ingen skall kunna göra undanflykter och påstå att ordet gäller endast prästerna, anför Paulus för korintierna ett exempel, av vilket det framgår att hela församlingen tagit emot sakramentet under båda gestalterna. 1 Kor. 11:20. Och detta bruk fortlevde länge i kyrkan… Hieronymus, säger: Prästerna förvalta eukaristien och utdelar Kristi blod åt folket…” Ur den Augsburgska Trosbekännelsen artikel 22 (tilläggsparagraf I), Om nattvarden under båda gestalterna. Hämtat från: http://www.luk.se/augustana.htm
36) T ex den starka pnevmatologiska aspekten inom reformert uppfattning. Se Baima (2007) sid 79
37) Jmf Scaer (2007) sid 92
38) Baima (2007) sid 111
39) Baima (2007) 120-121. Därför inleds Katolska (och Ortodoxa) Gudtjänster i allmänhet och mässor i synnerhet med orden: ”I Faderns och Sonens och Den Helige Andens Namn…”
40) Baima (2007) sid 122
41) Se t ex RKK:s katekes, artikel 1323
42) Nuener (2000) sid 621
43) Baima (2007) sid 129
44) Apg 2:42, 20:7, Justinius Martyrens första apologi, kapitel 67. Se Bercot (1998) sid 404, Jmf också Didaché och Ignatiusbreven
45) Baima (2007) sid 131
46) Se t ex Gen 14:18-20, Ex 12:1ff
47) 1 Kor 11:27
48) Jmf Ps 51:6
49) Nestorius läror fördömdes vid det tredje ekumeniska Konciliet, Efesos 431.
50) Lossky (1997) sid 224
51) Matt 26:27
52) Jmf t ex Lossky (1997) sid 123-124
53) Scaer (2007) sid 145
54) Jmf t ex Ware (2000) sid 291
55) Det vill säga korresponsdansen mellan Tübingenteologerna (Jakob Andreae, Martin Crusius m fl) och Patriark Jeremias II Tranos under perioden 1573-1581
56) Luther (1958) sid 59
4. Källor
4.1 Litteratur:
Armstrong, John H (Red), Engle Paul E (red), Moore, Russel D / Hesslink, John I / Scaer, David P / Baima, Thomas A. (2007) Understanding Four Veiws on the Lord´s Supper. Zondervan, Grand Rapids
Andrén, Olof /Per Beskow (övers/förkl) (2006) De Apostoliska Fäderna. Artos Bokförlag, Skellefteå
Bercot, David W (Redaktör) (1998) Dictonary of early Christian Beliefs. Hendrickson Publisher Inc, Massachusetts
Grenz, Stanely J (2000) Theology for the Community of God. Eerdmans, Grand Rapids
Lossky, Vladimir (1997) Östkyrkans mystiska teologi. Artos Bokförlag, Skellefteå
Luther, Martin (1958) The Liepzig Debate, Luthers work: Career of the reformer I vol 31. Muhlenberg Press, Phiadelphia
Luther, Martin (1958) The Liepzig Debate, Luthers work: Career of the reformer II vol 32. Muhlenberg Press, Phiadelphia
Nuener J (2000) The Christian Faith in the Doctrinal Documents of the Catholic Church. Alba House, New York
Pieper, Franz (1985) (Översatt av Tom Hardt) Kristen Dogmatik. Bokförlaget Pro Veritate, Uppsala
Torrance T F (1958) Calvin´s Antidote to the Council of Trent. Eerdmans, Grand Rapids
Ware, Kallistos (2000) Den Ortodoxa Kyrkan. Artos bokförlag, Skellefteå
4.2 Bibelöversättningar:
Bibel 2000, Bibelkommissionens översättning (med noter och uppslagsdel)
Greek New Testament
Svenska Folkbibeln 1998 (med noter och uppslagsdel)
4.3 Internet:
The exegetical Bible online: http://www.blueletterbible.org/
Den Augsburgska bekännelsen online:
http://www.logosmappen.net/beskrifter/ca
http://www.luk.se/augustana.htm
I början av denna veckan skrev jag några korta tankar om den Heliga Nattvarden och dess tolkningar i olika traditioner, utifrån en bok jag just hade läst. Nedan följer denna redogörelse. Till mitt stora förtret (jag har väldigt svårt för när datorer gör myteri) vill inte fotnoterna följa med denna gång är jag kopierar arbetet fr word. Jag har därför lagt in dem manuellt längst ned, men de är inte numrerade i dokumentet. Då de trots allt står i rätt följd kan man nog lista ut var de ska vara. Hur som helst så är det viktigt att ni läser noterna när ni läser inlägget, för att få lite mer förklaringar angående vissa aspekter. Kommentarer/tankar är som vanligt välkomna! OCH om någon vet ur man gör med noterna så hjälp mig gärna med det..
-----------------------------------------------------
1. Den Heliga Nattvarden
1.1 Inledning
”Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp.” Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: ”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse….”
Synnerligen sällsynt är uppfattningen att ovannämnda måltid, må vara om den kallas Herrens Heliga Nattvard, Eukaristi eller Mässa, inte är av stor betydelse för Kyrkan och dess liv. Måltiden är instiftad av Herren Jesus själv och den kristne får av nåd deltaga i detta högtidsfirande. Någonstans där upphör koherensen bland teologer och kyrkliga traditioner. Det kräver inga nämnvärda djupdykningar i kristen dogmhistorik för att upptäcka att Nattvarden – som enligt undertecknad bör ses som ett axiom för de troendes enhet med Gud och varandra, tragiskt nog har vållat prekära dispyter och kyrkosplittringar. Jag kan inte säga att jag attraheras av påståendet, men jag tror vi står inför ett vägval. Antingen kan vi uppträda som om det regnar och låsas att allt är väl eller också kan vi erkänna att det inom Kyrkan föreligger essentiellt differenta interpretationer om vad Nattvarden innebär och hur den dess praxis bör se ut. Behöver jag säga att det första alternativet är dömt att misslyckas? Hur kan vi be om och sträva efter enhet i Kristi kropp om inte ens tillkännager våra olikheter? Att tillkännage och förstå varandras initiallägen i en viss teologisk dogm är just vad vi behöver göra om vi väljer det andra alternativet. Där och endast där, kan en fruktbar dialog ha sin utgångspunkt. Jag har med intresse precis läst en bok som tar dessa premisser på allvar. Den ingår i Zondervans dogmatiska counterponits serie och bär titeln: Understanding Four Veiws on the Lord´s Supper. I boken presenteras fyra tolkningar av Nattvarden av en teolog ifrån respektive tradition. De utvalda teologerna är: Russel D Moore, John I Hesslink, David P Scaer och Thomas A Baima. Redaktörer för boken är Paul E Engle och John H Armstrong. Då jag personligen hyser ett djupt intresse för historisk systematisk teologi, har jag flera gånger uppmärksammat hur likartade dialoger genom Kyrkans historia har öppnat upp för viktiga gemensamma ställningstaganden eller åtminstone förvärvat en ingående förståelse för varandras olikheter och strävan efter en autentisk teologi.
2. Analys
2.1 Baptistisk tolkning (Zwingliansk memorialism) - Russell D Moore
Bokens första essä är skriven av den baptistiske teologen Russell D Moore. Han står för vad man brukar kalla för den zwinglianska tolkningen av Nattvarden. Huldreich Zwingli gick betydligt längre i sitt avståndstagande till katolikernas syn på Nattvarden än vad både Luther och Calvin hade gjort och menade att Kristus inte alls var närvarande i Nattvardselementen (brödet och vinet). Han ville i stället lyfta fram Kristi närvaro i de troende som samlades och deltog i kommunionen. Moore betonar dock initialt att denna uppfattning inte är att betrakta som att brödet och vinet endast är symboler, utan snarare tecken. Det handlar om historiska verkligheter som levandegörs. Han talar också om Nattvarden som en proklamation av Guds ingripande för Sitt folk. Här knyter Moore tydligt an till berättelserna i Exodus och den första påsken i samband med Israels befrielse ut ur Egypten. Denna händelse skulle folket helga och fira som åminnelse, som ett tecken som både pekade tillbaka i tiden till befrielsen ur slaveriet, men också framåt till löfteslandet som flödar av mjölk och honung. Parallellerna till Herrens måltid är naturligtvis inga tillfälligheter och Moore menar därmed att proklamationen av Guds ingripande och trofasthet gentemot förbundet på Mose tid, både upprepas och når sin fullbordan i Kristi verk. Nattvarden är en förbundsmåltid och elementen är det nya förbundets tecken som i likhet med regnbågen i det Noaiska förbundet eller omskärelsen i det Abrahamitiska var tecken som proklamerade en större verklighet.
”The bread and the cup are signs of remembrance of the atonement… in the Supper we commune with one another and with Christ…”
Moore anför vidare att Kristus inte bara är närvarande när vi firar Nattvarden, utan alltid när Kyrkan är samlade i Hans namn. Som kristna har vi delaktighet i Kristi kropp, men inte i Hans fysiska kropp, utan i Hans mystiska Kropp på Jorden som är Kyrkan. Att synda mot Kristi kropp som Paulus varnar för i första Korinthierbrevet handlar enligt Moore därför om den splittring av församlingen och missbruk av Guds gåvor som Aposteln talat om i den närliggande kontexten, inte om metafysiska realiteter inom elementen i sig själva.
2.2 Reformert tolkning (Andlig närvaro) - John I Hesselink
John I Hesselink skriver i sin kommentar till Moores essä att kopplingarna till GT:s förbund och Nattvarden som ett tecken är i harmoni med hur hans egen tradition skulle beskriva detta omtvistade fenomen. Men frågan vad som sker i Herrens måltid anser han inte riktigt vara besvarad. Kristus är förvisso alltid närvarande med Sitt folk, men i sakramenten möter Han oss på ett unikt sätt. Calvin talade om sakramenten som givna av Gud för att uppväcka vår tro och få den att växa, men han tillade att det måste ske genom Andens verk. Anden föder vår tro på sakramentets djupare innebörd. Det handlar därför inte om orden som uttalas över elementen, utan om den troendes hjärta. Om detta sade Calvin:
”Den som åtskiljer tron från sakramenten gör det samma som om man skulle avlägsna själen ifrån kroppen.”
Calvin menade att Kristus var verkligt närvarande i elementen, men genom en andlig närvaro. Med hänvisning till detta kan man se flera likheter mellan Luther och Calvin än mellan Zwingli och Calvin. Inom den kalvinistiska interpretationen av Nattvarden talar man om denna som en själens föda i vilken brödet och vinet fungerar som instrument för att Kristus genom Anden uppfyller den troende med Sin kropp. Genomgående affirmeras den pnevmatologiska aspekten av Nattvarden hos Hesselink. Genom Andens verk kommer Kristus oss helt nära. Det är också här den viktigaste differensen till den Lutherska tolkningen föreligger.
Calvin betonade att Kristus ingalunda kan vara fysiskt närvarande i Nattvardselementen, eftersom Kristus, efter Sin himmelsfärd kroppsligen sitter på Faderns högra sida i Himmelen. Men hur kan då Kristus även för Calvin vara ”verkligt” närvarande i elementen? Här betonas Andens roll på ett explicit sätt. Han är den som överbryggar klyftan mellan Himmel och Jord och gör Kristus andligt närvande i Nattvarden. Detta kopplar Calvin samman med Romarbrevets åttonde kapitel där vi läser: ”Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Kristi Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte Honom.” Det är med hjälp av Anden som de kristna lyfts upp till Kristus i firandet av Eukaristin. Man kan därtill inte tala om reformert sakramentslära utan att nämna betoningen på mysteriet. Vårt sinne kan inte och våra ord kan ännu mindre på ett rationellt sätt förklara hela innebörden av Nattvarden.
2.3 Luthersk tolkning (Realpresens) - David P Scaer
David P Scaer som står i den Lutherska skolan polemiserar Hesselinks påstående om att Calvin och Luther stod varandra nära i synen på Nattvarden. Redan 1549 erkände nämligen kalvinister och zwinglianer varandras uppfattning. Vilket ska sättas i perspektiv med att Luther vägrade ha Nattvardsgemenskap med Zwingli. Visserligen använder sig både Lutheraner och kalvinister av termen realpresens, men Scaer anför att innebörden i denna term är långt ifrån den samma inom de bägge traditionerna. Lutheraner tror på en verklig närvaro i det att den troende får del av Kristi fysiska och gudomliga natur i sin kropp och själ, emedan kalvinisterna tycks mena att Kristi närvaro är av andlig art och ”endast” blir en själens föda. Scaer ogillar det för Lutherdomen ofta brukade epitetet konsubstantiation eftersom denna inte speglar den magisterala Lutherdomens uppfattning. Enligt Scaer bör man hellre, i anslutning till Confessio Augustana tala om realpresens:
”Om Herrens Nattvard lära de, att Kristi lekamen och blod i nattvarden äro verkligen tillstädes och utdelas åt dem, som undfå sakramentet. De ogilla dem, som lära annorlunda.”
För att verkligen understryka detta skriver Scaer att den som deltar i Eukaristin får del samma kropp som föddes till Jorden av Jungfru Maria. Denna konkreta syn har sin förklaring i den höga sakramentsteologin inom Lutherdomen. Sakramenten är ingen nytestamentlig innovation, utan snarare det gängse bibliska sättet genom vilket Gud kommer till Sitt folk. Scaer refererar till den omtvistade perikopen i 1 Kor där det heter:
”…bröder: våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet. Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose. Alla åt de samma andliga mat, och alla drack de samma andliga dryck, de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.
Denna text läses Kristologiskt (hur man nu kan läsa den på annat sätt) och visar därför på en tydlig sakramental närvaro i förbunden på GT´s tid. I sakramenten, som naturligtvis explicit utgår ifrån Inkarnationen, blir Skaparen till ett med Sin skapelse genom att anta dess form. Gud är närvarande i allting, men för frälsningen är Han närvarande i vissa ting. En annan aspekt som Scaer tar fram som en skillnad mellan den reformera och den lutherska uppfattningen är Luthers betoning på Kristi ord som instiftande. Det kommer inte an på om man tror att Han är där eller inte, men den som dricker i otro möter Herren som domare och inte som frälsare.
Det kan tyckas att den Lutherska uppfattningen är identisk med den Katolska synen på Nattvarden, men Scaer visar på flera essentiella variabler gentemot Rom. Det mesta är kopplat till mässoffertanken, som enligt Luther var en stor hädelse om man med denna åsyftade att Kristi offer upprepades vid varje mässa. Denna tolkning, menar Scaer är mycket svår att harmonisera med Skriftens klara ord om att Kristus offrades en gång för hela mänskligheten. Vidare fördömer den Augsburgska trosbekännelsen privata mässor och bruket att låta folket endast ta del av brödet vid mässan.
2.4 Romersk katolsk tolkning (Transubstantiation) – Thomas A Baima
Den katolske teologen Thomas A Baima har genomgående en god ton gentemot de andra författarna och han visar på att den katolska synen på Nattvarden har många likheter med de andra och välkomnar vissa betoningar som han anser saknas i sin egen tradition. Men han bemöter också kritik. Bland annat kritiseras Scaer eftersom han i sin tur ifrågasatte aristotelisk terminologi för att på ett filosofiskt plan försöka beskriva hur Nattvardselementen förvandlas. Enligt Baima gör Lutheranerna samma sak, även om de lånar sitt filosofiska system ifrån William Ockham.
Baima tar i sin essä två synnerligen centrala utgångspunkter: Treenigheten och Inkarnationen. Nattvarden som även kallas kommunion har sitt absoluta axiom i Gud som själv är kommunion (gemenskap) den eviga kommunionen mellan Fadern och Sonen och Den Helige Anden. Kristen existentialism är därför inte att finna mening, utan att finna enhet/förening, med denne Gud som själv är enhet och förening. Kristi Inkarnation är sedan ramverket för det sakramentala livet i Gud. Han är Gåvan som ges i gåvorna (sakramenten). I sakramenten förenas Gudomligt och mänskligt, precis som Kristus är både Gud och människa. Sakramenten förmedlar därför liv och nåd för den kristne som i liturgin och firandet av Eukaristin inte endast minns och proklamerar Kristi verk, utan tar aktivt del i det. Baima förklarar att vid konsekrationen är dock inte endast Kristi kropp närvarande, utan även Hans offer. Även om Baima inte tydligt nämner mässoffret i klassiska katolska termer som ett upprepande av Kristi offer finns den underliggande tanken med i hans resonemang. När Baima kommer fram till definitionen av RKK:s syn på realpresens pekar han på det faktum att systematiskt dogmatiska utläggningar i Kyrkans hägn ofta har sin grund i att man besvarar en villfarelse som florerade, utifrån detta citeras ett dekret från konciliet i Trent:
”If anyone denies that in the sacrament of the most Holy Eucharist the body and blood, together with the soul and divinity of our Lord Jesus Christ and therefore the hole Christ are truly, really and substantially contained, but says that He is in it only as a sign or figure or by His power, let him be anathema…”
Härvid tillkännager Baima den explicit katolska tolkningen av Nattvardselementen – Transubstantiation, som går ut på att elementens form består, medan dess verklighet förvandlas, inte ens en empirisk undersökning av de konsekrerade elementen skulle resultera i något annat än att brödet och vinet är just bröd och vin till sina yttre gestalter, men icke desto mindre är den inre verkligheten Kristi kropp och blod. Genom vad man kallar för adduction är Kristus lika närvarande i Himmelen som i Eukaristin var den än firas, Hans närvaro är inte begränsad till en plats. Baima avslutar med att skriva om Nattvardens praxis, där man kan se en koherens mellan de olika författarna. Alla tycks intressant nog, vara överens om att Eukaristin helst borde firas varje Söndag (eftersom detta var urkyrkans bruk ) men Baima tillägger dock att en överlåten katolik går dagligen i mässan.
3. Slutsats
Boken Understanding Four Veiws on the Lord´s Supper är som nämndes i inledningen ett gott hjälpmedel för den som på ett sammanfattande och relativt enkelt sätt vill förstå mer om hur vissa traditioner tolkar läran om den Heliga Nattvarden. Det finns vissa aspekter av denna lära som omfattas av samtliga traditioner och boken har visat att flera infallsvinklar hos de olika författarna har välkomnats hos de andra teologerna. Ett exempel är Baptisten Moores förbundsteologiska approach, en annan är den reformerta betoningen av Andens roll, eller det Trinitariska och Inkarnatoriska ramverket som katoliker och Lutheraner betonar i sin sakramentslära. Differenserna är å andra sidan explicita och den mest polemiska hållningen mot de andra framförs av Scaer. Huruvida detta är ett personligt drag eller rent dogmatiskt är svårare att säga. Jag vill dock tillstå att Baima (RKK) och Scaer (Lutherdomen) står nära varandra, speciellt om man bortser ifrån mässoffret. Står då Moore (Baptismen) och Hesselink (Reform) lika nära varandra? Kanske inte riktigt, eftersom den reformerta traditionen tydligt talar om en verklig närvaro inom elementen. På så vis är den Zwinglianska uppfattningen en udda fågel. Å andra sidan kan man ställa samtliga protestantiska representanter mot Baimas katolska läror om mässoffret, utdelandet av endast bröd och privata mässor. Ser man i stället till devisen om en mystisk förvandling och närvaro i elementen torde den Lutherska och Reformerta linje hysa vissa likheter. Det sistnämnda hade varit än mer sant om den Ortodoxa synen hade funnits representerad.
3.1 Eget ställningstagande
3.1.1 Zwingliansk memorialism
Moore är en god Bibelteolog och jag har stor respekt för hans betoning av Nattvarden som ett tecken med rötter i GT och krona i det himmelska riket. Om man ska förlänga en sådan liknelse undrar jag vad som händer med stammen? Om Nattvarden är så central att GT innehåller flera historiska typologier för den och att Uppenbarelseboken talar om dess fullbordan, varför då begränsa dess innebörd här och nu som ”endast” ett tecken. En sakramental approach förenar Gudomligt och mänskligt och springer därmed fram ur frälsningens förutsättning: Inkarnationen.
Moore tar avstånd ifrån realpresens bland annat med hänvisning till tolkningen av att synda mot Herrens kropp och blod har att göra med Kyrkan som Kristi kropp och inte elementen vid måltiden. Hermeneutiken är logisk, men fallerar då man betänker att man inte kan synda mot någon annan än Gud själv. Att Paulus i denna vers nämner både kropp och blod tycks också understryka ett sådant postulat, då det annars är kroppen ensam som används om Kyrkan.
Min tredje och sista invändning mot en Zwingliansk Nattvardssyn är en i det närmaste enhetlig kyrkohistorisk konsensus, som fram till mitten av 1500-talet lärde realpresens.
3.1.2 Reformert, Andlig närvaro
Jag kan inte nog uttrycka min uppskattning av Hesselink´s eller rättare sagt Calvins betoning på Den Helige Andes roll i Nattvarden. Det är en betoning som ligger mycket nära den Ortodoxa uppfattning som jag själv står för. Det samma gäller naturligtvis Nattvardens mystiska realitet, som ingalunda helt kan uppfattas av människan. Dessa två premisser har gett upphov till fruktbara dialoger mellan det reformerta och Ortodoxa lägret, ett faktum som inte är helt svårt att förstå eftersom Östkyrkan sällan explicit har definierat Nattvarden lika ingående som i Väst.
Jag har dock en allvarlig invändning mot Calvins lära om Nattvarden, nämligen att Kristus endast är närvarande på ett andligt sätt i Nattvarden och att denna därmed endast är föda vår själ och inte för vår kropp. Som vi har sett skrev Hesselink om att Anden gör Kristus ”verkligt” närvarande i elementen, men om Kristus inte är fysiskt närvarande innebär det i så fall att endast Hans gudomliga sida är närvarande i Nattvarden. Den kalvinistiska läran formar därmed i detta fall en Nestoriansk Kristologi, en lära som enhetligt fördömdes av den tidiga Kyrkan. Kristi mänskliga och Hans Gudomliga natur får inte och kan inte särskiljas. Orsaken till denna hållning hos de reformerta har sin grund i att Kristus sitter på Guds högra sida och därmed inte kan vara närvarande i Nattvarden också. Är då inte Kristus allestädes närvarande? Och än mer, handlar inte formuleringen sittande på Guds högra sida snarare om potentat än om fysisk position? I dess kontext är det ett sätt att säga att Kristus är jämlik med Gud själv.
3.1.3 Katolsk transubstantiationslära
Då jag själv står för den patristiska läran om Nattvarden, är det föga förvånande att jag finner stora likheter mellan utgångspunkterna i min egen uppfattning och RKK:s. Det Trinitariska och Inkarnatoriska ramverket som ett omistligt axiom för sakramentsteologin ser jag som varande av stort värde. Dock anser jag realpresens vara en teologiskt mer passande ”beskrivning” av Nattvardens element än transubstantiation, då det senare på ett alltför invecklat sätt försöker beskriva sådant som inte går att beklä med ord. Med Gregorios av Nyzzas ord ”Var och en som försöker beskriva det outsägliga ljuset är i sanning en lögnare – inte därför att han hatar sanningen, utan pågrund av det otillräckliga i hans beskrivning…” Jag delar vidare till fullo Scaers kritik mot mässoffertanken, (om man med detta anför att Kristi offer upprepas i den Heliga Eukaristin) Augustanas fördömande av privatmässor och utdelandet av Nattvarden endast i form av brödet. Detta skall sättas i kontrast med Jesu ord: ”Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: ”Drick av den alla…”
3.1.4 Luthersk (och Ortodox) Realpresens
Med tanke på ovannämnda kommentarer till de övriga teologiska hållningarna liknar min förståelse av Nattvarden mest Scaers Lutherska. Skälen till detta är många. Luther gjorde å ena sidan upp med RKK:s tillägg till mässan, utan att å andra sidan ta bort essentiella sanningar i den samma som jag menar att Calvin och i synnerhet Zwingli gjorde.
För det första är Eukaristin ett tacksägelsesakrament där gudomligt och mänskligt möts och förenas. Den är ett möte med Hela Treenigheten som blir möjligt tack vare Guds människoblivande. Hela Kristus möter oss i Nattvarden. Hans närvaro är inte bara för vår själ, utan också för vår kropp. Med andra ord blir elementen förvandlade för att vi ska kunna bli förvandlade. Precis som att ”…Gud (i Inkarnationen) blev människa för att människan ska kunna bli gudomliggjord…” Jag tror att realpresens är det närmaste vi kan komma i vår beskrivning. Precis som Kristus är både Gud och människa är Nattvardselementen både bröd och kropp / vin och blod. Brödet är inte ett skenbröd, men det är samtidigt så mycket mer än bröd. Exakt hur detta går till är varken möjligt eller ens relevant att veta. Varje försök till formulering slinker ur teologernas fångstnät som en vig katt, för att låna en träffande bild av en okänd kyrkofader. Vidare kan man precis som Scaer fråga sig varför S:t Paulus varnar oss för att synda mot Herrens kropp och blod om det bara var symboler för Kristi närvaro? Är det möjligt att synda mot en symbol? Jag delar också som sagt Luthers explicita förkastande av mässoffret (upprepandet av Kristi död). Här vill jag låna ett citat av Scaer som är mycket träffande:
“Sacrament and Sacrifice are two different sides of one reality. Christ´s death is a onetime historical moment, but this sacrifice or atonement for sin is an eternal reality before God, which determines how He deals with the world. The one sacrifice for sin corresponds to only one Eucharist, which manifests itself wherever Christians celebrate it. No one but God can offer up Christ as a sacrifice and Christ alone distributes his sacrifice as sacrament to His people…”
Denna uppfattning delas också med Ortodoxin, där man inte talar om en upprepning utan en delaktighet i Kristi offer, eftersom evigheten under liturgin skär in i tiden. Jorden höjer sig och himmelen sänker sig. Någon undrar nu vad som är den verkliga skillnaden mellan Ortodox Nattvardslära och (magisteral) Luthersk. Då jag under flera månaders tid har arbetat intensivt med den första verkliga teologiska dialogen mellan Lutheraner och Ortodoxa, vill jag hävda att det inte finns någon skillnad. Och redan Luther själv refererade i sin polemik mot RKK, till grekerna i Östkyrkan som ”de mest sanna efterföljarna av evangeliet i världen..” då det handlade om läran om den heliga Nattvarden.
SLUTNOTER:
1) Matt 26:26-28, Bibel 2000
2) Jmf t ex Jesu egna ord i Joh 17:11. Paulus uppmanar vidare till detta i Ef 4:3-6
3) Dessa fyra tolkningar är Zwinglian memorialism (Moore), Reformed Spiritual Presens (Hesselink), Lutheran Real Presens (Scaer) och Catholic Transubstantiation (Baima).
4) Grenz (2000) sid 534
5) Moore (2007) sid 30
6) Se Ex 12:1ff
7) När judarna firar påsk ställer de fram ett sederfat, som innehåller lamm, ägg, bittra örter mm. Detta är hämtat ifrån Exodusberättelsen. Man upprepar händelsen under den första påsken. Det var en sådan måltid som Jesus firade med Sina lärjungar under påsken när Han instiftade Nattvarden.
8) Moore (2007) sid 34-35
9) Moore (2007) sid 38
10) Jmf 1 Kor 10:17
11) Moore (2007) sid 39-40
12) Moore (2007) sid 39
13) Hesselink (2007) sid 45
14) Hesselink (2007) sid 61
15) Hoc Est Corpus – den latinska inlednings orden av instiftelsen, Detta är min kropp, knyts i RKK till det ögonblick då brödet förvandlas till Kristi verkliga kropp. Från denna fras härstammar Hokus Pokus.
16) Torrance (1958) sid 174
17) Hesselink (2007) sid 62
18) Hesselink (2007) sid 63-64
19) Hesselink (2007) sid 64-65
20) Rom 8:9, Svenska Folkbibeln
21) Som en reaktion mot RKK:s betoning av prästens roll i ”neddragandet” av Kristus i sakramentet betonas i reformert tradition hellre de troendes upplyftande. Se 22) Hesselink (2007) sid 66
23) Hesselink (2007) sid 66
24) Scaer refererar också till det faktum att Luther lär ha böjt sig ned och slickat upp spillt vin vid ett Nattvardsfirande och hans exkommunicerade av en tysk präst som placerade konsekrerade oblat bland de icke konsekrerade, något som Calvin troligen aldrig skulle ha gjort. Scaer (2007) sid 75
25) Scaer (2007) sid 99
26) Scaer (2007) sid 75. Luther var mycket noga med att tolka innebörden av Jesu ord ”detta är min kropp… detta är mitt blod…” på ett bokstavligt sätt. Det är intressant att notera den påstådda polemiken i denna fras av olika reformatorer sätts in på olika ställen. Calvin lärde att min kropp skulle uppfattas symbolsikt så att närvaron kunde kopplas till en andlig närvaro, Karlstadt försökte med detta, för att Kristus med touto (detta) inte menade brödet som räcktes fram utan egen sin kropp. Zwingli tolkade är på ett symboliskt sätt och uteslöt därmed helt och hållet en sakramental närvaro i elementen. Därmed menar Lutheranerna vara konsekventa och tolkar hela frasen på ett bokstavligt sätt. Se Pieper (1985) sid 587ff
27) Konsubstantiation betyder lexikalt ”en substans vid sidan av en annan.” Eftersom den kan tolkas som att Kristus inte är verkligt närvarande i elementen, utan att det föreligger en distinktion mellan Kristi närvaro och elementen. Scaer (2007) sid 87
28) Ur den Augsburgska Trosbekännelsen artikel 10, Om Nattvarden. Hämtat från: http://www.logosmappen.net/beskrifter/ca
29) Scaer (2007) sid 87
30) 1 Kor 4:1-4, Bibel 2000
31) Scaer (2007) sid 92-93
32) Scaer (2007) sid 94ff
33) Scaer (2007) 144-145
34) Jmf Heb 8-9
35) Se den Augsburgska Trosbekännelsen artikel 24 (tilläggsparagraf III), Om Mässan
”Vid Herrens nattvard får lekmännen sakramentet under båda gestalterna, emedan detta bruk stöder sig på Herrens befallning Matt. 26:27: Drick härav alla. Där föreskriver Kristus med klara ord om kalken, att alla skall dricka av den. Ock för att ingen skall kunna göra undanflykter och påstå att ordet gäller endast prästerna, anför Paulus för korintierna ett exempel, av vilket det framgår att hela församlingen tagit emot sakramentet under båda gestalterna. 1 Kor. 11:20. Och detta bruk fortlevde länge i kyrkan… Hieronymus, säger: Prästerna förvalta eukaristien och utdelar Kristi blod åt folket…” Ur den Augsburgska Trosbekännelsen artikel 22 (tilläggsparagraf I), Om nattvarden under båda gestalterna. Hämtat från: http://www.luk.se/augustana.htm
36) T ex den starka pnevmatologiska aspekten inom reformert uppfattning. Se Baima (2007) sid 79
37) Jmf Scaer (2007) sid 92
38) Baima (2007) sid 111
39) Baima (2007) 120-121. Därför inleds Katolska (och Ortodoxa) Gudtjänster i allmänhet och mässor i synnerhet med orden: ”I Faderns och Sonens och Den Helige Andens Namn…”
40) Baima (2007) sid 122
41) Se t ex RKK:s katekes, artikel 1323
42) Nuener (2000) sid 621
43) Baima (2007) sid 129
44) Apg 2:42, 20:7, Justinius Martyrens första apologi, kapitel 67. Se Bercot (1998) sid 404, Jmf också Didaché och Ignatiusbreven
45) Baima (2007) sid 131
46) Se t ex Gen 14:18-20, Ex 12:1ff
47) 1 Kor 11:27
48) Jmf Ps 51:6
49) Nestorius läror fördömdes vid det tredje ekumeniska Konciliet, Efesos 431.
50) Lossky (1997) sid 224
51) Matt 26:27
52) Jmf t ex Lossky (1997) sid 123-124
53) Scaer (2007) sid 145
54) Jmf t ex Ware (2000) sid 291
55) Det vill säga korresponsdansen mellan Tübingenteologerna (Jakob Andreae, Martin Crusius m fl) och Patriark Jeremias II Tranos under perioden 1573-1581
56) Luther (1958) sid 59
4. Källor
4.1 Litteratur:
Armstrong, John H (Red), Engle Paul E (red), Moore, Russel D / Hesslink, John I / Scaer, David P / Baima, Thomas A. (2007) Understanding Four Veiws on the Lord´s Supper. Zondervan, Grand Rapids
Andrén, Olof /Per Beskow (övers/förkl) (2006) De Apostoliska Fäderna. Artos Bokförlag, Skellefteå
Bercot, David W (Redaktör) (1998) Dictonary of early Christian Beliefs. Hendrickson Publisher Inc, Massachusetts
Grenz, Stanely J (2000) Theology for the Community of God. Eerdmans, Grand Rapids
Lossky, Vladimir (1997) Östkyrkans mystiska teologi. Artos Bokförlag, Skellefteå
Luther, Martin (1958) The Liepzig Debate, Luthers work: Career of the reformer I vol 31. Muhlenberg Press, Phiadelphia
Luther, Martin (1958) The Liepzig Debate, Luthers work: Career of the reformer II vol 32. Muhlenberg Press, Phiadelphia
Nuener J (2000) The Christian Faith in the Doctrinal Documents of the Catholic Church. Alba House, New York
Pieper, Franz (1985) (Översatt av Tom Hardt) Kristen Dogmatik. Bokförlaget Pro Veritate, Uppsala
Torrance T F (1958) Calvin´s Antidote to the Council of Trent. Eerdmans, Grand Rapids
Ware, Kallistos (2000) Den Ortodoxa Kyrkan. Artos bokförlag, Skellefteå
4.2 Bibelöversättningar:
Bibel 2000, Bibelkommissionens översättning (med noter och uppslagsdel)
Greek New Testament
Svenska Folkbibeln 1998 (med noter och uppslagsdel)
4.3 Internet:
The exegetical Bible online: http://www.blueletterbible.org/
Den Augsburgska bekännelsen online:
http://www.logosmappen.net/beskrifter/ca
http://www.luk.se/augustana.htm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)